Jag snubblade över #We Happy Few lite av en händelse, faktiskt. Efter #Microsofts konferens dagen före Gamescom fick vi gå runt och testa en del kommande Xbox-titlar i en supersvettig lokal. De flesta flockades kring #Dark Souls 3, men min blick drogs direkt till ett märkvärdigt science fiction-spel.
We Happy Few har nämligen en väldigt direkt och distinkt estetik som verkligen pockar på uppmärksamhet och väcker nyfikenheten. Dels den retrofuturistiska miljödesignen, men kanske framför allt de ansiktsmålade, hysteriskt obehagliga invånarna i fiktiva brittiska staden Wellington Wells.
Det jobbas hårt på designen.
Rent konkret är det ett roguelike-aktigt överlevnadsspel i förstaperson där det gäller att fly från stadens förtryck, men det döljer sig också gott om intressanta inslag under ytan.
En sjukt oskön värld
Det finns gott om influenser i We Happy Few, från #Bioshock-doftande retroestetik, till A Clockwork Orange-tematik. Men allra mest kommer jag att tänka på Aldous Huxleys science fiction-klassiker Du sköna nya värld (Brave New World).
I Huxleys framtidsvision har det mänskliga samhället designats ner på minsta nivå. Människor förökar sig inte längre genom sex, utan framställs genetiskt. Varje person tilldelas en roll i livet redan innan de fötts, och designas för att passa in i, och trivas i, sin roll perfekt. Hierarkin är alltså direkt genetiskt implementerad, vilket gör uppror väldigt avlägset. Men för att ytterligare hålla befolkningen i schack finns även drogen Soma som alla tar för att hålla ångesten borta. Drogen biter dock inte på alla, och de som vägrar finna sig i samhällssystemet deporteras till särskilda reservat för ”vildar”.
"En mjölk plus, tack.
Vad har nu detta med We Happy Few att göra? Även i Wellington Wells tar alla invånare en drog för att hålla det påklistrade leendet intakt, och de som vägrar ta den kallas för ”downers” (deppskallar, typ) och förpassas till en nedgången slum, där de lever sina deprimerade, nedbrutna liv utstötta från gemenskapen.
Den där gemenskapen är kanske inte mycket att stå efter, dock. Den obehagligt hurtige och olycksbådande Uncle Jack styr staden med järnhand. Ett benhårt angiverisystem sätter åt alla som inte rättar sig i ledet, och hela tiden dyker han upp på stadens skärmar för att delge sin syn på existensen.
Det här är inte en skön värld. Inte alls.
