Call of Duty 2 må inte ha varit den mest uppmärksammade lanseringstiteln till Xbox 360, men den har i nästan ett helt år varit det spel som luftats flitigast online. Det finns uppenbarligen något som vi finner fascinerande i spel med andravärldskrigstema, för trots att vi sett det mesta förut kommer vi tillbaka. Call of Duty 3 försöker visserligen med en del nya grepp, speciellt i flerspelarläget, men i stort sett är det samma spel som Call of Duty 2 fast än mer trimmat och finslipat.

Call of Duty 3 koncentrerar sig kring händelseförloppet efter landstigningen i Normandie och kampen för att sparka ut tyskarna från Frankrike och befria Paris. Spelet utspelar sig alltså under en relativt begränsad tidsperiod men trots det bjuder Call of Duty 3 på en genomarbetad enspelarkampanj där du får chansen att strida i en rad olika förband. Som vanligt är den amerikanska och brittiska armén som spelar huvudrollen, men du får även chansen att träda in i rollen som en polsk pansarvagnsförare och som soldat i de fåtaliga, men ack så viktiga, trupperna från Kanada.

Få nyheter

- men det finns ett par små

Uppdragen i sig bjuder inte på några större nyheter, efter två Call of Duty och ett antal Medal of Honor, tycks utvecklarna fått slut på nya vinklar. Det handlar om att rensa byggnader, frita fångar, hålla tillbaka fiendens trupper från viktiga platser och slå ut viktiga installationer. Däremot vävs uppdragen samman på ett beundransvärt sätt och trots att du hela tiden hoppar mellan olika huvudpersoner är känslan av att du hela tiden kämpar mot ett och samma mål närvarande genom hela kampanjen.

Rent spelmekaniskt är enspelarläget alltså i stort sett en välgjord kopia av Call of Duty 2, men det finns ett par nyheter som försöker ge upplevelsen lite extra krydda. Den första stöter du på när det i sann CoD-anda blir dags att plantera en sprängladdning. I tidigare spel har detta gjorts genom ett snabbt tryck på X-knappen, men i del tre måste du gå igenom "hela" processen. Du måste sätta i tändröret genom att snurra på den högra analoga spaken och sen trycka på den knapp som anges för att armera den. På liknande sätt styr du de maskiner och kanoner som du stöter på under spelets gång.

Titt som tätt ställs du också inför närstrider, som tyvärr är helt scriptade och inte alls så upphetsande som de skulle kunna vara. När du blir anfallen av en mordisk tysk soldat krävs det att du snabbt trycker på RT och LT så fort du kan för att hålla tillbaka hans attacker. Sedan när läge ges ska du trycka på en specifik knapp som anges mitt i stridens hetta, för att oskadliggöra din motståndare. Ingen av dessa nyheter är något som påverkar spelupplevelsen i någon större utsträckning, de är helt enkelt för enkla och outvecklade för det, men förhoppningsvis kan Treyarch arbeta vidare på koncepten till framtida titlar.

Välgjord single- och multiplayer

- utan att revolutionera

Längden på kampanjen håller sig kring åtta till tio timmar vilket numera får anses vara något av en industristandard. Som vanligt kan de som vill förlänga upplevelsen genom att höja svårighetsgraden en aning vilket skapar ett betydligt mer intensivt och svårbemästrat äventyr. Tyvärr finns det vissa brister i spelets AI, något som lätt skapar irritation. Speciellt är det dina medhjälpare som tycks ha en förmåga att stå i vägen när du försöker fly undan fiendens salvor och att springa in i hus som du för bara någon sekund sedan fyllt med handgranater. Trots dessa svagheter är Call of Duty 3 en underhållande upplevelse för den som vill spela ensam och de med en förkärlek för andravärldskrigs-spel kommer förmodligen att avguda det.

Som jag tidigare nämnt var och är Call of Duty 2 en succé på Xbox Live och Treyarch har lagt ner mycket arbeta på att förbättra flerspelarläget ytterliggare. Antalet spelare har tredubblats, från åtta till 24, och det finns sex olika spelsätt att ta sig an på nio banor. Du kan även välja mellan sju olika roller, däribland sjukvårdare, vilket ökar flexibiliteten ytterliggare. Nu är det här knappast något som är nytt för genren och kanske sitter några av er och fnyser åt dessa "nyheter", men faktum är att Call of Duty 3 är paketerat på ett så pass bra sätt att det inte spelar någon roll att det inte är nyskapande. För precis som fallet var med enspelarkampanjen så levererar multiplayer en så välbyggd och genomtänkt spelupplevelse att det är svårt att stå emot, även om du som jag, inte är någon fantast av temat.

Grafik och ljud i toppklass

- skapar en omtumlande krigsstämning

Vid första ögonkastet kan Call of Duty 3 helt klart misstas för att vara sin föregångare, men vid ett något närmare titt står det klart att det rent visuellt har gått framåt rejält. Inte heller här ser vi något som vi inte sett förut. Det är de vanliga franska husen, jordiga bunkrar och lummiga skogar som vi kämpats oss igenom så många gånger tidigare. Skillnaden är bara den att det ser så mycket bättre ut. Texturerna är detaljerade, draw-distance är högt uppskruvad och de mer naturliga miljöerna känns förvånansvärt levande. Effekterna är också synnerligen välgjorda även om de inte har riktigt samma effekt som de hade när jag såg dem för första gången.

Ända sedan det första spelet i serien släpptes till PC har dess kanske starkaste kort varit ljudet och redan från startmenyn förstärker Call of Duty 3 det intrycket med sin pampiga musik. Få spel lyckas med ljudets hjälp förmedla känslan av att du står mitt uppe i stridens hetta lika bra som CoD3. Vore jag inte en så pass van gamer hade jag förmodligen hoppat till och vänt mig om ett flertal gånger när ljudet av en granat slår ner bakom mig. Krig är kaotiska, krig lemlästar och de dödar, något som jag inte tvivlar på när jag omsluts av ljud från artillerield, desperata skrik från soldater och kulor som visslar förbi.

När jag läser igenom min egen recension har jag svårt att hitta några negativa åsikter om Call of Duty 3 och så ska det vara. Faktum är att spelet har väldigt få svagheter. Det är genomarbetat, både tekniskt och rent designmässigt. Det har en underhållande kampanj för den som vill spela ensam och det är kul för dem som vill spela med och mot andra. Fullpoängaren borde därför inte vara långt borta, men hur bra Call of Duty 3 är saknar spelet det där lilla extra. Kanske beror det på att jag har upplevt allting så många gånger tidigare, om än inte lika snyggt eller välpolerat. För även om Call of Duty 3 lär vara en försmak av himmelriket för alla som gillar temat och genren blir spelet aldrig den omvälvande upplevelse som krävs av en fullpoängare.