Säger jag Ubisoft säger ni Farcry och Assassin’s Creed. Det som glöms bort i alla dessa stora världar är att de faktiskt också doppat tårna i extremsport-spel. Det senaste var Steep som handlade om vansinnesåkning i pudersnö på skidor eller bräda. Riders Republic skulle kunna beskrivas som ett Steep med extra allt, plusmeny och läsken ersatt med en liter Red Bull.
"Ett Steep med extra allt"
Där vi fick nöja oss med vintersporter i Steep har Ubisoft fyllt på med cyklar, skotrar, wing-suits och jet-packs. All denna galenskap finns inom ramen av en (såklart) öppen värld där du åker runt och tävlar för att låsa upp nya aktiviteter och utrustning. Varje aktivitet graderas i stjärnor och har även små extra uppdrag för utmaningens skull som kan bestå av att poppa fem ballonger, göra tre trick på cykeln och liknade saker.
Ett extremsportspel med skidor, snowboard, cykel, wing-suit, med mera.
På tal om just trick är detta en stor del av extremsporten och här kan du volta, snurra och göra allt möjligt vansinne så fort då får lite luft-tid. Utvecklarna har också gjort så du kan välja mellan en svårare och lättare kontrollmetoder. Antigen låter du spelet kontrollera landningen åt dig eller så tar full kontroll över luftfärderna med fördelen av att du då kan få mer poäng för tricken.
Världen är som en stor lekpark där olika amerikanska nationalparker har tryckts ihop inom ett område. Du kan antigen snabbt hoppa mellan aktiviteterna eller helt enkelt åka mellan dem sömlöst på valfritt färdmedel (även gå till fots för den som vill). Riders Republic är också ett så kallat always online-spel och det innebär att du måste vara uppkopplad på nätet för att spela. Spelet är således ständigt fyllt av andra spelare som tävlar och leker runt i världen. Det är speciellt märkbart på kartan då man kan se små prickar som rör och varje prick representerar en spelare. Detta innebär dock inte att du är tvingad att spela med andra, det går utmärkt att köra solo mot datorstyrda spelare även om du aldrig är ensam i själva världen.
Jag tycker det är roligast att susa ned för bergen på en mountainbike eller på ett par skidor. De flygande grejerna är inte riktigt lika kul då jag upplever att de grenarna inte är riktigt lika genomarbetade. Det finns dock en del buggar där jag fastnat i terrängen och grafiken varierar från snygg till att kännas daterad. Överlag saknas den där next-gen-känslan och inget sticker direkt ut, men grafiken gör ändå sitt jobb och speciellt fartkänslan är riktigt bra.
Spelet har en berättelse och kampanj som ramar in det, men egentligen funkar detta mer för att lära spelaren hur allt fungerar. Det handlar som skrivet om att åka runt på olika tävlingar i världen och resultaten från dessa låser upp nya events, men även ny rolig utrustning. Din karaktären levlar också, vilket knyts till bland annat vilken ny utrustning du kan använda. Kontrollerna är i de flesta fallet riktigt bra. Cyklingen känns absolut bäst och trots ohyggliga hastigheter känns det alltid som jag har fullständig kontroll på järnhästarna. Wing-suiten ligger dock i den andra delen av skalan och det är svårt att förklara exakt vad, men kontrollen där känns inte i närheten av lika bra som de mer markbundna färdmedlen.
Variationen är det dock inget fel på, då det finns allt från vanliga lopp till mer trickbaserade banor liknade skate-parkerna i Tony Hawk. Det finns också en hel rad karaktärer i världen att prata med som presenterar alla grenar och tävlingar. Här kommer vi också till spelets stora svaghet. Jag stör mig kopiöst mycket på är att allt ska vara så förbenat ”coolt”. Alla karaktärer känns som pensionerade surfare eller ungdomar vars största idol är Johnny Knoxville och Jackass-gänget.
Pensionerade surfare eller ungdomar vars största idol är Johnny Knoxville och Jackass-gänget
Samtliga karaktärer har dessutom druckit alldeles för mycket energidryck och är irriterande hyperaktiva i allt som ska göras eller sägas. Det känns som en värld där alla har svår ADHD. Jag behöver inte ens nämna all produktplacering, men det passar ändå in rätt bra med tanke på just spelets tema. Musiken är på samma nivå, även om jag inte gillar den så passar den väl också in i temat. Det bör dock nämnas att spelet även har mikrotransaktioner i form av att spelaren kan köpa kosmetiska saker med riktigt pengar. Samtidigt ska det påpekas att viktig utrustning så som cyklar och skidor inte går att köpa, utan dessa måste låsas upp genom att klara olika events.
Olycksfallsförsäkring som täcker nackskador är klokt att ha.
Riders Republic är stundtals ett otroligt roligt spel som påminner en hel del om Forza Horizon i sin inramning, men istället för bilar handlar det om extremsport. Marknaden översvämmas inte direkt av såna spel idag och jag skulle rekommendera alla som gillade SSX eller Tony Hawk att testa Riders Republic. Att rusa ned för berget på cykel som en dåre eller på ett par skidor är roligt ensam, och ännu roligare i sällskap. Även om spelet inte är perfekt var det länge sedan jag hade så här kul online. Riders Republic är en galen och rolig lekpark där alla spelare oavsett ålder kan finna nöje. Att få leva ut den inneboende fartdåren utan att riskera liv och lem är nog något de flesta också tycker är lockande.
