#Nier från 2009 var ett udda, actionorienterat jrpg som onekligen gick sin egen väg. Men trots att det blivit snudd på kultförklarat av anhängarna blev det ingen kommersiell succé. Striderna utspelade sig i realtid och trots att det mesta utspelades i tredjepersonsperspektiv växlade både perspektiv och spelmekanik friskt. Din vy kunde skifta från tvådimensionell plattformsnavigering, via isometriskt rogue-liknande korridorsutforskande till textbaserat äventyr.

Det var udda. Allt var inte bra, men de skruvade karaktärerna, charmen och humorn skapade tillsammans med den tragiska handlingen en oförglömlig upplevelse. För att inte tala om musiken som var i en klass för sig.

Du stöter på läger där du kan prata med NPC:er, köpa vapen och ta dig an sidouppdrag.

Trots att det sålde dåligt väljer #Square Enix att satsa på en uppföljare – [i]#i[/iNier: Automata"].– som utvecklas i samarbete med välrenommerade actionmakarna #Platinum Games. Automata utspelar sig efter ett av de många sluten i originalet. Robotarmén som skickades ner på jorden av en utomjordisk invasionsstyrka har tagit över jorden, och mänsklighetens sista spillror har bosatt sig på månen. För att bekämpa det mekaniska hotet har en division människoliknande androider upprättats, där protagonisten 2B ingår. Under berättelsens gång assisteras 2B av androidkollegor som alla namngivits efter vilken modellserie de ingår i.

Med tanke på originalets actionbetonade inriktning förefaller detta vara en lovande symbios, och i början av februari fick vi möjligheten att åka till London och spendera några timmar med Neir: Automata. Min session inleds med ett flertal byten mellan olika vyer och spelmekaniska inriktningar, vilka vi tyvärr inte får beskriva i detalj, men vi kan konstatera att Automata fortsätter i samma fotspår som föregångaren vad det gäller spelmekanisk variation. Men likheterna stannar inte där. Precis som i Nier utgörs merparten av upplevelsen av utforskande av den öppna världen i tredjepersonsperspektiv där de actionbaserade striderna sker i realtid.

Merparten av uppdragen du åker på som YoRHa-androiden 2B utspelar sig i en öppen värld.

2B kan utföra snabba och tunga närstridsattacker med olika svärdbaserade vapen samt långdistansattacker som utförs av en flygande drönare som ständigt är vid din sida. Standardattacken är är att avfyra projektiler som ett långdistansvapen, men längre fram i spelet kan du utrusta denna drönare med andra mer närstridsbaserade attacker, exempelvis att låta spett skjuta upp ur marken eller en stor hammare som mosar ner fienden i smutsen. Ett problem med originalet var att det var alldeles för lätt att kötta sig igenom allt utan att över huvud taget bry sig ett spår om rollspelselementen. Allting inklusive de massiva bossarna kunde med lätthet skjutas till mos utan att engagera sig i att levla upp och uppgradera de olika förmågorna, vilket förtog rollspelsaspekten av upplevelsen något. Detta ser ut att gälla även i Automata, men med en twist.

Platinum Games har gjort ett fenomenalt bra jobb med det spelmekaniska, och under min session uppgraderade jag några förmågor först mot slutet. När jag satte mig ner för att prata med Takahisa Taura, huvudansvarig speldesigner, berättade han att upplevelsen är utformad så att du ska kunna spela på det sätt som passar dig bäst. Den som vill blåsa igenom allt utan att ens titta på uppgraderingsträdet kan göra detta, men utmaningen blir då också betydligt större än om du väljer att uppgradera karaktärens olika egenskaper. Hur levels används för att utveckla din karaktär hanteras också annorlunda i Nier: Automata jämfört med traditionella rollspel.