Spola fram åtta år och jag får än en gång pisk från ovan, fast istället för ett tyskt propellerplan levereras döden från en attackhelikopter som avslutar mitt högst tillfälliga liv med ett par välriktade raketer. #Battlefield: Bad Company 2 utspelar sig sisådär 70 år efter den första bombräden men underhållningsvärdet är minst lika högt och nu är vi inte längre tvungna att spelar mot vänner, simulerade eller riktiga. Redan med det första #Bad Company serverade #Dice en hyfsat underhållande solokampanj men i uppföljaren har de satsat ännu mer på en intensiv upplevelse. Vårt första intryck är att de har lyckats ta steget offline fullt ut.
Snyggt slagfält i dåligt sällskap
Det första som möter mig är en fantastisk vy över en tropisk dalgång med ett mastigt bergsmassiv i förgrunden. Vi är på jakt efter en tillfångatagen informatör och något säger mig att den beväpnade styrkan i samlingen med träbyggnader nedanför oss inte tänker lämna över honom frivilligt. Den coola kvartetten från det första spelet har därför inget annat val än att låta Frostbyte-motorn glänsa; de två första vakterna går ner snabbt men sedan viner granater och kulor överallt och förstörelsen höjer inlevelsen rejält. De senaste tio åren har vi lärt oss att kasta granater genom fönster, nu blåser jag bort hela väggar och medan resterna faller till marken reser sig gåshuden på min arm.
Mindre lössläppt än storebror
Om du tyckte att det första Bad Company var lika lössläppt i upplevelsen som tugget mellan dina vapenbröder väntar en ny sorts äventyr. De skriptade sekvenserna är fler och de bidrar till ökad puls; jag har inget emot att det stapplar ut en brinnande fiende ur byggnaden varje gång, däremot blir jag glatt överraskad när jag tar olika vägar genom ett hus och min kamrat dyker upp och sticker kniven i en aggressiv oliktänkare båda gångerna. Den dynamiken gör att det inte känns lika stelt i andra avseenden, som när himlen öppnar sig och regnet börjar falla på samma plats, varje gång. #Electronic Arts har själva sagt att Battlefield (vid sidan av #Medal of Honor) är en viktig titel för att ta tillbaka tronen i fps-genren från #Activision och deras #Modern Warfare 2. Ett mer skräddarsytt motstånd är därför att vänta och det gör mig inget så länge trådarna bakom kulisserna är lika osynliga som vid en trollkonstnärs scenframträdande.
Tror du att kolonnen får åka förbi ostörd?
Redan det första uppdraget visar en större variation i soldatsysslorna mot det första spelet, både i miljön och bandesignen. Bad Company var med sina sädesängar och kullar ett mer öppet och faktiskt ganska likartat spel så när vi strax efter fritagandet befinner oss i snötäckta berg sticker mungiporna norrut. Det känns inte som en vanlig Battlefield-match med bottar på väl valda positioner. Jag gillar också hur de utnyttjar det lodräta planet mer vilket mer en större känsla av rymd, något jag saknar i spel överlag. Min hand-öga-koordination klarar faktiskt av att titta upp och ner, inte bara i sidled.
[video=4371]
