Fem av fem. I maj förra året satte jag högsta betyg på #Cd Projekts uppföljare. Att förhandstesta, att provsmaka ett spel jag redan älskar är en annorlunda upplevelse.

Den korta versionen: det trolska äventyret #The Witcher 2 tycks fantastiskt även på Xbox 360. Den lite längre: det tycks fantastiskt och kommer med tonvis extramaterial och välkomponerade kontrollmetoder för konsol. Vad kan egentligen gå fel?

Geralt och hans sotsvarta saga i de norra rikena strösslas med kungamord, incest och prostitution. Det är en titel som hyllar det djupa rollspelandet samtidigt som det framför en filmisk historia där den vithåriga witchern Geralt står i dramats framkant. Han är en cynisk man i en cynisk värld och nu har hans resa förstärkts av två massiva extraäventyr, fler miljöer, nya karaktärer och ytterligare tyngd till storyn.

Geralt ångrade bittert att han snålat in på att köpa solglasögon.

Låt oss spola fram tiden ett helvetiskt långt tag, till början av den tredje akten och en ny bekantskap. Brigida har fantastiska, blonda korkskruvar och även ett fantastiskt eldigt lynne. Problemet för de kidnappade kungabarnens barnflicka, som i själva verket är en hemlig agent, är att hon förföljts i dag och natt längs Loc Muinnes kullerstensgator. Brigida sitter inne med vital info men för att Geralt ska få ta del av den hemliga kakan måste han eskortera argbiggan ut ur staden, genom en skog och ända bort till en avlägsen flod.

Den snåriga bergspassagen är ny, likaså den djupa skogen bortom stigen. Cd Projekt, med sitt sinne för fanservice, är en studio som är lätt att fatta tycke för. Det nya äventyret känns som en relevant och välsnidad fördjupning av den redan fylliga historien. Det är inget taffligt stycke som bryter av utan snarare något som sömlöst smälter samman med världen och dess historia. Och det kanske bästa är att alla nyheter släpps samma dag till pc-versionen. Helt gratis. Fanservice, som sagt.

"Jag kan se mitt högupplösta hus härifrån!

360-varianten är vacker men har av förklarliga skäl inte mycket att sätta emot den maffiga datorversionen. De natursköna vyerna är helt enkelt inte lika krispiga och detaljer har en tendens att "ploppa" fram först när du är riktigt nära. Men till konsol-Geralts försvar har vi Xbox-kontrollen. Att valsa runt med silversvärdet och spetsa fiendestormarna med klingan faller sig väldigt naturligt. Med ett nytt kamerasystem och möjlighet att låsa siktet på motståndarna känns det här minst lika polerat som de mest kontrollerade tredjepersonsspelen på konsolmarknaden. Att Geralts vita hårsvall inte är lika detaljerat som sist vi såg det förra våren är i sammanhanget ett avbräck jag kan leva med.

Vi som alltid sa hora

Så de vassaste styrkorna är intakta, vilket även gäller vikten av val. Enklaste vägen till mitt mål går genom skogen men likväl kan jag ta "senvägen" genom en grotta – som till och med en av utvecklarna gick vilse i. Med den lärdomen i färskt minne beslutar jag att utforska mer av skogen. Det går inte heller smärtfritt. Men efter ett antal möten av det mer monstruösa slaget når vi flodstranden. Självfallet ligger ett bakhåll och lurar i vassen och självklart består deras vokabulär av "fuck", "whore" och andra "coola" ord.

Missförstå mig inte; jag tänker inte vifta med någon moralisk pekpinne som en annan Aktuellt-journalist. #The Witcher 2 är ett mörkt och kallt rollspel och gör sig förtjänt av sitt grova språk. Men förkärleken till kraftuttryck i var och varannan strof gör att de allt som oftast tangerar parodi. Helt onödigt.

"Fuck yeah!", svarar konungen på frågan om hur bra Witcher 2 kommer att bli.

I slutändan gör två ting särskilda intryck hos mig. Först och främst: kärleksförhållandet mellan Geralt och handkontrollen är ett ljuvligt sådant, långt mer passionerat och vackert än vår witchers annars tillfälliga förbindelser.

Däremot är monsterjägarens byte till 360-konsolen som sagt ett visuellt steg bakåt. Polygoner, ljuseffekter och grafiskt lullull är förvisso inte allt, det är jag den förste att skriva under på, men i ett spel som lever på framförandet av en mörk fantasyvärld är det en kritisk punkt. Ställt bredvid en monsterdator har det inte mycket att säga till om. Men å andra sidan var spelet aldrig menat för mig eller dig som spelat sönder pc-versionen. Det är ett spel för dig som gått miste om en fantastisk sagovärld. Och i april är det din tur.

Fem av fem, som sagt.