Fantasy är en genre där hjältemod är den grundläggande essensen som flödar genom såväl litteratur som filmer. Även i Majesty 2 har hjältar stor betydelse. Det handlar om att bygga upp en stad och hyra in diverse hjältar som ska beskydda den. Allt från krigare till magiker kan du anlita och det väsentliga är att de är självständiga varelser. Vilket hade varit en förträfflig idé om de vart snäppet mer artificiellt begåvade än grannens djävulskt sadistiska kaffebryggare som dricker upp allt kaffe själv. Hjältarna tänker inte. Associerar du ordet hjälte med intetsägande karaktärer som driver omkring helt planlöst?

Hjältar lika individuella som mjölk

Kan Ino-Co ge dem en själ?

Föregångaren var riktigt bra. I uppföljaren borde en hel del ha piffats upp och inte bara tagits med direkt som ett tidshopp från år 2000. Poängen i spelet är att du inte ska styra hjältarna själv, du ska bygga upp din stad och sedan få dessa anlitade hjältar att tycka att dina mål är det viktigaste i världen. Sätter du en stor lönesumma på en fiendeborg, då attackerar dina giriga hjältar. Men om något dyker upp på vägen till borgen är det bara den hjälte som blir attackerad som bryr sig. Samma sak när dina hjältar är framme vid borgen: om en hjälte blir attackerad bryr sig inte de andra. Måhända satte jag en för hög lönesumma, men balans kommer förhoppningsvis under de månader av grovputs som återstår.

Lagom tills det att fullversionen släpps har utvecklarna däremot lovat att hjältarna självmant kommer kunna bilda grupper, att det kommer finnas unika föremål och att vissa hjältar kommer följa med över från ett kampanjuppdrag till nästa. Men hjältarna är oerhört intetsägande än så länge. En hjälte på lägsta nivån har någon form av fräckt namn, men jag kan inte koppla varför. Ge dem namn utifrån deras handlingar!

När jag väl kom in i spelet var det första intrycket positivt. Den stämningsfulla bakgrundsmusiken fick mig att känna mig som om jag verkligen var del av en fantasyvärld. Ljudeffekterna lämnar däremot en hel del att önska. Farliga skelettbågskyttar skjuter sina pilar, men varje uns respekt avdunstar när ljudet från dem ger ett starkt intryck av tecknad film för barn. Deras pilar flyger i ultrarapid, vilket alla karaktärers pilar gör förutom vakttornens och jag undrar lite ödmjukt varför. Grafiskt sett är det mjukt och följsamt och bilderna som finns ute ger en bra fingervisning om vilken teknisk nivå det ligger på.

Högvis med potential

... men det har en lång väg att gå

Efter att ha suttit ner ett tag med den tidiga förhandsutgåvan, med betoning på tidiga, så känner jag mig kluven. Jag ser på Majesty 2 som en liten skadad falkunge som ligger på marken utanför mitt fönster. Jag sluter mina händer kring den stackars fågeln och till min förvåning förnimmer jag ordet potential när jag känner dess fjäderskrud mot mina varma händer, varefter jag tar in den lilla krabaten in i värmen och hoppas på det bästa.