South Park är en sådan där serie som både fascinerar, roar och irriterar mig. Fascinerar för alla små finessrika detaljer i röstskådespelet (särskilt hos Cartman och hans märkliga uttal), roar för att det ibland helt enkelt är förbannat roligt – och irriterar mig när Matt Stone och Trey Parker får för sig att predika. Det senare är tyvärr något South Park ägnat sig allt mer åt de senaste säsongerna. Jag har svårt för den självgoda attityd serien svänger sig med ibland, där skaparna tycks inbilla sig att de bjuder på djupa insikter om tillståndet i världen.
I själva verket är South Park som bäst när det bara skildrar mänsklig dumhet i största allmänhet. Det är som smartast när det är som dummast, helt enkelt. Just därför uppskattade jag #South Park: Stick of Truth – för att det var hejdlöst, överdrivet och fånigt. Tyvärr var spelet också lite väl bekant för alla som faktiskt följt serien. Nästan vartenda skämt var återanvänt på ett eller annat vis. Referenser är ju så klart ofrånkomliga, och kanske nödvändiga, men väldigt lite kändes helt nyskrivet i Stick of Truth. Ett annat problem var striderna, som snabbt förlorade sin attraktion och blev lite väl repetitiva.
Men välgjort var det, och enormt troget förlagan. I Fractured But Whole (en väldigt fånig titel som så klart bådar gott just därför) har magiker och riddare bytts ut mot superhjältar. Det må vara en vidöppen dörr att slå in, att klanka på superhjältar lagom till att alla hunnit tröttna på dem, men samtidigt är konceptet ganska så perfekt för ett South Park-spel. Både tematiskt, med gott om möjligheter att håna populärkulturella fenomen, och spelmässigt.
"full kontroll över anus"
Det som lovar mest gott i den sekvens jag får spela är att det inte känns som en greatest hits-kavalkad. Karaktärerna är ju som de är, förstås, men manuset verkar inte luta sig lika mycket på referenser till skämt vi redan hört. På så vis känns det piggare än föregångaren.
Det hela börjar med att min karaktär vandrar runt i Cartmans hus. Som vanligt kryllar det av små detaljer att upptäcka, och diverse bråte att plocka upp. Jag får också testa på det nya bajssystemet, där utvecklarna stolt deklarerar att man den här gången har full kontroll över anus. När jag hoppar upp på toaletten använder jag styrspakarna för att åstadkomma diverse pruttljud och bygga upp någon form av bajskraft, antar jag. Efter väl förrättat värv kan jag plocka upp bonusföremål ur toaletten.
