När jag öppnade förpackningen till Tarantula slogs jag direkt av två intryck varav det första var "F*n va stort det är". Nu ska jag erkänna att det tangentbord jag använt sedan flera år tillbaka är ett gammalt Keytronic utan några extraknappar och därför väldigt litet, men jämfört med tangentbord från Microsoft och Logitech känns det massivt. Att det är stort är nu inte något större problem och med multimediaknapparna plus de tio extraknapparna för makron som måste få plats är det inte heller särskilt förvånande.

Kvalitet och skönhet i ett

Min andra tanke var "Stiligt och svart, typiskt Razer", vilket sammanfattar utseendet rätt bra. Det går faktiskt att spegla sig i den blanka svarta hårdplasten och den enda färgklicken som syns är det blåa skenet från makroknapparna och den välkända Razer-loggan. De multimediaknappar som finns för att sätta igång din musikapplikation, webbläsare, etcetera är alla smidigt utplacerade längs kortsidorna på tangentbordet utan någon risk för att du ska råka komma åt dem. Tarantulan har helt enkelt de egenskaper som kännetecknar Razers produkter. Trots sin storlek är det både stilrent och praktiskt, vilket är något som bör tilltala den tänkta målgruppen.

Kvalitetskänslan genomsyrar verkligen Tarantulan. Redan efter första knapptryckningen står det klart att det här är ett välbyggt tangentbord som inte går sönder i första taget. Mycket av den känslan har nog med vikten att göra, det är trots allt ett synnerligen tungt tangentbord, men även om jag bortser från det så känns det otroligt välgjort. Knapparna känns inte sladdriga, något som annars kan vara helt förödande. Detsamma gäller även multimediaknapparna som trots sin litenhet känns robusta och stryktåliga, precis som tangentbordet i övrigt. Nu kostar Tarantula visserligen 1249 kr och har man lagt så mycket pengar på ett tangentbord ska det banne mig också kännas att man köpt något som kan tåla ett kärnvapenprov eller två.

Profiler och makron till folket

Det har blivit populärt med profilhantering för tangentbord och Razer är inte sena att hoppa på trenden. Till din Tarantula kan du skapa inte mindre än 100 olika profiler som kan sättas igång per automatik när du startar ett visst spel. Kanske är det jag som är efter och inte hänger med i utvecklingen, men jag har väldigt svårt att förstå poängen med 100 olika profiler. Nu kan du visserligen mappa om alla tangenter i det medföljande konfigurationsprogrammet, men likväl känns det inte alltför nödvändigt.

Något som jag däremot kan se vitsen med är möjligheten att skapa olika makron som du sedan koppla till de tio makroknapparna. Ditt makro kan bestå av upp till tio knapptryckningar och du kan till och med lägga in en fördröjning på upp 200 millisekunder. Om du inte gillar att starta programmen med hjälp av din mus kan du också välja att sätta igång dem med hjälp av makroknapparna. Trodde själv inte att jag skulle få någon användning av dessa finurliga knappar, men efter ett par dagars användande har jag nu upptäckt ett nytt behov.

Alla som spelat något PC-spel online vet att den vanligaste ursäkten som spelare kommer med när det går dåligt är alltför hög ping och lagg. Vanligtvis förknippas lagg med din uppkoppling och servern du spelar på, men det finns också visst lagg, eller fördröjning, hos tangentbord. Razer försöker råda bot på detta med hjälp av något som de kallar för Optimized Hyperesponse som enligt dem själva drar ner på fördröjningen och därigenom minskar responstiden. Det där låter förstås väldigt bra, men i ärlighetens namn har jag inte märkt någon som helst skillnad mot mitt vanliga tangentbord. Jag kan inte säga att skillnaden inte finns där, men jag är förmodligen inte tillräckligt uppmärksam för att se eller känna av någon större skillnad.

När jag skulle koppla in Tarantulan för första gången var det svårt att missa det faktum att det här var ett tangentbord som inte bara krävde en utan två USB-portar. Nu är det dock inte så att du riskerar att få slut på USB-ingångar på grund av Razers nya tangentbord då det finns två stycken ingångar på baksidan. Bredvid dessa två finns det även en ingång vardera för en mikrofon och ett par hörlurar. Högst upp på Tarantulan hittar vi även BattleDock som är Razers egna påhitt. I den kan du sätta i BattleLight, som lyser upp tangentbordet under svarta nätter, eller BattleEye, som är Razers webkamera. Tyvärr köps dessa två separat, för om dessa hade följt med kunde det hjälpa till att motivera det höga priset. Något som däremot följer med ditt tangentbord är en samling extra tangenter med olika motiv som med fördel byter plats med makroknapparna. Nödvändigt? Knappast. Roligt? Inte så värst, men det finns säkerligen de där ute som kan utnyttja dem till fullo.

Slutord

Hur prisvärt Tarantula är beror mycket på vilka behov du själv har. Det kommer med väldigt lite nytt som är nödvändigt för den genomsnittliga datoranvändaren. Visst är det väldigt snyggt och kvalitetskänslan är på topp, men tillhör du inte den väldigt specifika målgrupp som Razer är ute efter, det vill säga folk som tävlar i datorspel på högsta möjliga nivå, har jag svårt att se varför du skulle behöva köpa ett Tarantula.