Förhandstitt
Pro Evolution Soccer 2013

Det var inte lätt för Konami förra säsongen. Samtidigt som de gjorde ett helt ok PES 2012, lyckades EA Sports med konststycket att skapa ett mästerverk – eller åtminstone snudd på – med sitt Fifa 12. Men japanerna gav inte upp, återvände till ritbordet och har försökt fundera ut hur de ska kunna konkurrera om fotbollsspelstronen. De har gått tillbaka till gamla PS2-rötter och försökt hitta den perfekta balansen mellan realism, underhållning och flyt i spelet, kanske det svåraste att göra i ett sportspel.

Konami går tillbaka till rötterna för att hitta vägen framåt.

Fullkontrollsfunktionerna är ett spännande grepp, och inkluderar de flesta moment i en fotbollsmatch. Du kan passa, skjuta, dribbla och försvara helt fritt, vilket är oerhört frustrerande att lära sig, men som säkerligen kommer vara uppskattat bland de riktigt duktiga knapptryckarna. Att tiki-taka-passa sig ända in i mål á la Barcelona med helt manuella kontroller ger ett rejält djup och en större känsla av skicklighet när de väl bemästrats. Givetvis går det precis som förut att ha lite mer assisterade kontroller, men den utökade friheten i spelet gör att det inte går att skylla på något längre när en passning slås åt fanders.

Proactive ai, vilket helt enkelt betyder smartare med- och motspelare, är det större krav på för varje år. Både rent generellt och för särskilda spelartyper (där det är tänkt att exempelvis Cristiano Ronaldo rör sig på ett helt annat sätt på planen jämfört med, säg, Ricardo Carvalho). Spelarna i PES 2013 har mycket lättare att läsa spelet, både defensivt och offensivt. Exempelvis: en yttermittfältare som täcker en yta bakom en ytterback om denne gör en offensiv räd mot mål. Eller just att en ytterback faktiskt gör en löpning framåt om han ser att det finns yta. Tittar man noga på sina medspelare medan man lyfter blicken för en löpboll, är det lätt att se hur de hela tiden söker ytor och byter positioner efter hur spelaren med boll beter sig. Och hur de beter sig efter bollen är slagen, dessutom. Det ger en extremt utökad och imponerande känsla av realism, det känns verkligen som att jag spelar fotboll.

Spelarna ser inte bara ut som sina förlagor, de ska röra sig som dem också.

Tidigare PES-versioner har gjort ett bra jobb att härma spelarnas rörelser och kroppsspråk. Detta har finputsats än mer till i år i vad Konami har valt att kalla Player id. Alla stora spelare och lovande talanger har härmats in i riktigt små detaljer, både i löpsteg, dribblingar, skott och vad nu en spelare kan hitta på i det gröna gräset. Kan Konami finslipa detta än mer till spelets släpp i oktober kan det bli riktigt spännande att se.

Generellt, och egentligen bara sett till själva matchspelandet, ser PES 2012 ut att bli en riktig utmanare denna säsong – även om det givetvis aldrig kommer sälja lika bra som Fifa. Det känns både verkligt, samtidigt som spelglädjen inte rubbats. Tyvärr verkar Konami ha svårt att få in licenserna hos många av storklubbarna ute i Europa. Och tyvärr verkar Konami aldrig förstå hur en domare pekar vid olika domslut. Men slutprodukten osar av förhoppning – kan det månne komma i närheten av PES 5, som i mina ögon är det bästa fotbollsspel som producerats under 2000-talet?