Att mörker och ljud är några av de viktigaste ingredienserna för en lyckad skräckupplevelse vet de flesta spelare av genren. På senare tid har spel som Silent Hill-serien och Fear skrämt skiten ur oss, men de är oftast mer actionorienterande än renodlade skräckspel. Den svenskutvecklade spelserien Penumbra är väl det närmaste man kan kalla ett renodlat skräckäventyr.
Penumbra evolverar
Att jag tar upp Penumbra är ingen slump, Amnesia: The Dark Descent bygger kanske inte helt oväntat på samma koncept. Du tar rollen som Daniel som drabbats av en omfattande minnesförlust. Ditt äventyr börjar med att du vaknar upp på ett kallt stengolv i ett dunkelt och öde slott någonstans i Preussen. Du presenteras inte med någon större bakgrundsinformation eller förklaring till din sinnesförvirring. Det är först efter en stunds trevande i mörkret du hittar ledtrådar om ditt förflutna och din nuvaranda situation. Dessa ledtrådar utgörs av utspridda anteckningar och diverse flashbacks som spelas upp med jämna mellanrum.
Amnesia spelas i förstaperson med de klassiska kontrollerna som vi alla är vana vid. Du använder musen för att plocka upp objekt, öppna dörrar med mera. De enkla kontrollerna tillsammans med den imponerande fysikmotorn gör utforskandet och interaktionen mellan du och din omgivning till en enkel lek. Det kan till exempel röra sig om att du måste röja upp bland bråte för att hitta intressanta objekt, som olja till din lampa eller vanliga nycklar. Du kan även plocka upp föremål som stenar och stolar för att kasta iväg dem mot andra objekt.
Fysikmotorn i Amnesia är ingen gimmick utan ansvarar ofta för en stor del av spelets pussel och problemlösning. Det kan röra sig om att du måste placera lådor på varandra för att du ska ta dig upp på en högre nivå. Hela grejen med fysikmotorer har visserligen exploaterats till döds under de senaste åren men i Amnesia tycker jag den används med måtta och framförallt på ett verklighetstroget sätt. Dessutom "känns" objekt som stolar, tunnor och andra större föremål tunga när man lyfter dem, och dörrar och lådor öppnas precis som man förväntar sig.
Laga inte det som inte är trasigt
Utvecklaren #Frictional Games lär inte vinna några grafikpriser, men texturer och skuggor fyller sin funktion och är inget man irriterar sig på. Miljöer och omgivningar är i de flesta fall omsvepta av ett ständigt mörker och tunga skuggor. Mörket kan i vissa fall vara din räddning då du kan gömma dig för faror. För att kunna orientera dig i denna dunkla dimma finns en oljelampa som ständigt måste fyllas på med olja. Här och var finns även stearinljus och facklor som kan tändas med elddon som finns utspridda runt om i spelvärlden.
När det gäller atmosfärskapande är ljud ofta ett område som glöms bort. I Amnesia är det aldrig tyst. Är det inte musiken som får blodtrycket att öka är det ljudeffekterna som håller dig på helspänn. Förutom att hålla koll på din fysiska hälsa måste ditt psyke vara så klart som möjligt. Tumlar du runt i mörkret alltför länge drabbas ditt psykiska välbefinnande vilket i sin tur leder till att du ser grumligare och blir klumpigare. Detta kan botas med strategiskt placerade drycker som återställer ditt psyke till det normala.
I dagens spelvärld där det råder uppföljar- och actionhets är spel som Amnesia: The Dark Descent unikt. Renodlade äventyrspel är idag fåtaliga och när det gäller skräckspel är den genren ännu fattigare. Av det jag sett hittills är jag imponerad men samtidigt en aning bitter. Inte bitter över att spelet inte avancerar tekniken eller revolutionerar speldynamiken, utan för att genren är så tom på konkurrens. Vi behöver fler skräckspel och går allt som planerat landar Amnesia i början av september, så håll ut tills dess.
