Dawn of Magic är ett hack n' slash-rollspel i samma stil som klassikern Diablo. Storyn är rakt på sak, rädda världen från en ond figur, så enkelt är det. I sedvanlig RPG-anda får du välja karaktär och en del egenskaper för denna innan du beger dig ut på rövarstråt. När väl detta är gjort är det dags att massakrera din mus.

Uppdragen går oftast ut på att ha ihjäl en eller flera varelser och detta sker genom att antingen slå dem med valfritt tillhygge eller tillintetgöra dem med magi. Det senare är att rekommendera då närstridsbataljer är så gott som omöjliga. Det räcker inte att markera en fiende för att din karaktär ska mörbulta den, nej du måste klicka på den varje gång du vill slå den. Eftersom fienderna rör sig missar man ofta och gubben förflyttar sig istället för att slåss. Som tur är finns det en uppsjö intressanta magiskolor och kombinationer av formler att besegra fienden med. Själva besvärjandet är det absolut roligaste med DoM, det finns massor, jag menar verkligen massor, av olika formler till ditt förfogande. Du kan också kombinera olika magier för att skapa egna vilket gör att magikastandet håller sig intressant hela vägen.

En annan sak som lyfter intresset är att karaktären, som i de flesta fall ser ytterst tråkig ut från början, förändras med spelets gång. Beroende på vilken typ av magi du specialiserar dig på får karaktären olika yttre attribut. På min karaktär växte det exempelvis ut tentakler och ansiktet förändrades åt det demoniska hållet, mycket fräsigt tycker jag.

Lättnavigerat

- som en oljetanker

Ett stort irritationsmoment är att ta sig runt. Mellan de olika områdena räcker det med att hitta rätt portal för att förflytta sig. I de olika områdena är det emellertid apostlahästarna som gäller. Då avstånden kan vara väl tilltagna blir det lätt tröttsamt, framförallt om du råkar dö och måste ta dig till samma plats flera gånger. Vid ett par tillfällen blev jag också riktigt irriterad efter att ha sprungit runt i säkert tio minuter letandes efter en väg ut från en stad. Problemet är bristen på överblick i kombination med stora öppna ytor. Kameran tillåter dig inte att se tillräckligt långt och saker syns helt enkelt inte förrän de är ända inpå dig. Det största hindret för DoM är emellertid bristen på inlevelse, världen man befinner sig i känns tom och meningslös trots att mängden karaktärer är stor. Tyvärr är de ungefär lika intressanta som en kartong av wellpapp, och känslan av att röra sig i en kuliss blir påtaglig.

Grafiken är inte direkt häpnadsväckande men klart godkänd. Texturer och modeller ser bra ut såvida du inte zoomar in och granskar dem på nära avstånd. Detta gör man väldigt sällan så bristen på högupplösta texturer är inget som retar, i gengäld flyter spelet på väldigt bra. Miljöerna är också välgjorda och skogspartierna är bitvis riktigt mysiga att plöja igenom. Ljudet är inget extraordinärt det heller, svärdfighter, grymtanden och dödsstön låter som de brukar.

Dawn of Magic ser väldigt bra ut på papperet, schysst grafik, massor av motståndare och så vidare, men tyvärr når det inte ända fram. Dels på grund av irriterande dålig överblick men framförallt brist på själ. Spelet engagerar helt enkelt inte och det måste det göra för att man ska orka klicka sig till för tidig reumatism.

Testdator:

A64 3700+
Geforce 7800 GT
2 GB RAM
Windows XP (SP2)
Soundblaster X-Fi