Skådespelaren Roger Moore är död, men hans praktfulla porträtt av filmvärldens mest betydelsefulla agent och charmör kommer alltid leva vidare, precis som David Nivens, Sean Connerys, George Lazenbys, Timothy Daltons, Pierce Brosnans och Daniel Craigs tolkningar.

"Det Moore lärde mig var att aldrig ta det jag såg på film på för stort allvar"

Trots att alla dessa skådespelare har tillfört något bra och intressant till rolltolkningen, fastnade jag mest för Moores eleganta variant på den engelske spionen, och då särskilt i filmer som “The Spy Who Loved Me” (Älskade Spion), och “A View to A Kill” (Levande Måltavla) där han med en playboys “fingerspitzengefühl” (fingertoppskänsla), tog sig an skurkarna som hotade världens säkerhet. Visst var filmerna tramsiga och överdrivna, men det Moore lärde mig var att aldrig ta det jag såg på film på för stort allvar. Det var bara en lek, ett äventyr även om det var placerat i en realistisk miljö.

Ian Flemings kvinnotjusare har många år på nacken. Vad många inte känner till om “James bond: 007”, är att han parallellt med alla filmer som kommit genom åren, har åtföljts med en stadig ström av romaner, serier och så väl spel i något som man bäst skulle kunna beskriva som ett “expanded universe”, om man lånar Star Wars terminologi. Sedan författaren Fleming dog år 1964, har bokmalar kunnat fortsätta njuta av Bonds bravader i mer eller mindre spännande äventyr. Andra författare har på uppdrag av bokförläggare och bokförlag fått äran att måla en bredare palett av världens mest kände agent. Kände och kände, för allmänheten är han fortfarande en tämligen mystisk figur med okänd bakgrund, även för oss som har haft honom i vardagsrummet i en eller annan spelform.

I det första spelet “James Bond 007” (Atari 2600 m.fl), som utvecklades och gavs ut år 1983 av Parker Brothers, ledsagar vi Bond genom fyra uppdrag. Grafiken och ljudet var helt gräsligt, men spelet var så actionfyllt att man inte kunde koncentrera sig på något annat. Drygt 30 år senare, kring 50-årsjubileet av filmserien, släpptes det sista spelet “007 Legends” (Xbox 360 m.fl) där man bland annat fick uppleva Oddjob som miniboss i Goldfinger-uppdraget. Precis som i filmen, skjuts det hejvilt inne på Fort Knox, och när röken har lagt sig står Bond kvar. Han är en sann överlevare som klarar av precis alla situationer; men hur kommer det sig att han har dessa kunskaper och förmågor? Var är han född, och varför blev han den han blev och är det verkligen så att engelska agenter har tillåtelse att likvidera människor de själva anser vara en fara för den rådande världsordningen?

De som har försökt att skriva en biografi över Bond tror att han föddes antingen år 1917 eller år 1920 eller år 1921 eller år 1924. Varför man inte vet exakt vilket år det är, beror på att Fleming aldrig skrev ned något födelseår i någon av sina böcker, ej heller går det att finna någonstans i efterlämnade skrifter. Vad man däremot vet om karaktären är att hans far hette Andrew Bond och modern Monique Delacroix. Vidare research avslöjar att fadern kom från Skottland och den fagra modern från Schweiz. När dessa två dör i en bergsbestigningsolycka i de franska alperna, närmare bestämt Aiguilles Rouges d'Arolla, blir den 11-årige Bond föräldralös. Han flyttar hastigt och lustigt till en nära släkting, en viss Miss Charmian Bond som är hans faster. Han går i skola i byn Pett Bottom (lustigt namn), och fortsätter därefter sin utbildning vid Eton College.

Bond-Moore, flankerad av svenskorna Maud Adams Britt och Ekland

När Bond fyller 16 år blir han av med oskulden och utkastad från skolan eftersom han har uppenbara problem med det andra könet. Utbildningen fortsätter på Fettes College i Edinburgh, vilket råkar vara samma skola som hans far har gått på tidigare.

När året är 1941, ljuger Bond om sin ålder (förmodligen är han runt 18 år) - och kommer in på Royal Naval Volunteer Reserve och lyckas hålla sig i skinnet. Han gör riktigt bra ifrån sig och blir “commander” (en högre rank inom sjöväsendet). Ni minns säkert stunder från filmerna där antingen “M” eller någon av hans kollegor utbrister: “Commander Bond!” - och ber honom hålla tassarna från något fruntimmer, eller ducka för att inte få en bläckfisk i huvudet.

Efter ett par resor till USA, Hong Kong och Jamaica, ansluter sig Bond till organisationen “30 AU” vilket är en förkortning för “30 Commando Assault Unit”. Vad som händer därefter är det inte många som vet. Det finns ingen riktig förklaring till hur Bond hamnar i “SOE” (Special Operations Executive) och i den vid det här laget berömda “00”-sektionen.

"Denne norske agent mördar Bond i Stockholm"

Vi vet i varje fall hur Bond får sin “00”-status, det står beskrivet i boken “Casino Royale”. Den första nollan får han genom att likvidera en japansk spion på den 36:e våningen i New York på Rockefeller Center, och den andra nollan får han när han tar livet av en norsk dubbelagent som har förrått två brittiska agenter. Denne norske agent mördar Bond i Stockholm genom att använda en kniv på ett kreativt sätt.

När dessa två “tester” var färdiga och Bonds chef såg att han kunde utföra sina uppdrag å hennes majestäts hemliga vägnar, fick han sina dubbelnollor och i med denna utnämning, licens att döda. Med detta sagt betyder det inte att Bond blev en psykopat som tog livet av folk så fort han kunde.

Fleming beskrev lite av hans tankesätt i boken “Goldfinger”:

It was part of his profession to kill people. He had never liked doing it and when he had to kill he did it as well as he knew how and forgot about it. As a secret agent who held the rare Double-O prefix – the licence to kill in the Secret Service – it was his duty to be as cool about death as a surgeon. If it happened, it happened. Regret was unprofessional, worse, it was a death-watch beetle in the soul...

Bond i böckerna och Bond på film och spel, är helt olika personer som de flesta har förstått, och många tror att just namnet “James Bond” är ett prefix, precis som “00”, vilket skulle kunna förklara varför Fleming var så hemlighetsfull. Efter jobb i SOE, blir Bond rekryterad till “Secret Intelligence Service”, dvs. “MI6”, där han fortfarande är anställd, som världens, vid det här laget, mest vitale agent.

Call of Duty
-fantaster, blir kanske lite glada att få veta att det var just Treyarch som utvecklade PS3-versionen av “Quantum of Solace” år 2007. Det spelet minns jag främst på grund av att uppdragen i Venedig var så bra. Bond smyger omkring mellan de trånga gatorna kring Gallerie dell'Accademia, har knytnävskalas i klocktorn och blöter ned byxorna i den alltjämt stigande lagunen vid Sestiere Giudecca. Det känns på något sätt tryggt att veta att han alltid finns där i Hennes Majestäts digitala tjänst, en orädd agent som alltid står på vår sida.