Pansarvagnar har varit en del av framförallt strategigenren en längre period. #Wargaming, som står bakom #Order of War, menar att det är dags att låta dem bli del av den massiva onlinevärlden. Detta med hjälp av #World of Tanks, eller som vissa spelare benämner det, Counter-Strike of Tanks. Under våra testsessioner har det endast gått att spela 15 mot 15 slumpmässiga pansarvagnar, fördelat över fem olika pansarvagnstyper, som alla har sina egna styrkor och svagheter.

Störst, bäst och vackrast

World of Tanks huserar fordon från 1930-1960 och logiskt nog följer även spelets varierade nivåer samma tema. Ditt lag vinner om du tar över fiendens bas eller om ni tillintetgör alla motståndarfordon. Med tanke på att det är just sammansättningen med slumpmässiga fordon och spelare som präglar spelet, är det viktigt att läsa av vad som kan tänkas hända. Möter du exempelvis tio lätta fordon, kan du räkna med att ditt artilleri kommer hamna i blåsväder, samt en föraning om att fienden kommer ha extremt bra spaning med tanke på rörelsemöjligheterna.

Åh min frälsare, en sådan här träff sitter som den ska!

Du får tag i nya fordon genom att få erfarenhet med dina nuvarande och via dem forska fram nya doningar. Det går från pansarvagnar i storleksordningen lätt, mellan och tung, med artilleri och pansarvagnsförstörare som sidospår. Till alla olika kreationer kan du vänta dig att det finns ett antal olika uppgraderingar att ta del av, alltså att forska fram. Detta inbegriper nya larvfötter, bättre kanontorn, olika sorters kanoner och ammunition med mera.

Till råga på allt huserar varje pansarvagn ett team med förare, laddare och vadhelst nu med tvång skyfflats in i metallkolosserna. Dessa går upp i nivå allt eftersom du strider med dem, eller betalar för att få dem i grundform. Det utlovas att dessa efter att de nått maxnivå kommer få tillgång till diverse förmågor som att reparera lite snabbare eller dylikt.

Parallellen med #Counter-Strike går att slå ner på lite då det i spelet inte går att återuppstå. När din pansarvagn pangats till spillror är du utesluten ur bataljen, men det finns ett ljus långt innan slutet av tunneln. Du kan när som helst gå tillbaka till ditt garage och även om pansarvagnen du precis använt inte går att använda innan matchen är över kan du direkt slänga dig in i en ny match med någon av dina andra. Det vill säga oerhört lite dötid, och extremt mycket larvfötter som släpar sig fram över marken.

Picknick i bergen? Javisst, men bara om du har en lättare pansarvagn. Annars tar det sjukt lång tid att ta sig dit!

Det som får mig att utbrista ”hurra” samtidigt som jag slår mig hårt på bröstet är hur de fått till känslan när man lyckas med finliret. Som att sätta den där perfekt tajmade artillerigranaten, spränga fiendens artilleri i stjärten eller få till det optimala samarbetet. Det som däremot känns tungt är tanken på om spelets beständighet kan upprätthållas. Är det lika skoj att spela efter några månader? Wargaming utlovar ett digert klanstöd och en global kamp med världskarta där klanerna kämpar om herraväldet. Detta kommer inbegripa diverse former av diplomati, spionage och dylikt. Det tillkommer även stöd för upp till 60 spelare per nivå.

Roligt, men hur roligt, hur länge?

Jag har haft riktigt roligt under den stängda betan men att nå de tyngsta fordonen (vilket kommer avgöra mycket i framtida bataljer) tar rysligt lång tid. Visst ska de klaner med medlemmar som kämpat hårdats belönas, men det kan även ha en avtändande effekt om det blir för svårt för nya klaner att ta sig in i den globala kampen. World of Tanks strävar efter lika delar realism och arkad, vilket vid en första tanke känns rätt rimligt. Tyvärr är det relativt obalanserat nu med allt vad slumpen innebär, vilket gör vissa klasser rätt överflödiga i vissa matchuppsättningar. Med det sagt så inbegriper upplevelsen stora delar skicklighet och då med fokus på samarbetet.

Efter en stunds eftertanke måste jag dra en subjektiv slutledning, vem behöver egentligen rymdskepp och alver och sådant tjafs när det finns oerhört mustiga stålbestar att tillgå på så pass nära håll?