#Dead Island-trailern var en solgassande mardröm. I den skildrades i omvänd kronologi hur en familjs chartersemester förvandlades till ett blodbad – från dödsögonblicken till ankomsten till paradiset. Om det var chockerande att stirra in i ett barns livlösa ögon, så var det inget annat än hjärtskärande att mot slutet av trailern se dem glittra av liv och förväntan.
Men knappt något av det som visades i trailern, utom möjligen zombierna, var representativt för själva spelet. Dead Island var inte någon skakande familjetragedi i sviterna av en zombie-pandemi. Fokus låg snarare på att krossa huvudena på zombier likt piñatas så att erfarenhetspoängen och lootet yrde.
Ibland säger det "klick". Och ibland säger det "smack".
I trailern för #Dead Island: Riptide – ett dubbelsjälvmord ombord på en segelbåt, som du ser undertill – är anslaget liknande det i den första trailern. Men även om ingen kommer att låta sig luras den här gången lyckas spelet överraska med sin inledning ombord på ett australiensiskt stridsfartyg till havs långt utanför partyön Banois kust.
Trots att blixtarna ideligen skär genom de mörka molnen och svallvågorna hotar att dränka fartyget är de besättningens minsta problem. Majoriteten av dem har redan förvandlats till zombier, och alla som fortfarande har en puls svävar i livsfara. Den nye protagonisten John Morgan är en av dem. En före detta marinsoldat med fokus på närstrid, som med van hand osäkrar en automatkarbin och fyller zombierna med bly.
En breddad arsenal
Har man varit på originalets misslyckade solsemester är det lätt att haja till. Under den hamnade skjutvapen i skuggan av redigt handgemäng. Men i Riptide kommer militären in i bilden och i och med det breddas arsenalen väsentligt. Ett av de mer oväntade vapnen som avfyras under den korta demonstrationen är en spikpistol med den makabra detaljen att man kan dra ut spikarna ur det döda köttet och återvinna dem.
Från fartygets stormbyar förflyttas jag och ytterligare tre spelare en timme in i spelet och till de välbekanta tropiska miljöerna. Vårt mål är att hitta en fiskeby och där förhoppningsvis en båt, så att vi kan ta oss till en annan del av den nya ön Palanai, som ingår i samma ögrupp som Banoi. Terrängen är kuperad och när vi går över en smal hängbro över en ravin knarrar den illavarslande. En machete sitter fasthuggen i ett träd på andra sidan. Knappt hinner jag rycka loss den förrän jag hör dem.
Sängkammarblicken har aldrig varit mer död.
Det gutturala lätet går inte att ta miste på. I den ursinniga striden som följer sprutar blodet när armar flyger och huvuden trampas sönder. Den polska spelutvecklaren #Techland har aldrig varit för fina för gore, snarare gottar man sig i det.
På vägen mot byn stöter vi på en litet läger med ett tiotal överlevare. Här presenteras Riptides variant av horde mode. När vi tar oss an uppdraget att skydda invånarna börjar en klocka ticka ner. Under några dyrbara sekunder sätter vi upp stålstängsel vid ingångarna och letar efter vapen. Någon hittar ett basebollträ, en annan ett par knivar. Sedan: ett djupt andetag innan den första vågen av blodtörstiga zombier stormar mot oss.
