Det är lätt att bli nostalgisk när man pratar om gamla sportspel, men i slutänden är det väldigt sällan som det var bättre förr. Annorlunda, men inte nödvändigtvis bättre. Jag tycker fortfarande att gamla Ice Hockey till NES är roligt, och NHL 95 är alltjämt en favorit i EA Sports långvariga serie. Men det är väldigt svårt att jämföra de förhållandevis primitiva spelen med en best som NHL 22, som i och med årets upplaga byter till Frostbite-motorn och tar steget in i den senaste konsolgenerationens förlovade värld.
Själv har jag spelat NHL 22 på Playstation 5, och nog är det ju snyggt. Ingen enorm skillnad, kanske, men särskilt själva stadion och isrinken glänser som aldrig förr, med nya ljuseffekter och glansig is, även om spelarmodellerna tycks relativt lika sig från föregående år. Samma lätt kusliga döda ögon. Det kanske blir så när man är fast i en aldrig sinande kavalkad av hockeyspel år efter år.
Spelmotorn Frostbite + senaste konsolgenerationen = ett snyggare NHL.
Men själva spelet då? Där är det mer bekant, får jag ju lov att säga. Mest krut har definitivt lagts på uppdateringen av det visuella utan att tappa i innehåll, och där har utvecklarna lyckats. I stort är detta samma spel som förra året, med några mer eller mindre stora nyheter.
"Bättre passnings-
spelare eller extra bra prickskyttar"
Största nyheten är nog X-Factor-tillskottet. Det är helt enkelt stjärnspelarförmågor som vissa utvalda spelare har förärats med. De här förmågorna har även implementerats i Be a Pro-läget, där de med tiden kan låsas upp. Jag är dock inte överdrivet imponerad av det här tillägget, inte minst då det är så lätt att glömma bort vilka spelare som har vilken förmåga. Om du inte har koll på superförmågan som just den spelare har som du kontrollerar för tillfället, så är det svårt att utnyttja den till fullo. Spelare med superförmågor har för all del en ikon ovanför huvudet, men för oss som är glömska av oss hjälper det inte alltid. Lägg därtill att förmågorna i sig varierar ganska kraftigt i hur användbara de är. Bättre passningsspelare eller extra bra prickskyttar är ju alltid trevligt, men vissa är ganska specifika.
Dualsense-implementeringen är trevlig också, men det är i ärlighetens namn inget jag tänker på efter ett par matcher. Men så brukar Dualsense-funktioner framstå för mig. Första timmen roas jag av hur handkontrollen reagerar på rörelser och händelser i spelet, men sedan glömmer jag mest bort att det är där. Det smälter in i bakgrunden. För dig som är mer begeistrad i hur dualsense känns och fungerar så kan det nog vara ett lite större plus än det är för mig.
Slagsmål? Så klart, det är ju hockey.
Arkadiga Threes är en nutida variant av gamla 3 on 3: NHL Arcade till PS3/Xbox 360.
"Känns ungefär som det har gjort de senaste åren, på gott och ont"
Som helhet är det dock mestadels som vanligt, trots den nya motorn. Jag upplever att spelet på isen känns ungefär som det har gjort de senaste åren, på gott och ont. Jag uppskattar fortfarande det utökade draftläget, där du kan skapa ditt eget lag i NHL och föra det till framgång. Jag gillar alltjämt Be a Pro och till och med det arkadbetonade Threes-läget. Jag hade gärna sett att lite mer kärlek getts till SHL och andra mindre ligor, dock.
Den främsta bedriften för NHL 22 är att det klarar bytet till ny motor utan att tappa i innehåll. Men det kan inte riktigt förta den bitvis lite väl familjära känslan av att jag redan har spelat detta några gånger nu.
NHL är släppt till PS5, Xbox Series X/S, PS4 och Xbox One.
