Recension
Killing Floor

Recension
Killing Floor

Killing Floor

Av 2009-05-30 11:00

Genre: Action, Förstaperson, Skräck
Testplattform: PC
Utgivare: Tripwire Interactive
Utvecklare: Tripwire Interactive
Releasedatum: 2009-05-14

Förbannade jäkla forskare! Nu har ni lyckats förvandla större delen av befolkningen till hjärnglufsande zombier igen. Samla ihop kompisgänget och fetta in hagelbrakaren, det är dags att rensa stan på odöda.

Om det inte är nazister eller utomjordingar (i sällsynta fall både och) som framkallar mest lidande i spelvärlden så är det forskarna. De öppnar portar till andra dimensioner, till helvetet eller till eviga repriser av Alf. Det senare hittade jag på men ni fattar vinken. Förutom att vid enstaka tillfällen mecka ihop ett ballt vapen (som faktiskt fungerar som det ska) ställer de mest till problem. I Killing Floor är det företaget Horzine Biotech som står för de militära experimenten som får deras mänskliga försökskaniner att bli förvridna och mordiska, såklart. Inte zombier per definition alltså, men jag kommer att kalla dem det för enkelhetens skull.

Left 4 Dead-kopia?

- bara om Valve rest bakåt i tiden

Spelmekaniken går ut på att du själv, eller tillsammans med andra via lokalt nätverk eller internet, ska hålla ställningarna mot monsterattacker som kommer i omgångar. De första vändorna är det hyfsat beskedliga motståndare du ställs inför, långsamt vandrande odöda och en och annan uppsvälld rackare som gillar att kräkas frätande syra om han kommer inom räckhåll.

- Stoppa pressarna!, säger horderna av Left 4 Dead-spelare. Det där är ju värsta copy-pejsten!

Det är sant, fast åt andra hållet. Killing Floor släpptes förvisso som en fristående produkt först i år men spelet grundar sig i en modifikation till Unreal Tournament 2004 från 2005.

Bild 295052
Vi visste båda att natten i Paris var en engångsföreteelse, vi var helt enkelt för olika

Det finns fler likheter mellan de två spelen men den enda jämförelse du behöver göra är att om du gillar det ena är sannolikheten stor att du kommer att digga det andra. Ju fler omgångar ni klarar av, desto hårdare blir motståndet. Det sker dels genom att antalet zombier ökar och dels genom att nya zombieformer introduceras, alla med varierande attackmönster, styrkor och svagheter. Slutligen väntar upphovsmannen till allt lidande, som även han har fallit offer mutationerna och istället för underarm har en raketkastare och minigun. Kort sagt en elak jäkel som inte skulle gå hem hos svärmor.

Innovativt klassystem

Klassisk indelning fast med nytänk

Det som gör Killing Floor riktigt intressant är karaktärssystemet som låter dig välja mellan inriktningar som närstridsälskande Berserker, hjälpsamma Field Medic eller pricksäkra Sharpshooter. Indelningen i sig är inget nytt men genom ett snillrikt nivåsystem blir du hela tiden bättre på det du använder, oberoende av vald klass. Du behöver alltså inte att spela som en viss typ för att få erfarenhetspoäng inom dennes gebit men du kan bara få fördelar från en i taget. Exempel: om du spelar som Medic och använder geväret förbättras krypskyttens förmåga. På det sättet slipper du nöta på samma sätt som i ett onlinespel och du kan välja fritt mellan klasserna efter varje omgång.

Bild 295061
Ända sedan Metallica-konserten hade Joel problem med hörseln, vilket visade sig ge ödesdigra konskekvenser

Det enda riktiga sänket i Killing Floors bakdel är inramningen; den känns lika fräsch som de ruttnande kroppar du sliter i stycken med din eldgivning. Unreal Engine 2,5 har en handfull år på nacken och det märks. Gränssnittet är en tidsresa till 90-talet och det är långtifrån så putsat och genomarbetat som vi har vant oss vid de senaste tio åren. Som ny spelare blir du, liksom jag själv, också väldigt förvirrand efter att ha startat ditt första spel och hastigt blir inslängd rakt i hetluften utan några vidare instruktioner än den din egen överlevnadsinstinkt står för. Att du måste köpa ammo och byta upp dig till kraftigare vapen mellan omgångarna får du i princip lista ut själv. "Läs manualen!" var svaret jag fick när mina frågetecken avlöste varandra och visst har vi blivit bortskämda med pedagogiska upplärningsuppdrag, men det är också något som förväntas av en produkt numera.

Bild 295053
När Åke visade sina nya danssteg fick jag bara lust att skjuta skallen av honom

Trots ett gränssnitt lika vackert som en zombierumpa lyckas Killing Floor leverera precis vad det ska. När jag under en av de första omgångarna kommer ifrån gruppen nere i ett källarsystem som tävlar med Doom 3 i mörkhet, med endast en pistol och en fladdrande ficklampa som sällskap, var paniken inte långt borta. De välgjorda ljuden gör sitt för att spä på rädslan och när jag hör en kör av stönanden bakom nästa krök är jag faktiskt lite sugen på att logga av servern. Jag fortsätter men blir snabbt omringad och precis när jag är på väg att bli lunch hör jag det vackraste ljudet mina öron upplevt. Det älskvärda brummandet från motorsågen övergår hastigt i en slafsig kakofoni när det roterande bladet möter kött. Lättnaden är enorm och ett spel som kan aktivera sådana känslor är värt en fyra. Mer gränssnittsputs, fler banor och en snällare introduktion för nya spelare saknas för full pott.


FZ:s betyg: 

 Mycket bra

Bra stämning
Innovativt nivåsystem
Zombieslakt
Teamwork nödvändigt
Gränssnitt
Föråldrad grafik

En andra åsikt

Hampus om Left 4 Dead-jämförelserna

Det är två helt skilda upplevelser inom samma typ av universum. Båda spelen handlar om lagarbete för att mörda odöda och båda har liknande fiender, med den stora skillnaden att i Left 4 Dead är du gång på gång helt beroende av andra för att överleva (eller döda överlevare). Killing Floor behöver en hel del finputsning i allt från gränssnitt till artificiell intelligens men har en avsevärt öppnare spelstil än Valves skapelse, med varierade klasser och nivådesign. Med handen på hjärtat gillar jag båda spelen. Skarpt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur det vore att spela odöd i Killing Floor, eller vara en Zoey som helt ofattbart begåvad prickskytt. Var för sig eller tillsammans - två helt fantastiska spel.

Hampus Erlandsson

Systemkrav och testsystem
  • Systemkrav
  • 1,2 Ghz CPU eller motsvarande
  • 512 MB interminne
  • DX9-kompatibelt grafikkort med 64 MB minne
  • DX8.1-kompatibelt ljudkort
  • Rekommenderat system
  • 2.4 Ghz CPU eller motstacande
  • 1 GB interminne
  • DX9-kompatibelt grafikkort med PS 2.0-stöd
  • EAX-kompatibelt ljudkort

Bilder
Kommentarer
Kommentarerna nedan skrivs av läsarna. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
Skriv kommentar
Sortering:
Karmafilter:
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
Detta innehåll är skapat av FZ:s medlemmar.
Detta innehåll är skapat av FZ:s medlemmar.
FZ