Vi stöter på Snusmumriken i samma stund som han traditionsenligt förbereder sig för att lämna Mumindalen bakom sig. Hösten är i antågande och det är dags att ge sig av. Efter att ha försäkrat sin vän Mumintrollet om att han ska komma tillbaka följer en sekvens där vi får se den filosofiske vagabonden vandra genom årets mörkare säsonger samtidigt som förtexterna rullar. Strax därpå ljusnar det igen och han börjar än en gång närma sig mumintrollens hemvist – men någonting är galet.
"Detta är något som Snusmumriken helt enkelt inte kan acceptera"
Till vår hjältes stora förtret har någon illvillig individ smällt upp staket och förbudsskyltar överallt i landskapet. Den skyldige visar sig vara en självutnämnd parkvakt med både storhetsvansinne och ett helt kompani med lojala poliskonstaplar. Han upplever att Mumindalen är för rörig och vill strukturera upp den med oklanderligt skötta parker, fyllda med hårda regler men tomma på besökare som bara stökar till det.
Detta är något som Snusmumriken helt enkelt inte kan acceptera. Han är en frihetsförespråkare i klass med den mest excentriske Helldiver och denna provokation kräver en motaktion. Medelst armkraft behöver förmyndande skyltar bändas bort och onödiga parkområden omintetgöras.
Att stoppa parkvakten och återställa dalen är berättelsens huvudtema men under historiens gång hinner du med en hel del annat också. Förutom att jämna anlagda grönområden med marken, vilket görs i Metal Gear-inspirerade smygarpartier, kommer du att stöta på en hel rad med kända ansikten från Tove Janssons böcker. Muminpappan, Lilla My, Stinky och Osynliga barnet är några exempel på individer som behöver den grönklädde protagonistens hjälp. Du är relativt fri att gå vart du vill i spelvärlden, även om vissa områden inledningsvis är utom räckhåll. Tyvärr är omgivningarna varken överdrivet stora eller särskilt omväxlande, men de som finns är både väldesignade och charmiga.
Som bekant är Snusmumriken inte särskilt förtjust i ägodelar, men de få prylar som ändå ryms i hans ryggsäck räcker långt. Vår hjälte är flink med allehanda musikinstrument och komponerar sina egna visor med naturen som främsta inspirationskälla. Du börjar med ett enkelt munspel, men under äventyrets gång får man tillgång till ytterligare två som kan användas på olika sätt för att lösa de problem som dyker upp. Det kan handla om att lugna ner ilskna bin, få vilda djur att lyda dina direktiv eller påverka omgivningen med akustiska vibrationer. Olika hinder kräver varierande grad av musikalitet och för att höja din musikaliska nivå krävs inspiration.
Bort med skyltarna och sedan hela parken.
Den blicken säger allt.
Det här ser ut som ett jobb för Snusmumriken.
Hårda bud i Melle... Mumindalen.
Blir man stoppad är det bara att börja om.
Djur i bur – tvi vale!
En smygare i klass med Solid Snake.
Fan service på hög nivå.
For freedom!
Förbud för näsor, vad falls!?
Genom att hjälpa dina vänner, och springa genom olika typer av buskage, samlar du på dig små gyllene noter som gör dina melodier mer effektiva och låter dig forcera allt svårare motigheter. Någon vidare utmaning går det inte att tala om, men att bara existera och röra sig runt i spelvärlden är så gemytligt att bristen på riktiga prövningar inte stör nämnvärt.
"Sagolikt tjusig design"
Överlag har spelet en sagolikt tjusig design och påminner lite om en stop motion-animerad barnbok. Betraktningsvyn är låst i ett ovanifrånperspektiv där ens överblick ibland begränsas av platsberoende inzoomningar, men på det stora hela är det en ren fröjd att se hur både karaktärer och platser målas upp framför en. På ett tekniskt plan är det lättdrivet och rullar fantastiskt bra på Steam Deck. Detta är verkligen en titel som avnjuts bäst i bärbart format, uppkrupen i en soffa ackompanjerad av en redig filt. Det finns ingen talad dialog men den stämningsfulla musiken och ljudbilden är så pass välkomponerad att man knappt tänker på det.
Spelas bäst bärbart i soffan!
Till havs!
Varför har Muminmammas trädgård torkat ut?
Välkända ansikten dyker upp överallt.
Den gode Snusmumriken känns kanske inte som den självklare spelhjälten, men skenet bedrar. För han står upp för de svaga precis som Kratos, smyger sig fram likt Solid Snake och lirar blåsinstrument bättre än Nintendos Ocarina-tutande Link. Sen är det bara omväxlande att han hellre river av en trudelutt på munspelet än vevar loss med våldsamma tillhyggen.
"Naggande gott och otroligt mysigt"
Snufkin: Melody of the Moominvalley är kort, men naggande gott och otroligt mysigt. Spelet känns ibland lite för enkelt samtidigt som det också är aningen repetitivt. Det grämer mig lite att utvecklarna inte fyllt på med mer spelbart innehåll när inramningen och så mycket annat finns på plats.
Jag skulle vilja ge mig av på upptäcktsfärd med Mumintrollet, plantera blommor kring muminhuset och segla runt i Muminpappans båt. Det finns en nästan frustrerande potential för mer, så hoppeligen säljer det tillräckligt bra för att motivera någon sorts fortsättning. Ett Animal Crossing- eller Disney's Dreamlight Valley-upplägg hade definitivt varit intressant att se. Men nu ska jag inte drömma mig iväg för långt bort. Trots sina brister har jag haft utomordentligt trevligt under min tid i Mumindalen och är du också sugen på en kort respit från andra, mer actiontunga titlar är detta verkligen något du bör spana in.
Fotnot: Spelet släpps den 7 mars till Switch och pc. Testat på pc med Intel Core i7-12700H, RTX 3070 Ti, 16 GB RAM.
