#Avalanche har inrett det lilla rummet som en Medelhavsstrand. Zach Schläppi (art director) sitter framåtlutad i en solstol bjuder på färgglada klubbor som jag och mina journalistkollegor hungrigt slafsar i oss. Det måste se komiskt ut. Entusiastiskt prat om hur ballt och fräsigt det är med stora explosioner medan storögda journalister som inte haft tid för varesig frukost eller lunch sitter och snuttar på klubbor som bebisar på sina favoritnappar. Det är så Gamescom fungerar.
Det måste finnas enklare sätt att föna håret.
#Just Cause 3 utspelar sig mycket riktigt kring Medelhavet, i den fiktiva bananrepubliken Medici. Det är huvudkaraktären Ricos hemland, som tagits över av den onde general Di Ravello. Rico återvänder nu efter många år för att sänka Di Ravello och befria sitt hem från tyranniets bojor. Det är dessutom personligt, då Ricos föräldrar mördats.
Stort misstag, naturligtvis. De som spelat föregångarna vet att man inte bör reta Rico.
Dyra leksaker
I demonstrationen får vi se hur Rico kallar in en helikopter och en uppsättning vapen. Helikoptern råkar landa på en traktor och exploderar. Men Schläppi rycker bara på axlarna. ”Det här är bara leksaker”, kommenterar han. Om ett fordon exploderar skaffar du bara ett nytt. Avalanche vill att du ska kunna leka precis som du vill så de har så lite begränsningar på spelaren som möjligt. Du kan beställa in flera vapen samtidigt, och den enda begränsningen du har på fordon är att du inte kan kalla in samma modell direkt utan att vänta några minuter. Som tur är finns det så många fordon att välja mellan – bilar, traktorer, helikoptrar och allt möjligt – att det inte spelar någon roll.
För att spelare ska känna sig utmanade så är även fienden välutrustad och redo att sätta hårt mot hårt. Om du beger dig in i något av de mer välbevakade områdena för tidigt (du kan så klart åka vart du vill när du vill) så försäkrar Schläppi att du kommer få det hett om öronen.
Med en grappling hook och wingsuit i arsenalen är det bara fantasin som sätter gränserna.
Det jag blir allra mest sugen på att testa är den nya vingdräkten. Rico kan röra sig framåt både mjukt, stilfullt och väldigt snabbt bara genom att kombinera änterhaken, fallskärmen och vingdräkten. Att bemästra den trion ser på förhand ut som nyckeln till framgång i spelet. Att sväva fram ovanför huvudena på fienderna och peppra dem fulla med bly ser osedligt kul ut.
Småtrista utmaningar
När jag väl få lägga mina svettiga vantar på Just Cause 3 blir jag dock rätt besviken. Det jag får testa är några olika utmaningar i challenge-läget. Det är väldigt simpla poäng-baserade minispel där du kan tjäna ihop uppgraderingar för dina leksaker. Du kan göra din änterhake snabbare, eller låsa upp förmågan att skjuta medan du flyger med vingdräkten. Du kan när som helst stänga av upplåsta förmågor om du tycker att de gör spelet för lätt eller bara inte gillar dem av någon anledning.
Att behöva spela de här utmaningarna känns dock lite segt, ärligt talat. Den bästa av de jag testade var en enkel vingdräktsekvens där jag skulle flyga genom ringar. Ju fler ringar jag prickar, och ju mer våghalsig jag är, desto högre poäng. Att slicka marken ger fina poäng, men är så klart också riskabelt.
Jag testade också en utmaning där jag skulle hoppa runt till fots och spränga byggnader och fordon med en bazooka, samt en där jag gjorde samma sak fast i en tank. Dock var det helt folktomt i alla spellägen, vilket gjorde att förstörelsen kändes livlös (om det nu kan vara livlöst att förstöra utan att döda) och underväldigande. Att sprida kaos i den öppna världen ser väldigt roligt ut – men att låsa upp sig i ett utmaningsläge för att farma uppgraderingar känns misstänkt mycket som småtrist utfyllnad. Jag ville mest bara ta min tank och sticka iväg till närmsta stad för att säga hej. Men jag får väl vänta till december innan jag får testa det.
Berättade vi att Just Cause 3 är ett actionspel?
Men att sväva fram i hög fart med endast lite tyg som håller en uppe i luften är en ganska fantastisk känsla, som Avalanche fått till bra. Vingdräkten känns rörlig, kvick och kul att använda. Smidig men också farlig om man begår misstag eller blir lite för våghalsig för sitt eget bästa. Även om jag mest av allt vill strunta i ringarna och bara flyga iväg och utforska Medici.
Miljöerna är nämligen fantastiska, och jag vill bara ut och upptäcka dem nu. Soldränkta Medelhavsbyar, sädesfält som svajar i vinden och ringlande vägar längs med kusten. Det är ett vykort att hoppa in och semestra i efter eget huvud. Och med semestra menar jag så klart sprida kaos.
Just utmaningarna, som ironiskt nog var det enda jag fick testa, är dock det jag ser fram emot minst i hela spelet.
