Så jag blev gruvligt misstagen för att vara "moralkärring" i min artikel om årets Call of Duty-utmanare #Medal of Honor: Warfighter, vari jag vädrade mina resonemang om det olustiga med att uppmuntra och finansiera verklighetens krig med synergieffekter mellan virtuell krigsunderhållning och militära intressen. Jag vill först bara klargöra min ståndpunkt: jag har absolut inget emot våld i spel. Det är oftast om inte roligt och parodiskt, så tillfredsställande skadeglatt och sadistiskt. Ett köttigt sätt att ge spelaren respons. Jag kan uppskatta att få skärmen blodspritslad och se huvuden rulla lika mycket som den nästa.

Vad jag vänder mig emot är just när gränserna överträds och leken blir allvar; när vårt dödande i spelen ska hjälpa andras dödande på riktigt. När samma ekonomiska intressen står bakom spel som verklighet. Fel är vad det är. Helt enkelt.

Den här killen har missat att ozonhålet är på väg att slutas.

Med det klargjort kan jag närma mig #Treyarchs senaste skapelse, det futuristiska #Call of Duty: Black Ops 2, utan att någon får för sig att jag gör det motvilligt. Va'fan, jag skulle nästan kunna kalla mig nykter Call of Duty-missbrukare. Men det var ett tag sen nu. Jag har inte fastnat på allvar sen #Modern Warfare 1 och #2. Så hur ska Treyarch locka tillbaka mig? Hur ska de få oss alla att likt Michael Corleone själv utbrista "just when I thought I was out, they pull me back in!"? Häng med.

Jag befinner mig i Köpenhamn. Hela vägen hit har de fått mig, för att erbjuda en försmak och överblick av Black Ops 2. Här finns också Treyarchs Jay Puryear, en bullrig, stor man i sina bästa år, som jag efter en presentation sätter mig ner med.

– Om vi ser på det kronologiskt så gjorde vi #World at War, som var förlagt till andra världskriget, och så #Black Ops, som utspelade sig under kalla kriget. Black Ops 2 är en direkt fortsättning under samma tidsperiod, som sen skiftar fokus till en relativt nära framtid, år 2025, börjar Jay PR-mekaniskt.

Kanske speglar den här bilden framtidens slagfält. Kanske inte.

Faktum är att det här är det första Call of Duty-spelet som utspelar sig i en så futuristisk miljö. #Call of Duty började ju som bekant som en strikt motreaktion till #Medal of Honor i samma historiska iscensättning, men med #Call of Duty 4 kom det stora genombrottet och #Infinity Wards vilja att modernisera blev konkret. Modern Warfare var på alla sätt den nya tidens krigsskjutare – särskilt i multiplayer.

Framtiden är här

Vi blir visade ett kortare parti ur kampanjen, där huvudkaraktären finner sig klättrande längs en bergssida med hjälp av så kallade nano-handskar, vilka effektivt gör ytorna greppbara med öppna händer. Gruppen kastar sig huvudstupa ut från berget i kroppssegel likt en flock flygande ekorrar, och kort efter landningen måste de överrumpla fiender dolda av optiskt kamouflage, som slås ut med välplacerade EMP-granater. Det här är vad Treyarch beskriver som en om inte trolig så tänkbar framtid.

– Vissa aspekter av vår framtidsvision håller, menar Jay. Visst har vi ju den tacksamma fördelen att vi gör tv-spel, så vi kan ta oss ganska stora friheter med vad som kan hända inom 15 år, men om man faktiskt tittar på vilka framsteg som görs inom det militära så assisteras soldaterna redan idag av flygande drönare, och vi ville ligga nära det konkreta. På vissa sätt överdriver vi kanske, men på andra tar vi det möjligen inte ens tillräckligt långt.