De tvenne herrarna Gabe Newell och Mike Harrington som ligger bakom den digitala distributionsplattformen "Steam", är vid det här laget symptomatiskt sammanlänkade med den idealiserade bilden av "the american dream", det vill säga den allmänna föreställningen om att alla invånare och medborgare i USA kan bli framgångsrika inom något område oavsett bakgrund. Newell tjänade sin första miljon tack vare att han hade varit anställd på Microsoft och hjälpt till att utveckla Windows, och Harrington hade en liknande historia. Paret sammanstrålade vid olika tillfällen och upptäckte att de delade en dröm om att starta ett oberoende spelföretag, vilket ledde till att "Valve" slog upp portarna år 1996. Harrington lämnade så småningom företaget, men Newell har oförtrutet tuffat på och kan idag räkna sig själv som miljardär och tillika samlare av exklusiva knivar.

Jag och Steam har en snårig historia tillsammans

Jag och Steam har en snårig historia tillsammans. Vi blev först introducerade för varandra på riktigt när “Half-Life 2” skulle aktiveras över nätet och jag förfasades av det militärgröna pop-up-fönstret med sina små vita pinnar som hanterade “aktiveringen”. Självfallet funkade det inte smidigt direkt. Om jag inte minns det fel tog det ett par timmar att få igång spelet, men redan efter ett par minuters väntetid hade tålamodet blivit förbrukat att man förbannade allt som hade med moderniteten att göra. Vad var det för fel på CD-Romskivor, kom igen!?

På den tiden, år 2004, var det något helt unikt med aktivering av spel på internet på det sättet. Jag var dock inte tillräcklig insatt i spelbranschen på den tiden att veta att Valve hade skapat Steam för att på ett smidigare sätt uppdatera spel och implementera bättre antifusk-verktyg för onlinespelande. På den tid det begav sig, kändes greppet genialiskt och som om företaget satte sina kunder i första rummet. Idag svajar känslorna, inte minst på grund av att spelbranschen är i ständig förändring och Steam är den största speldistributören på marknaden med enorm dominans och ett gigantiskt försprång gentemot sina konkurrenter (de flesta av oss har majoriteten av våra digitala spel på just Steam).

Har du kvar din gamla cd-nyckel till Half-Life?

Tjänsten är på intet sätt perfekt. Man jobbar kontinuerligt på att förbättra den, men man kan inte låta bli att undra om det var så här de hade tänkt att det skulle bli? I skrivande stund trängs 14828 spel på plattformen (jag antar att detta inkluderar alla DLC:er och spel via Greenlight), och det läggs till ca. 200 nya spel i månaden. Det krävs ingen större hjärngymnastik för att inse att det är svårt att få en bra överblick över allt, även för Steam verkar det som, som ständigt översvämmas med produkter av varierande kvalité och ibland får dra tillbaka dem när kunder känner sig snuvade på pengar. Man kan med enkelhet säga att plattformen är rörig utan att skämmas. En annan källa till irritation och ilska som också riktas mot företaget handlar om det faktum att de aldrig berättar om sina planer för Portal eller Half-Life. Gordon Freemans märkliga öde snurrar ofta i mitt hjärnkontor. Jag vill ju så gärna få svar. Främst för att jag har offrat så mycket tid och energi på en karaktär jag hjälpte komma levande från Black Mesa.

Bryr de sig om kunderna, eller är vi som de små bananflugorna

Just där, i ögonblicket mellan vetgirighet och längtan, händer det något inom alla oss som har en anknytning till Steam och det digitala biblioteket som är förvaltare av våra digitala lekplatser. Vi tar företagets tystnad, men även andra av deras beslut som kanske rör något av våra favoritspel, på det personliga planet och engagerar oss emotionellt. Vi blir helt enkelt känslomässig berörda av att aldrig få veta detaljer om saker som intresserar oss, eller kanske fruktansvärt arga om något vapen i “Team Fortress 2” blir nedgraderat. Jag har ofta undrat hur ett stort företag som Valve hanterar klagomål och missnöjda användare. Bryr de sig om kunderna, eller är vi som de små bananflugorna som surrar omkring under ett fåtal av dygnets timmar bara för att ramla ihop på golvet i en liten hög när de aldrig hör av sig (?) Svaret finns ute på internet.

Enligt den amerikanska varianten på "ARN" (allmänna reklamationsnämnden), ger "BBB" (Better Business Bureau) Valve underkänt i sin kundhantering och kundkontakt. Jag citerar deras hemsida:

Factors that affect the rating for Valve Corporation include: 793 complaint(s) filed against business. Failure to respond to 711 complaint(s) filed against business ...

Detta är bara toppen av det digitala isberget. I majoriteten av fall svarar inte företaget på inkommande klagomål eller bryr sig om att hjälpa gamers som har strul med spelnycklar eller någon teknisk bit. I det senare nämnda fallet får man vända sig till forumet och andra användares kunskaper för att få bukt med sina problem. Om man är missnöjd med ett spel, kan man nuförtiden få tillbaka pengarna om man gör en reklamation inom vettig tid, och vad jag förstår, är det just den biten av deras kundtjänst som funkar allra bäst, vilket nog är tur. Jag har aldrig hört av mig till deras kundtjänst och bett om att få tillbaka några pengar. Det beror troligtvis på det faktum att jag bara har haft två spel i samlingen som aldrig har funkat; "Bulletstorm" och någon version av “Dirt Rally”. Bulletstorm fick jag spela på PS3:an istället, och Dirt Rally monterade jag av hjulen på och försökte aldrig få att funka igen.

Om man för en stund tittar på Steam och föreställer sig att det är en människa, kan man undra om personen håller på att gå in i väggen? De tydliga tecknen på prokrastinering (uppskjutarbeteende) och oförmågan att kommunicera på ett vettigt sätt med sin omgivning får mig nästan att tro att personen är sönderstressad och tar dåliga beslut (läs: Steam Machines). Om så är fallet föreligger det kanske risk för högt blodtryck och med det kommer andra problem som kan ha en avgörande roll för hälsan. Det känns inte helt fel att fråga sig om Steam håller på att förverka sig själv? Har det nått toppen och håller på att dala, hur kunde det bli så här?

Börjar Valve-gubben bli gammal och sliten?

Psykologen Abraham Maslow som blev berömd för sin behovstrappa, baserade teorin på människans behov i en sorts elementär rangordning: Fysiologi (mat, vatten, luft, närhet), Trygghet (säkerhet, stabilitet), Gemenskap (kärlek, vänskap), Självkänsla (makt, uppskattning) och Självförverkligande. Steam har onekligen en bra teknik i ryggen, säkra servrar, många fans, stor makt och har förverkligat sig själv genom att utnyttja alla sina resurser och befinner sig nu längst upp i hierarkin. Det som återstår nu är att hitta ett bra sätt att komma i fas med resten av omvärlden och sina egna ambitioner, därtill lära sig kommunicera med andra på ett produktivt sätt, vi är, när allt kommer omkring - deras viktigaste resurs och livlina.

Medan jag sitter här och skriver de här raderna, minns jag en kund som anlitade mig för ett speciellt uppdrag för drygt 15 år sedan. Jag fick i uppgift att måla ett digitalt porträtt av kunden och fick klara instruktioner om att inte ta med skavanker och rynkor. “Om folk visste hur sliten jag egentligen är”, berättade han, “skulle de aldrig anställa mig”. Min kunds levebröd var till stort sett baserat på hans utseende, och i hans bransch handlade allt om en polerad yta. Steams användargränssnitt stoltserar också med en vacker fasad, det räcker ack så långt.