Mycket kortfattat är det ett strategiskt rollspel i japansk stil med sina närmsta gelikar i den populära men för oss i Europa okända Fire Emblem-serien. Till sin natur är det således både extremt linjärt och långsamt, men det är inte till dess nackdel - snarare tvärtom. Det har nämligen gett Sega möjligheten att förfina spelmekaniken och berättartekniken till den mildra grad att det faktiskt är svårt att hitta något negativt att peka på.

Valkyria Chronicles tar sin början år 1935 på den fiktiva kontinenten med det synnerligen originella namnet Europa. Där i det lilla och fredsälskande landet Gallia lever spelets naturälskande hjälte Welkin som tvingas gå i sin fars - en mytomspunnen krigshjälte - fotspår när det onda imperiet i öst vandrar in över gränsen på jakt efter den eftertraktade malmen ragnite. Självklart är det nu Welkin som tillsammans en samling goda vänner och trogna soldater måste rädda Gallia och Europa från ett grymt öde.

Underbar estetik

- men den tilltalar nog inte alla

Det tar inte lång tid för att inse var utvecklarna har hittat mycket av sin inspiration - årtalet och Europa talar sitt tydliga språk. Tll och med kontinentens landmassa påminner om vår egen värdsdel och såväl vapen som uniformer och miljöer för snabbt tankarna till andra världskriget. Likheterna skulle lätt kunna kännas krystade men Sega har verkligen lyckats blanda sin egen fantasi med influenserna från verkligheten på ett beundransvärt sätt.

En stor del av detta kan de tacka spelets grafik för. Nej det är inte den mest teknisk avancerade titeln, men den närmast vattenfärgsaktiga stilen är nästan omöjlig att motstå - om du inte har något emot färggrann japansk design det vill säga. Tyvärr hamnar ljudbilden i skymundan av den bländande grafiken och den kan närmast beskrivas som aningen slätstruken. Det är emellertid trevligt att kunna konstatera att det finns möjlighet till både engelskt och japanskt tal.

Om grafiken är det som inspirerar först så är det spelmekaniken som gör att du fastnar. Innan spelets turbaserade strider presenteras du för en karta över slagfältet där du får välja vilka soldater du vill använda dig av och det är inte alltid ett helt lätt val. Till att börja med kommer de i fem smaker - scout, shocktroopers, lancers, snipers och engineers - som alla har sina grundläggande för- och nackdelar. Men eftersom de individuella soldaterna också har egna egenskaper som gör de bättre lämpade för i vissa sammanhang så är det här första inte att föringa. När det väl är gjort är det dags att börja flytta runt dina trupper och det är här Sega visar prov på nyskapande idéer.

Nytt blandas med gammalt

- tur- och realtidsbaserade strider visar en ny väg för genren

I den här genren kan du i normala fall förflytta varje karaktär på slagfältet en viss sträcka och utföra en viss handling under en runda. Valkyria Chronicles är visserligen även det uppdelat i rundor, men istället för att begränsa karaktärernas drag så får du tillgång till ett visst antal Action Points som du sedan kan fördela fritt. Vill du flytta en karaktär fyra gånger och låta ett gäng andra stå stilla är det bara att göra det - det är helt upp till dig. Styrningen i sig är också den smått unik då Sega har valt att helt slänga bort det klassiska rutnätet. Här får du istället helt fritt styra din karaktär ur ett tredjepersonsperspektiv. Detta i sig tvingar dig att tänka strategiskt även när du inte vill ge dig in i en eldstrid direkt. När du eller din fiende gör ett drag och kommer springades inom skotthåll kommer nämligen försvararna att omedelbart öppna eld. Att ta skydd bakom en mur eller i en skyttegrav och invänta sin fiende kan alltså vara ett minst lika bra taktiskt val som att själv gå på offensiven.

Karaktärsutvecklingen finns givetvis också där - det är ju trots allt också ett rollspel. Nu kan den verkligen inte jämföras med renodlade rollspel då du "levlar upp" dina soldattyper istället för de individuella soldatern, men det ger dig ändå chansen att skräddarsy dina trupper. Med ihoptjänade pengar kan du också forska fram ny utrustning till både pansarvagnar och soldater som kan ge dig en rejäl fördel i slagen.

Det finns således väldigt mycket som talar till Valkyria Chronicles fördel och på det stora hela är det ett extremt välgjort spel. Men det finns ett antal irritationsmoment som drar ner betyget. Bland de mer uppenbara hittar vi AI:n som ofta är väldigt stelbent och följer enkla mönster som du kan utnyttja. Att se en fiendesoldat springa ut ur ett skydd för att genast vända igen och på så vis slösa bort en Action Point är ingen direkt ovanlig företeelse och något som förtar lite av nöjet . Sten, sax och påse-mentaliteten är också en aning för uppenbar. Att den i grunden måste finnas där för att skapa någon form av balans är inget jag ifrågasätter, men det kunde verkligen ha dolts bättre.

Genrens bästa på länge

- smiskar sina moderna konkurrenter på fingrarna

Det finns alltså skönhetsfläckar, men faktum är att Sega har skapat något verkligen speciellt här. Det glädjer mig verkligen att se att de har lyckats ta en traditionstyngd genre och vidareutvecklat den för att passa den nuvarande generationens konsoler. Gillar du spel av den här typen är det faktiskt inte mycket att fundera på - då är det helt enkelt ett måste. Är du mer skeptisk rekommenderar jag att du åtminstone testar demot, för även om det kanske inte leder till ett köp så har du åtminstone fått se vad Sega kan göra när de vågar sig på något nytt.