Det är få saker jag älskar mer än min tjej (och en kall öl en varm sommardag). Men skulle det vara något, i alla fall i spelväg, så är det Mount & Blade: Warband. Det är lite som om någon smugit in i mitt huvud och skapat ett spel helt efter mina preferenser. Samt råkat få med lite dum-i-huvudet. För det enda som faktiskt får mig att sluta spela är alla buggar och den något daterade känslan.

Från den anonyma indieutvecklaren KK Game Studios kommer nu ett snarlikt spel. De tar Mount & Blade-konceptet och klär det i modern skrud. Ja, det låter lite som om himlen öppnat sig och Jesus nedstigit med den största av gåvor till mänskligheten. Jag känner mig kallad, och har därför satt mig ner och spelat igenom Early Access-versionen.

Freeman: Guerrilla Warfare tar 1 dl Warband och blandar det tillsammans med lika delar modernt krig, slänger ned det i en kastrull med vatten och rör om. Det här är ett sådant upplägg som skulle kunna få mig att glömma världen utanför. Tur är väl det faktum att spelet i skrivande stund är uppe i version 0.111. Det är liksom inte riktigt “där” än.

Det är ingen tvekan om spelets influenser, det märks i både spelstil, upplägg och grafik. Har du spelat Warband och vilket FPS som helst, då kan du hantera det här spelet. Ett litet plus för dig som spelat Operation Flashpoint/Arma, för det känns verkligen som att färdas tillbaka i tiden. Till och med den strategiska biten känns oerhört mycket som nämnda titlar.

KK Game Studios har idén om att kombinera förstapersonsskjutare med rollspelande och strategi. Vi talar inte om ett spel med samma djup som de vi brukar få från svenska Paradox Interactive, utan de har mest plockat lite här och där. Strategidelen där du berättar för dina AI-trupper hur de ska hantera striderna är en enkelt 2D-karta och du behöver inte oroa dig för någon som helst inlärningskurva. Du placerar ut dina trupper inom ett förbestämt område, dubbelklickar ut en väg för dem att gå och huruvida de ska gå all in Rambo, eller vara försiktiga.

Att spel så här tidigt i utvecklingen har buggar och problem är inga konstigheter. Freeman: Guerrilla Warfare har dock förvånansvärt få av den varan, förutom att screenshot-knappen och “ladda senaste sparfil” är på samma knapp. AI-kamraterna sköter sig hyfsat bra och likaså fienden. De kan till och med få för sig att göra luriga manövrar.

Problemet just nu är inte att utgåvan känns instabil, utan att den är väldigt tom på innehåll och mest är ett “proof of concept”. Visst går det att spela, strida, ta över städer och vara lite stolt när soldaterna i Hisingens Revolutionära Styrkor får fienden att fly hals över huvud. Efter cirka sju timmars speltid känns det dock som om jag gjort allt det finns att göra. Det är lite som att hitta ditt drömjobb, men det blir snabbt vardag. Inte tråkigt, men inte heller särskilt exalterande. Jag har redan den utrustning jag behöver, mina trupper har uppgraderats tillräckligt och det som återstår är att grinda levels för att kunna rekrytera fler.

Spelet må kännas tomt och ofärdigt, men konceptet är intressant och potentialen väldigt hög. KK Game Studios har många månaders jobb framför sig och det ska bli intressant att se vilken riktning spelet tar. Lite av charmen med att komma in tidigt i utvecklingen är att se vad de planerar för nya features och se dem implementeras.

Upplägget vilar just nu tungt på trupper med gevär och bazooka (RPG om vi ska vara petiga). Det är förvisso rätt vackert när krypskytte- och maskingevär samspelar i vad som kan liknas vid en våldsam aria. Det hade dock varit intressant med lite mörsare och någon form av understöd. Kanske lite hemmagjort artilleri? För det handlar ändå om gerillakrig och inget toppmodernt stridande.

Hur än framtiden ser ut för spelet, är det en hel del som måste gå fel för att Freeman: Guerrilla Warfare inte ska vara med på listor över årets mest intressanta indietitlar. Det är såna här spel som får en att hoppas igen, när allt annat känns som gammal skåpmat. Då ser ändå spelet ut som just gammal skåpmat.