Phantasy Star Universe är ett actionrollspel som utspelar sig i ett futuristiskt universum. Spelet liknar Guild Wars, med instansbaserade uppdrag där man träffar sina medspelare i städerna. Du spelar en av tre raser och alla har sin egen förmåga. En del är skarpa skyttar, andra grymma i närstrid. Precis som i vilket annat MMORPG som helst alltså. Det finns inget nytt alls och även om det alltid är kul att spöa monster så vill man ha någon liten morot som belöning när uppdraget lyckats. I PSU får du inga fancy drops. Vill du ha de bästa sakerna får du göra dem själv.

För ensamvargarna

- Tonvikt på solitärt spelande

Det här är ett stort problem med PSU. Det finns ingenting som känns helt fräsht, annorlunda eller lockande. I multiplayer är det i grund och botten samma sak som Phantasy Star Online (som kom 2001).

Kontrollen är lättfattlig och storyn oerhört välarbetad, om än utan djup. Kameran hänger med bra och det är inga svårare knappkombinationer som måste utföras. De tekniska sakerna kan man inte klaga på, ändå känns det som om jag missat något viktigt. Spelet berör mig inte.

När jag prövar singleplayer förstår jag att det är det här som är spelets hjärta. Det är faktiskt den enda anledningen till att köpa PSU. I singleplayer tar du dig an rollen som Ethan Waber, en kaxig ung kille som av personliga skäl hatar den militära organisationen Guardians. Snart inser dock Ethan att han har guardiansyrket i blodet och blir till slut själv en adept för att senare ta plats i guardianstyrkan. Ditt jobb blir nu att åka ner till de olika planeterna och rensa bort hotet SEED, en mystisk organism som hotar varelserna på planeterna. Förutsägbart så det förslår, men det känns ändå helt okej.

Tyvärr är uppdragen ganska sega och repetitiva eftersom det i korthet innebär att springa runt på samma landmassa och slå en hord med fiender. Stridsläget är uppbyggt så att du kan göra en vanlig attack med varje vapen samt ett antal specialattacker, vilket innebär mellan två och fyra attackrörelser. Det är för enkelt och känns enformigt.

Skåpmat

- Ingen fest för sinnena

Tyvärr håller grafiken inte next-gen-mått. Du hittar inga coola ljussättningar, inga häftiga effekter och inga snygga karaktärer. Men eftersom det är ett spel designat för Playstation 2 har jag överseende, det är dock inget jag, som är grafiknörd, själv skulle köpa.

Ljudet är uselt. Första gången jag hör musiken låter den hyfsad men eftersom samma musik repeteras om och om igen skriker jag snart efter ett par öronproppar. Visst, röstskådespeleriet är hyfsat men eftersom manuset suger så kan inte ens duktiga skådisar hjälpa upp betyget.

Phantasy Star Universe gör mig oerhört kluven. Å ena sidan är det ett gediget genomarbetat spel, med bra kontroller och en hyfsad story som blir bättre för varje spelad timme. Å andra sidan är PSU ett spel med stenåldersgrafik och långa, tråkiga dialoger. Det här känns mer som en förlegad expansion än en innovativ kreation för next-gen-åldern. Vem vill förresten betala dryga hundra kronor i månaden för något som var innovativt för sex år sedan?