En datormus är ungefär som en gymnastiksko. Om du har storlek 43 och skon är storlek 38 spelar det ingen roll hur tekniskt avancerad och modern gymnastikskon är, den är ändå inte bekväm. Med den liknelsen i åtanke tänker jag inte gå in på huruvida Razer Mamba 2012 är bekväm eller inte, passar den din hand gör den det, annars inte. Det beror lika mycket på din hand som på musen. Min hyfsat normalstora hand passar den alldeles utmärkt. Nåväl, låt oss fortsätta.

Redan förpackningen är som ett litet påkostat konstverk.

Om man tittar tillräckligt noga upptäcker man att denna gnagare faktiskt kallas Razer Mamba 2012, men eftersom det inte skulle sprida lika mycket förvirring har man nöjt sig med samma namn som föregångaren. Den till och med ser likadan ut. Däremot har #Razer varit flitiga under skalet.

Den gamla Mamban kunde läsa av underlaget i 5600 dpi (punkter per tum) vilket är riktigt bra. Nyversionen höjer ribban ännu mer med en kapacitet på ända upp till 6400 dpi. Personligen tycker jag att det är näst intill överdrivet mycket, dra upp avläsningen till max och peta på musen så far muspekaren iväg så den håller på att krossa sidan på skärmen och ramla ner på skrivbordet.

Dpi i all ära, men en av de större skillnaderna är det Razer kallar 4G Dual Sensor System, vilket i praktiken betyder att de har kombinerat optisk avläsning med laseravläsning. Kombinationen av tekniker gör att musen effektivare kan läsa av underlaget. Bägge teknikerna används dessutom för att kalibrera musen mot det underlag du använder den på, återigen för att göra avläsningen effektivare. Enligt Razer ska musen arbeta med en avläsningshastighet på 1000 Hz, men avläsningstester visar att det är en sanning med modifikation. Det är faktiskt ännu högre. Det är inte något större problem att stressa upp avläsningen en bra bit över 1000, nästan uppemot 1070 Hz. Verkligen inte illa.

Musens kurviga fysik ligger bra i handen, om du har en lagom stor hand.

En trevlig detalj är att du inte behöver välja om du vill ha sladdansluten eller trådlös gnagare, precis som tidigare erbjuder Mamban bägge delarna. Antingen ansluter du usb-sladden direkt till gnagaren, eller så ansluter du den till den stiliga dockningsstationen som både agerar radiomottagare för musen och laddare.

Just det där med trådlöst ställer speciella krav på en mus eftersom man inte vill få batteritorsk mitt i ett spel. Det är i och för sig ingen panik, anslut usb-sladden och du kan fortsätta samtidigt som du laddar. Den nya tekniken i 2012-Mamban är däremot mer strömsnål än i föregångaren, plus att batteriet ska vara kraftigare. Jag säger "ska vara" för jag har inget att jämföra med, men det nya är på 1100 mAh. Enligt Razer ska det räcka upp till 16 timmars oavbrutet spelande. Som alltid ska man ta "upp till"-siffror med en nypa salt och jag tycker nog efter idogt testande att 16 timmar verkar vara i överkant. Jag säger däremot inte att det är fel, eftersom mjukvaran erbjuder strömsparande funktioner om du är beredd att dra ner prestandan. Du kan till exempel dra ner avläsningshastigheten, stänga av belysningen och så vidare. Kör du plattan i mattan på allting skulle jag säga att du får nöja dig med sex timmars batteritid.

Dockningsstationen både laddar musen och agerar radiomottagare, och förvandlar musen till en prydnad.

Vilket leder oss till Mambans mjuka del, nämligen programvaran. Det är när man startar den som man inser vilket detaljerat monster det här egentligen är. Musens inbyggda minne lagrar upp till fem profiler, där du bland annat kan ange upplösningar, acceleration och energialternativ. Upplösning spänner mellan 100 och 6400 dpi, och du anger exakt vilken upplösning du vill ha i respektive profil, även individuellt för X- och Y-led. Programvaran är på engelska och trots mängden möjligheter tillräckligt lätt att begripa för att du ska kunna anpassa gnagaren av hjärtats lust.

Det är programvaran som visar hur mycket du egentligen kan göra med gnagaren.

Så på villkor att den nya Mamban passar handen, hur bra är den? Tillräckligt bra för att man ska behöva leta efter nackdelar, och de man hittar är så små att de inte spelar någon praktisk roll. Den använder ett specialbatteri, så vad händer när det blir gammalt och utnött? Jag bryr mig inte, jag kör ändå alltid med sladd för att få högsta prestanda. Den är dyr, men den har faktiskt prestanda att matcha prislappen. Frågan du måste ställa dig är om just du verkligen behöver all denna prestanda, och om du behöver den tillräckligt mycket för att hosta upp kosingen. Razer kan göra möss, det står bortom alla tvivel.

Fakta

Antal programmerbara knappar: 7 plus scrolhjul
Avläsning: Upp till 500 centimeter per sekund / 50g acceleration
Antal användarprofiler: 5 (lagras i musen)
Dpi: 100-6400, oberoende inställningar för X- och Y-led
Polling rate: 125, 500 och 1000 Hz
Mått: 128 x 70 x 42,5 millimeter
Pris vid test: 1100 kronor

Extra:
– Programmerbar och automatisk identifiering av ytan
– Växling mellan upp till fem dpi-nivåer nivåer under spelande
– Inspelning och programmering av makron
– Variabel belysning (styrka och färg)