Tangentbordet är kanske den mest förbisedda kringutrustningen till en speldator. Det är lätt att bli fixerad vid spelmössen som alla skryter om högre prestanda och fler headshots. För några år sedan dög det med vilket tangenbord som helst, nu är säljargumenten samma som hos spelmössen. Fler knappar, volymkontroller och flashig design har länge varit egenskaper som gått hem hos konsumenterna.

Old school-design

-Lika med bra?

Det amerikanska företaget Razer tar ett litet steg bakåt i utvecklingen när de släpper det spelinriktade tangentbordet Lycosa. Enkelhet och avskalad design verkar ha varit grundpelarna när de utformade Lycosa. Jag tycker det är ett klokt beslut. På senare tid har många exklusiva tangentbord misslyckats katastrofalt just på grund av överdrift i fråga om extrafunktioner och underliga lösningar. Razer tar ett steg bakåt, men i säkra spår utan fällor.

Uformningen har inga konstigheter. Utan handledsstödet har Lycosa måtten 469 gånger 168 mm och en tjocklek på 15 mm. Med stödet monterat är höjden 221 mm.

Vi har de sedvanliga tangenterna, till exempel de numeriska, där vi förväntar oss. Det som gör Lycosa lite annorlunda är den tryckkänsliga panelen just ovanför den numeriska delen. Här finns knappar för att styra din mediespelare (till exempel Winamp), volym och en knapp för att ändra av- och påslagning av den blåa bakrundsbelysningen för knapparna. Belysningen har tre lägen: av, alla knappar belysta och till sist läget som är perfekt för nattliga spelsessioner där endast wasd-knapparna är belysta.

I ett normaltupplyst rum med knappbelysningen påslagen blir de en aning otydliga när du sitter på ett behagligt avstånd. I nittiogradig synvinkel blir knappare däremot desto tydligare.

Extrafunktioner

- Blir ibland för mycket

Andra extrafunktioner är uttag för hörlurar, mikrofon och en USB-port. Lycosa har två USB-kontakter, en för själva tangentbordet och en för tangentbordets USB-port, vilket gör att den fungerar som en skarvkontakt till datorns egna port så du slipper dela en USB-port på flera enheter, vilket inte fungerar tillfredställande alla gånger.

Trots att Lycosas utformning och funktioner påminner mer om ett ordinärt tangentbord finns det stöd för makron. Jag är den typen som sällan eller aldrig använder mig av sådana funktioner i spel så för mig spelar det ingen större roll, men visst är funktionen viktig och ett plus i kanten. När det gäller mjukvaran finns det inget speciellt att klaga på. Den fungerar som utlovat.

Knapparna är klädda med ett gummiartat material som enligt Razer ska förhindra glid, vad det nu kan innebära. Tack vare de lågt liggande knapparna blir nedtryckningar dämpade och riktigt bekväma att utföra.

För att testa tangentbordets ”prestanda” använde jag programmet Passmark Keyboardtest 2.2 för att få reda på vilka tangentkombinationer som slår ut andra tangenter. Här är testresultaten:

Resultatet visar att tangentbordet har en hel del problem när flera tangenter trycks ned. Om det är väsentligt eller inte är naturligtvis beroende på vilket spel du spelar. Lycosa är emellertid inte ensamt om dessa problem, majoriteten av alla tangentbord har dem. Enligt ett test som Sweclockers gjort är det endast Razers Tarantula som klarar alla prov.

Letar du efter ett nytt tangentbord är detta ett väldigt säkert köp. Med säljargument som slimmad design, upplysta tangenter och de viktigaste extrafunktionerna överväger det positiva det negativa. Ingen konstruktion är perfekt, och i detta fall är det prestandan som står för bristerna. När det gäller bristen på andra funktioner och extraknappar ser jag det som någonting positivt. Microsoft introducerade Windows-knapparna och där borde utvecklingen i mitt tycke ha stannat. Jag vill inte ha fler knappar än jag behöver. Less is more, med andra ord. Det blir en stadig fyra av fem i betyg för Razer Lycosa.