Det finns en stor skillnad mellan zombienazister och vanliga nazister. Det ser ut att göra mycket ondare när man skjuter en levande nazist i pungen. Redan där har Sniper Elite-spelen övertaget över dess syskonserie Zombie Army.
De där smått sadistiska inzoomingarna där vi i slow motion får se ögon, käkar och inte minst testiklar explodera i slow motion, finns även i Zombie Army 4: Dead War. Men det har inte alls samma effekt här. Dels för att de du skjuter på redan är sönderfallande, vandrande högar med kött, och dels för att fokus ligger på action.
Det här har vi sett ett par gånger i Sniper Elite redan.
Blod-blommorna blommar tidigt i år.
Tillfredsställelsen i att smyga sig till ett gömställe och invänta det perfekta skottet finns inte här. Zombie Army 4 är, precis som sina föregångare, ett actionspel. Det är i sig inte ett problem. Det vore märkligt med en spinoff på Sniper Elite 4 som är exakt likadan, fast med zombier. Problemet är bara att motorn inte gör sig jättebra i ett intensivt actionspel där du förväntas skjuta ner hundratals hungriga zombier. Det största hotet mot mänsklighetens överlevnad är inte armén av odöda, det är de klumpiga kontrollerna som gör att du ofta och gärna springer in i dörrkarmar. Du vänder dig ungefär lika smidigt som en finlandsfärja.
Utvecklarna är dock smarta nog att fokusera benhårt på co-op. När du spelar med andra kan ni täcka för varandra, och samarbeta för att mildra spelets problem. Inte bara den allmänna klumpigheten i kontrollerna, utan även det repetitiva anslaget.
Det finns en hel del banor att ta sig an, men med några få undantag (som när du åker båt i Venedig) så är det ganska snäva och linjära banor som inte direkt uppmuntrar utforskande. Inte minst som spelet är ganska fult, och fullt med osynliga barriärer.
Det känns också ganska så påklistrat att ditt huvudvapen är ett prickskyttegevär, när spelet inte alls ger dig många möjligheter att leka krypskytt. För det mesta är det lättare att stänga av kikarsiktet för att kunna sikta och skjuta snabbare. Annars kommer fienderna snabbt obekvämt nära, och börjar genast tugga på dina mjukare delar.
Bra att smyga med är den inte, eldkastaren. Men effektiv – oh ja!
Precis som i alla co-op-spel av den här sorten så kommer zombierna i olika valörer. De flesta är klassisk kanonmat, men vissa kan även använda vapen eller har andra specialförmågor. Du kommer bland annat att stöta på krypskyttar, bepansrade jättar, soldater med eldkastare, officerare med magiska förmågor, och äckligt störiga fanskap som spottar grön gegga på dig.
Precis som i föregångarna utspelar sig Zombie Army 4 under ett alternativt andra världskrig, där Hitler lyckats skapa en zombiearmé. Men intrigen som sådan är inte alls viktig. Du går dit pilen pekar, och skjuter allt otyg som springer omkring och ruttnar och är i vägen i största allmänhet. Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Faktum är att det är i enkla och lilla som Zombie Army 4 ändå har potential att underhålla, trots alla brister. Just avsaknaden av puts och finess får i längden en säregen charm, i alla fall så länge som inte spelar ensam – för då blir det snabbt väldigt tradigt, och mycket lättare att hålla sig för skratt.
Med flera spelare får Zombie Army 4 en närmast meditativ kvalitet. Irritationen över att min tröga soldat beter sig som om hon hade bly i sulorna rinner av mig. Det är hjärndött, men särskilt de senare banorna är så pass intensiva att de kräver full koncentration. På sätt och vis gör spelet mig till en enkelspårigt fokuserad zombie när jag spelar, och det är faktiskt en ganska trivsam känsla – i lagom doser. Det här är inte ett spel som funkar särskilt väl att sträckspela. En bana eller två åt gången räcker fint som en stunds hetsig avslappning – om du förstår hur jag menar.
Det är i co-op Zombie Army 4 ska spelas.
Zombie Army 4 är inte ett lätt spel att betygsätta. Det har gott om frustrationsmoment, men dess subtila förtjänster bör inte underskattas. Det haltar betänkligt emellanåt, men precis som en zombie så reser det sig upp och får nytt liv med jämna mellanrum.
Om du vill ha ett slipat och tajt actionspel bör du genast rikta blicken mot något annat. Om du gillade det utmärkta Sniper Elite 4 och vill ha mer av samma vara så är det högst tveksamt om du finner det här. Och framför allt – om du vill spela ensam så finns det mängder med bättre alternativ.
Om du däremot är beredd att ha överseende med spelets uppenbara brister så kan du gott ignorera mina invändningar och ge spelet en chans. Det finns ett, åtminstone bitvis, ganska kul spel här. Det är bara lite svårt att se skogen för alla ruttnande lik, ibland.
Fotnot: Spelat på Playstation 4.
