Crysis 2

- Vi valde att inte bry oss om spelets förflutna och istället se till vad dagens multiplayerspelare vill ha. Därefter skapade vi framtiden.

Hasit Zala är övergripande producent hos #Crytek UK och basar över multiplayerdelen för #Crysis 2. Föregångarna hade habila flerspelarlägen men knappast något utöver det vanliga. Ärligt talat: för de flesta var #Crysis och #Crysis Warhead spännande äventyr för solospelaren. Snackisen var den fasad som fick datorerna att skrika av utmattning. Multiplayerdelen? Ja, den glömde de flesta bort.

Zala och hans team gör rätt i att strunta i spelets arv, men bör istället se till sitt eget. De har en rutin som är få förunnat. Det räcker med att nämna titlar som #Goldeneye 007, #Perfect Dark och #TimeSplitters så får ni en fingervisning av vilka erfarenheter som ryms i gruppen. De har varit med och utvecklat några av de största stilbildarna i genren och frågan alla ställer sig är om de kommer att kunna göra det igen.

Dräkten är min lekstuga

Rent krasst ger det lilla jag sett och testat av Crysis 2 singleplayer ett alldagligt intryck. Förvisso inte dåligt på något sätt, men med de förväntningarna som vilar på dess axlar känns shootern i nuläget snarare som ett frågetecken än ett utropstecken. Då är det istället spelets multiplayer som briljerar och kan sätta spelet på kartan.

- Inför arbetet granskade vi nanosuit noga, berättar Zala. Sedan tog vi dräktens förmågor och byggde hela områden med dessa i åtanke.

Dräkten är min lekstuga och jag stormtrivs. Genom att aktivera det skyddande höljet kan jag smyga mig på min motståndare och avlossa hagelbössan ett par centimeter från hans ryggrad. Jag kan köra igång dräktens sköld och störta in i konfrontationer utan någon som helst eftertanke. Ömsom vinner jag, ömsom förlorar jag – men glädjen och intensiteten är konstant.

Manhattans skyline är platsen för bataljen. Jag och sju andra delas in i två lag innan vi slängs in i en tajt match. Trots att det handlar om multiplayer och således inte är regisserat på något sätt finns det ett tempo som förbluffar. Jag springer ut och in genom olika lägenhetskomplex, hoppar längs taknockarna och krossar taket när jag faller genom ett växthus. Var och varannan sekund hamnar jag i en eldstrid och går efter min magkänsla för att nyttja min nanosuit på bästa möjliga sätt.

Obegränsad kontroll

Ett mål för utvecklarna har varit att det ska gå kvickt att ta sig in i en strid men att de taktiska valen därefter ska vara många och lättöverskådeliga. Som spelare ska du aldrig känna dig begränsad av kontrollen.

- Att ta hänsyn till de specifika kontrollerna hos både PC- och konsolspelare har varit svårt.

Det märks att Zala tycker att det varit en tuff utmaning att utveckla spelet med handkontroll i åtanke samtidigt som det ska vara optimerat för mus och tangentbord. Men oavsett vilken metod jag använder mig av så finns det aldrig någon känsla av begränsning. Det är nog det som är meningen.

Det finns också en verklighet utanför de sömlösa actionfesterna. Den karaktär du startar med är tämligen medioker men allteftersom du får erfarenhet låser du upp nya moduler. Det kan vara ett alarm som varnar när fiender är nära eller en kraftfull attack som gör att du kan susa ner genom luften och smälla till så hårt att motståndarna flyger som små vantar. Enligt Zala kan du lätt lägga mer än 50 timmar på att levla upp dina karaktär till max. Du kan också föra över moduler från sololäget och tvärtom.

- En cool sak är också att spelet känner av hur du spelar. Om du lägger ner mer tid på att smyga så kommer du också att få mer XP på de bitarna.

Spelet har fler lägen än den standardmässiga Team Deathmatch jag får känna på. Men oavsett om jag ska fånga flaggor eller meja ner motståndet är nanosuit med sina förmågor det primära och vitala inslaget. Vid ett tillfälle var jag inträngd mot en vägg med tre motståndare mot mig. I ett vanligt spel hade det varit kört, slut, finito. Men inte den här gången, i Crysis 2 kan jag ta ett rejält krafthopp över väggen bakom mig och undkomma. Crytek har förändrat spelreglerna.