Tidigt på morgonen den 22 juni 1941 rev Nazi-Tyskland Sovjetunionens kommunikationsmedel och klev på bred front in över landets gränser. Det här var startskottet för en fyraårsperiod som gått till historien som den mest brutala någonsin. Det var här nazismen stoppades, men priset var skyhögt.
– Britterna förlorade typ 300 000 man i andra världskriget. Amerikanerna 500 000. Ryssarna förlorade 11 miljoner, det ger er kanske en kontext för den här konflikten.
Dessa herrar känner uppenbarligen inte till begreppet "skydd". Synd, för Company of Heroes 2-motorn har nya funktioner för att gömma sig.
James McDermott, associate producer på #Company of Heroes 2, är noggrann med att beskriva bakgrunden för kriget längst östfronten. Det är nämligen här uppföljaren till ett av modern tids mest lovordade strategispel ska utspelas.
– Landstigningarna vid D-Day var brutala och blodiga, men de räknas bara som nummer 17 på listan över tidernas brutalaste konflikter. Topp tio på den listan är alla från östfronten. Det har kommit väldigt många filmer och spel som handlar om västfronten. Men östfronten spelade en stor roll i kriget.
Kriget som underhållning, det är ett problematisk men ändock gängse förhållningssätt i spelindustrin. Under den dryga timme jag tillbringar tillsammans med James och Company of Heroes 2 ser jag kanske inga bevis för att #Relic Entertainment försöker berätta en mänskligare version av kriget som sådant – men utvecklarnas realistiska ambitioner har ändå effekt. Östfronten måste varit ett rent, iskallt helvete.
På östfronten alltet nytt
Som en av de första i världen får jag testa Company of Heroes 2]. Versionen jag testar jobbar med Directx 9, och James säger att Relic Entertainment fortfarande har en bra bit kvar innan de är färdiga med spelet.
– Vi har byggt vidare på Essence-motorn i tre år nu och jag tycker att det märks. Vi var de första som hade tio individuellt modellerade fingrar på våra karaktärer, och vi kommer fortsätta försöka hålla den detaljnivån.
Stalinorglar ger konsert.
En av detaljerna Relic talar om är hur spåren i snön kommer att se ut, och hur spelarna kommer kunna se på spåren vilket typ av fordon som passerat. En annan detalj är ljudet. Utvecklingsteamet har spelat in ljuden från de vapnen som är med i spelet, på olika avstånd och från alla olika riktningar. Det här handlar naturligtvis lika mycket om att visa östfronten på ett realistiskt vis som det handlar om att Relic känner sin publik. Den som knarkar History Channel och petar ihop skalenliga byggsatser kan sina saker, och kräver autenticitet.
Det råder ingen tvekan om att Relic har gott självförtroende inför lanseringen av Company of Heroes 2. Framgångarna och kritikerhyllningarna från originalet bäddar för just det, men samtidigt sätter det också krav på att allt förhandssnack om det “ultimata strategispelet” inte bara är tomma ord.
– Det har gått sex år nu, och det finns fortfarande inget strategispel som har högre Metacritic-betyg (93/100 i skrivande stund. FZ satte 4,5/5 /red.). Vi ville inte bara göra en rak uppföljare direkt efter originalet. Vi ville vänta tills det kändes som att vi kunde överträffa oss själva.
