Få spel har revolutionerat en genre lika mycket som Diablo gjorde med rollspelen. Från tärningskastande och perfekt balans, till hack 'n slash utan dess like. Rollspelsdelen blev kapad vid anklarna. Alla långa dialoger var bortsvepta, men ändå var det ett spel som öppnade en ny värld av rollspel för miljontals människor.
Vad är det då som gör detta spel bra? Det är svårt att säga. Är du, som jag, ett hängivet fan av Diablo-serien så är du också blind för alla fel och svagheter i spelet. Att bygga sin karaktär som i ett rollspel är helt uteslutet, här får du bara välja hur du vill sätta ut dina karaktärspoäng, mer än så är det inte. Monstren du stöter på ser oftast väldigt lika ut; de ändrar färg från grå till röd eller grön och får ett nytt namn, men är i stor sett samma fiende som den förra du dödade. Det går inte att springa utan bara gå och för varje slag du ska slå, eller varje steg du tar måste du klicka med musen. Detta leder till att musarm och klickfinger var kända symtom för en Diablo-spelare.
Helvetets härskare suktar
- efter din själ
Allt dessa bekymmer blåses dock bara bort, varje gång du hör det väl igenkännbara "klanget" när din karaktär går upp i nivå, varje gång du ser ett unikt guldföremål på marken, varje gång du stöter på en bok långt ner i helvetets djup där en mörk röst berättar om hur helvetets härskare Diablo väntar på att få döda dig för att sen tortera din själ för all tid.
Historien utspelar sig genom att invånarna i staden Tristram ger dig uppdrag och berättar för dig hur den en gång blomstrande staden har sjunkit ner i fördärv och hur de nu kvarlevande invånarna hör hemska skrik från den
övergivna kyrkan i stadens utkant. Kyrkan är byggd över Diablos grav, då han för hundratals år sedan blev kuvad av en magikerklan som band hans själ till en himmelsk sten och begravde den. Men med årens lopp skingrades och dog de som lovat att skydda kyrkan mot det onda och istället började demoner och monster ta över. Många hjältar har kommit för att bevisa sin styrka, men alla har fallit och de är nu redo att, som odöda, ta upp vapen mot dig.
The Butcher:
Ahh, fresh meat!
Ditt första uppdrag, som utan tvekan är det mest läskiga, är att döda en hemsk demon vid namn "The Butcher". Jag själv skrämdes halvt ihjäl första gången jag mötte honom och jag tror att de flesta som kört spelet också gjorde det. I ett litet rum några nivåer ner i kyrkan, ser man uppskurna lik hängande på väggar och utspridda delar på golvet. Ögonblicket då dörren öppnas hörs en hemsk röst stöna: "Ahh, fresh meat!" - Vad att göra? Jo, lägg benen på ryggen, stäng av skärmen och fly för ditt liv!
Om du mot all förmodan lyckas döda The Butcher är det bara en försmak av vad Diablo bjuder på. När du tar dig djupare och djupare ner i katakomberna, som genom en briljant lösning alltid är slumpmässigt utformade, stöter du på fler och svårare uppdrag, men alla med belöningar som gör det mer än väl värt mödan. Den absolut bästa belöningen kommer djupt nere i de underjordiska katakomberna, där får du läsa om Arkaines Valor - en rustning som väntat på dess rättmätiga ägare i evigheter. I och med att du är värdig nog blir den till slut din.
Oförglömliga bossar, magiska föremål, en underbar manual i stil av en sedan länge glömd artefakt du som hjälte hittat med all information du behöver och mycket annat. Visst finns det mycket att störa sig på och musklickarhanden kommer aldrig att vara sig lik, men att sugas in totalt i spelvärlden får alla problem att försvinna. En perfekt upplevelse för alla som bara vill komma bort från verkligheten.
