#Master of Orion från är ett försök att göra den djupa strategigenren tillgänglig för en större publik. Med #NGD Studios och free-to-play-jätten #Wargaming vid rodret hoppas visionsdirektör Chris Keeling att nytolkningen av den klassiska rymdstrategiserien ska locka nya fans som aldrig tidigare rört originalspelen. ”Vi är själva lojala fans, men det saknas en större publik för strategispel av den här typen,” menar han.

Precis som Sid Meiers Civlization går Master of Orion ut på att utforska, expandera och utrota. ”Vi har medvetet valt att göra ingångströskeln lägre för nya spelare, men det strategiska djupet finns där när spelaren känner sig redo att ta av stödhjulen”. Genom att låta datorn ta hand om de tyngre besluten menar Chris att en nybörjare istället kan fokusera på att lära sig spelet i sin egen takt. ”Den tionde spelomgången kommer kännas ännu mer belönande än den första eftersom man ständigt lär sig nya saker”.

Lita aldrig på en leende alien när den tillverkar fusionsvapen.

För närvarande befinner sig Master of Orion i early access och nytt innehåll läggs till hela tiden. Det går att välja mellan tio olika raser och den visuella variationen på dessa är en av spelets främsta styrkor. Karaktärsdesignen är fräsch och tilltalande och jag fastnar snart för den nya rasen Darlok som är mästare på att ändra skepnad och som är allmänt mystiska. Det är lätt att hitta en favorit och olika rådgivare som kommer till liv med bra röstskådespeleri. Här finns en touch av humor i form av komiska nyhetsuppläsare som då och då avbryter spelomgången för att berätta om aktuella händelser i världen. Något som kan saknas i liknande spel.

Efter att ha testat ett flertal av raserna visar det sig att de spelmässigt delar väldigt många egenskaper. Att den råbarkade reptilrasen Sakkra kan forska fram samma typ av teknologi som hyperintelligenta Psilons är lite smålustigt, men bidrar antagligen till att spelet är lättare att balansera. De olika rasernas rymdfarkoster ser också ut (och fungerar), på mer eller mindre samma sätt. Möjligheten att modifiera skepp efter tycke och smak finns förvisso, men det går inte att skapa något som ser radikalt annorlunda ut.

"Tillgängligt men djupt" har hörts ur många PR-munnar. Frågan är om Master of Orion kan göra både nybörjare och ärrade veteraner nöjda.

Varje ny spelomgång startar alltså utifrån samma förutsättningar, men strategin ligger snarare i att prioritera olika forskningsinriktningar. Min egen erfarenhet från liknande spel har lärt mig att jag antagligen inte kommer lyckas särskilt bra under min första spelomgång – eller den andra. Efter hundratals rundor kan det slå mig att jag gjort ett felaktigt val redan i början och att mina motståndare skapat ett överlägset försprång. Jag uppskattar därför det enklare upplägget i Master of Orion, som gör det möjligt att skala bort lager av komplexitet och snabbt komma till kärnan i spelmekaniken.

Samtidigt är spelet långt ifrån simpelt. Fans av djupa strategispel som #Sins of a Solar Empire och Civilization kan glädjas över att Master of Orion innehåller det mesta som vi förknippar med genren. Utöver möjligheten att forska fram ny teknologi och bosätta sig på främmande planeter, går det också att skapa diplomatiska relationer och idka byteshandel mellan de olika raserna. Har man lite is i magen går det även att spionera, och så klart förklara krig.

Darwin kommer straffa nyfikenhet.

Väljer man att ta kontroll över spelets strider byts perspektivet till ett slags rutnät som ses från ovan. ”Det kommer ta flera tiotals timmar av spelande innan man ser de riktigt häftiga striderna, men det är värt att ta sig dit,” menar Chris Keeling. Jag kan inte tala om något jag inte sett själv, men de inledande striderna lovar inte direkt gott. Det hela utmynnar i enkla klick på miniatyrversioner av skeppen som sedan långsamt rör sig mot varandra. Några torpeder senare står segraren ensam kvar på slagfältet. Min spontana känsla är att det går minst lika bra att skippa direkt till resultatet och på så sätt spara några minuter.

Att eliminera allt och alla som står i ens väg är däremot inte enda vägen till seger. Det går också att vinna genom att förena samtliga raser i fridfull samexistens, eller genom att göra sin ras rikast eller mest tekniskt avancerad. NGD Studios verkar förvisso ha funnit en bra balans mellan lättillgänglig spelmekanik och strategiskt djup, men nybörjare får ändå vara beredda på att bli slagen på fingrarna. Det är många system att sätta sig in i och försöka lära sig.