I samma ögonblick som Rock Band nådde butik blev det stilbildande Guitar Heros tvåmannalirande en aning omodernt. Vad göra? Jo, kopiera konceptet rakt av och krydda det med extra allt - bättre instrument, trådlöshet och möjlighet att göra och dela ut egna låtar.

Guitar Hero World Tour handlar alltså om att upp till fyra personer musicerar ihop på sång, trummor och två gitarrer (alternativt en gitarr och en bas). Spel som dessa ska testas i goda vänners lag. Därför kallade vi in FZ-medarbetarna för en kvälls provspelning under fältmässiga förhållanden. Vi har även tagit en titt på musikskaparläget, intrycken från det hittar du i recensionens slut. Med det sagt - över till våra intryck av World Tour.

Att komma igång

John: Förfesternas hertig, hemmakvällarnas prins – Guitar Hero World Tour passar alla. Vem som helst, och då menar jag vem som helst, kan plocka upp en gitarr och spela direkt. Det nya beginner-läget är så löjligt enkelt att även nybörjarna tröttnar på det efter första låten. Och det är bra, det ger en omgående känsla av både innanförskap och rockexpertis att inom några minuter få ta det första klivet upp i Rock'n'Roll Hall of No Shame.

Serge: Svårighetsgraden har skruvats ner ett par snäpp jämfört med Guitar Hero III. I alla fall i multiplayer - hur singleplayerläget fungerar tänker jag ta reda på vid ett senare tillfälle. Medium i GH III känns svårare än medium i World Tour. Antagligen ett bra beslut, det blir roligare som partyspel på det här viset.

Eric: Julafton för två år sedan slutade med att hela familjen satt framför syrrans tv och spelade, eller snarare sjöng, SingStar. Förra julen slutade med att hela familjen spelade Guitar Hero III. Har du spelat dessa spel fixar du både sången och gitarren i Guitar Hero World Tour lätt. Basen också, för den delen. Trummorna kan vara snäppet svårare att fixa på de lite högre nivåerna, men nybörjarläget är tokenkelt oavsett vilket instrument du spelar. Det är med andra ord inte svårt att passa in i bandet.

• 1
• 2
• 3
• Nästa sida »