London, Herrens år 2012. Du kanske tänker "Olympiska spel", "friterad fisk" och "röda tvåvåningsbussar". Tänk om. "The last great plague", pesten som innebär slutet för mänskligheten, har slagit ned som en blixt från klar himmel. Helvetet verkar så slutligen ha fyllts upp, och de odöda har rest sig. Kraftnätet är utslaget och de enda ljuskällorna är omkullvälta polisbilar som brinner, samt sökande ljuskäglor från ensamma överlevande. Slutet var förutspått av den första drottningen Elizabeths chefstrollkarl, doktor John Dee – den engelska motsvarigheten till Nostradamus.

När ZombiU presenterades på Nintendos presskonferens kändes det som ett gimmickartat spel, men först och främst något av ett statement från japanernas sida. "Wii U är en maskin som är relevant för fler än bara pensionärer och barn", tycktes det säga. Det borde innebära våld utan egenvärde, blod bara för att bevisa en poäng. Och Wii U-kontrollern en slags nödvändig blindtarm – något man måste använda men helst av allt bara vill bli av med. Månne var det en orättvis inställning, men säg inte att den är sprungen ur ingenting. Ubisoft har gjort Nintendo-spelare besvikna förr och kan mycket väl tänkas göra det igen. Vi kan kalla det Lex Red Steel.

När världen går under är Buckingham Palace bättre bevakat än någonsin.

ZombiU är ett actionspel i förstapersonsvy, med zombies av olika slag som huvudfiender. Du leds genom äventyret av en hårdbarkad överlevare kallad "the Prepper". The Prepper är del av en grupp som kallar sig själva "the Ravens". De har läst sin John Dee, förutspått katastrofen och gör nu allt för att hjälpa dig undan de infekterade. Spelet, som sägs vara en reboot av gamla Amiga-spelet Zombi – men som fram tills nyligen gick under arbetsnamnet "Killer Freaks from Outer Space", verkar vid första anblicken knappast särskilt originellt. Men faktum är att slaget så här på förhand inte känns helt förlorat. De ansvariga bakom titeln trycker nästan panikartat på hur hardcore det är – och använder japanska, överjävliga (och alldeles, alldeles underbara) Dark Souls som en slags mental förebild. Visst kan det vara säljrappakalja, men det skulle också kunna vara en faktisk ambition.

Dör du så är det slut, på riktigt

Det som på riktigt gör mig intresserad är att de sydfranska utvecklarna försöker göra något av ett roguelike. Så här: du börjar spelet med en London-överlevare och tar dig sakta fram genom banorna i jakt på livsförnödenheter och på flykt undan de vandrande odöda. Tre timmar in i spelet, i ett svagt ögonblick, försöker du dig på att dyrka upp en låst dörr utan att först ha kollat att rummet du befinner dig i är tomt på människoätare. För alla som någonsin spelat ett zombiespel och/eller sett en zombiefilm är det helt uppenbart en dålig idé. Men i ZombiU är den ännu lite sämre. Dör du här, vilket du gör efter ett bett, är det nämligen slutet för din karaktär! Färdigheter du lärt dig förs inte över till nästa spelsession. Vill du ha tillbaka din surt förvärvade egendom får du gott leta upp liket från karaktären du just råkat ha ihjäl och sedan får du döda den igen. Och liksom loota dig själv.

När inte ens fish and chips-haket är öppet vet du att något gått snett.

På mässgolvet i Nintendos monter får jag se ett lokalt flerspelarläge. Det är ett slags capture the flag där överlevare ställs mot en odöd armé. Den ena spelaren sätter ut olika sorters zombier (specialiserade på saker som att försvara flaggor, hålla strategiskt viktiga platser eller bara anfalla levande) samtidigt som den andra ska försöka fånga flaggorna utan att mista livhanken. I ärlighetens namn ser det ganska värdelöst ut, och det får mig åter att tveka om huruvida ZombiU blir ett spel som rättfärdigar sin plattform – eller bara blir ihåligt och gimmickartat. Tanken på att kolla sin packning, dyrka lås och tömma medicinskåp genom att kolla på handkontrollens skärm är utmanande eftersom spelet inte pausas samtidigt. Du riskerar alltid din hälsa när du tittar bort från huvudskärmen. Att använda den sekundära skärmen som en slags Aliens-radar är en genialisk idé, samtidigt som det känns klumpigt att sikta med armborst genom att höja handkontrollen mot tv-skärmen.

Ambitionen verkar finnas där, och kryddat med en dos nytänkande kan ZombiU faktiskt bli ett ganska trevligt lanseringsspel. Det är med försiktig nyfikenhet jag, ännu en gång, kommer börja se fram emot människans undergång.