Obsidian må ha rollspelsgenren som sin bekvämlighetszon men har på senare tid börjat testa att segla på andra vatten. Senast var det i överlevnadsgenren genom Grounded och nu har man istället gett sig på, öh… senmedeltiden.
Pentiment är någon sorts blandning av peka & klicka och klassiska CYOA-äventyr (Choose Your Own Adventure), och då kanske allra främst det sistnämnda. Det utspelar sig i början av 1500-talet i en liten fiktiv by kallad Tassing och det närliggande klostret Keirsau, belägna i södra Bayern någonstans kring alptrakterna. Här lever såväl bybor som munkar och nunnor ett mestadels isolerat liv.
Dit ansluter jag i rollen som den unge men världsvane Andreas Maler, en talangfull konstnär som spenderat den senaste tiden i Keirsaus skriptorium där han jobbar på sitt senaste konstverk. Var Andreas har varit dessförinnan, vad hans talanger och styrkor som person är avgör jag själv. Min Andreas visar sig vara en livsnjutare av rang med en talang för retorik, utbildning inom medicin och en bakgrund i norra Italien, men möjligheterna är många. Vad som väljs påverkar även möjligheterna för hur Andreas tar sig an de problem som uppstår.
Du är den du väljer att vara.
Och problem uppstår tämligen omgående. Ett mord sker i klostret och när Andreas vän anklagas är det upp till den gode Maler att försöka rentvå vännen och hitta den verkliga mördaren. Det här är dock bara början på en tjugofem år lång historia där vi får följa Andreas och alla de han bekantar sig med i Tassing och Keirsau. Jag fattar beslut till höger och vänster, en del till synes betydligt mer oskuldsfulla än andra men sällan utan konsekvens. Det är ett enkelt men välfungerande dialogsystem som lyfts dels av ett allt som oftast starkt manus med trovärdiga karaktärer, dels av att spelet bara har en sparning som ständigt uppdateras. Precis som i moderna CYOA-äventyr som Choice of Games diverse titlar.
"Fatta bästa möjliga beslut baserat på den info man har och sedan leva med konsekvenserna"
Det är med andra ord bara att fatta bästa möjliga beslut baserat på den info man har och sedan leva med konsekvenserna. Det tillför en trevlig nerv i ett annars oerhört pittoreskt och gemytligt spel. Det sker förvisso en hel del sorgliga saker under spelets gång och långt ifrån alla livsöden har ett lyckligt slut, men den genomgående känslan är inte vemod utan en riktigt stark mysfaktor. Jag hjälper änkor att samla ved, hänger med på en syjunta för att lära mig mer om lokalbefolkningen och får varje dag välja vilket hushåll jag ska ta mig till som gäst för att äta middag. Antingen för att hjälpa mig i min undersökning eller för att jag bara vill lära känna folket som bor där. Inte sällan bådadera.
En pittoresk, livfull och ofta direkt vacker värld målas upp, uppenbarligen och uttryckligen inspirerad av medeltida illumination (en tidstypisk bildkonst). Samtidigt är det inte alltid helt lätt att hålla koll på alla intryck - under mina blott första två timmar har över fyrtio namngivna karaktärer fladdrat förbi och det tar sin tid innan jag ens vet vem som är vem. Det finns ett inbyggt register i spelet som listar både karaktärer och en hel radda tidstypiska termer och platser, men det är ett ganska otympligt och begränsat sådant som dessvärre dessutom dras med diverse spoilertyngda buggar. Att slå upp ett småbarn i codexet bara för att läsa hur vederbörande är farsa och föräldrarna döda är inte överdrivet effektivt för inlevelsen.
Med risk för stämning från en viss Da Vinci.
Det är dock en av ganska få ömma punkter jag hittar i Pentiment. Jag är normalt sett inte någon som bryr mig nämnvärt om röstskådespeleri, men nog hade det kittlat i just detta fall med tanke på myriaden av karaktärer och den välskrivna dialogen. Visst önskar jag att spelet var längre (16 timmar tog det för undertecknad) och verkligen gav skäl för sitt långa tidsspann, men det är likväl svårt att bortse ifrån att jag inte stött på en liknande upplevelse i spelsammanhang. Tidseran porträtteras nästan genomgående autentiskt och med så starkt fokus på realism och en jordnära upplevelse är det svårt att undvika paralleller till Kingdom Come: Deliverance trots att det är ett spelmekaniskt vitt skilt väsen.
"Det Obsidian har skapat är ett passionerat projekt"
Med det sagt är Pentiment ett tydligt nischat spel. Brännpunkterna är oftast teman som teologi, kristendom och historia. Det är inte en titel för alla, helt enkelt. Och tur är väl det, för det Obsidian har skapat är ett passionerat projekt som satsar allt på ett starkt manus med ett elegant visuellt understöd. Och det räcker mer än väl.
Fotnot: Pentiment släpps den 15/11 till pc och Xbox (Series och One). Pc-versionen testad (Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 16 GB RAM).
