När utvecklaren Treyarch senast släppte in oss i New York var det Xbox som var hetast på konsolmarknaden. Många var vi som häpnade över den stora och laddningsbefriade miljön, porträtterad efter verklighetens Manhattan. När vi nu återvänder till den amerikanska äppelstaden på en än mer kraftfull plattform, Xbox 360, är åstadkommandet inte längre lika imponerande.

En brinnande inledning

- Peter Parker får sina fiskar varma direkt

I början går det fort. Den första striden är bara ett par sekunder bort från att du trycker på startknappen för första gången. Du befinner dig i en brinnande byggnad, i vilken det av någon märklig och outtalad anledning fortfarande står skurkar och hänger, i väntan på att du kanske ska visa din nuna. Begreppet "crashcourse" känns bekant, precis som den raspiga kommentatorröst vi lärt oss ständigt vill kritisera våra spindelhandlingar. Och kontrollen känns igen från det tidigare spelet, utan att för den delen överraska med några förbättringar.

Tråkigt nog - jag skriver så därför att det är tråkigt att inleda en recension med de dåliga delarna - visar sig spelet från sin sämsta sida direkt i inledningen. Det är begåvat med en kamera precis så bångstyrig som en kamera inte får vara i ett sånt här spel. För Spider-Man 3 är i allra högsta grad ett fart- och volymkrävande spel. När du hoppar 20 meter per skutt och springer i 50-60 kilometer i timmen är det viktigt att du ser vart du är på väg. Men kameran lever sitt eget liv och kolliderar alltför ofta med omgivningens väggar, stegar och lådor. Ja, det finns självklart lådor lite överallt.

Det egna valet inte alltid bäst

- Ibland behövs en hård styrning av spelaren

Väl ute ur det brinnande infernot kan farbror Spindel till slut räkna in frihetspoängen. Nu har du hela Manhattan till ditt förfogande och ditt huvudsakliga transportsätt är, förstås, att svinga dig från hus till hus. Att svinga, kära läsare, det är roligt och det gör man. En stilig 3d-karta finns alltid nära till hands så du inte blir vilse mellan Central Park och China Town.

Handlingsupplägget är klassiskt semilinjärt. Utifrån kartan väljer du själv vilket uppdrag du vill ta dig an (det finns flera parallella handlingsgrenar) med vissa kontrollpunkter där ett speciellt uppdrag måste klaras av för att få gå vidare i övriga berättelser. Flyktigheten gör att handlingen blir svår att knyta an till - jag får intrycket att man kastat in så många olika antihjältar man bara kunde hitta, men kanske är jag gammalmodig. Valfrihet är ett genomgående tema, så vill åtminstone spelskaparna att du ska känna.

Mannen bakom spindeln

- Inte bara en mesig journalist

Karaktärsutveckling likaså. Dina krafter utvecklas ständigt och det mesta du gör loggas, till exempel hur stor del av staden du besökt, hur snabbt du har svingat dig och hur många slag du lyckats ducka för. Då och då, eller snarare rätt ofta, låses nya kombinationsattacker upp. Och tråkigt nog är det väldigt få jag lyckas lägga på minnet. För hur jag än anstränger mig för att göra kombinationer så faller jag gång på gång tillbaka till klassisk button-mashing. En bullet time-liknande effekt finns för att efterlikna "spider reflexes", men laddas upp alldeles för fort. Det tråkiga resultatet blir att den används mest hela tiden.

Så småningom får du den svarta dräkten, som representerar Peter Parkers tilltagande ego. Du blir starkare och dina förmågor ändras något, men detta sker väldigt sent i spelet. Den smått schizofrena kamp som råder i Parkers huvud syns inte till i spelet och den mörka dräktens roll förblir oklar, som ett plumpt antiklimax efter jakten på djup i spelet.

Imse vimse spindel

- Akta dig för vattnet

Det bästa med föregångarspelet var i min mening friheten att röra sig i staden, vilken kvarstår. Spider-Man 3 erbjuder lättsmält underhållning som det är lätt att när som helst ta upp kontrollen och ge sig in i. Samtidigt blandas mer actiontäta moment in, då du snabbt ska trycka på en knappar som visas på skärmen i en viss sekvens. Men spelet lider av att inte ha fått den puts det förtjänar. Det hade behövts en eller två månader till i utveckling och det är uppenbart att Treyarch inte hann bli färdiga. Betyget blir därefter.