Intervju
Commodore 64 gjorde Jimmy till den han är

Commodore 64 gjorde Jimmy till den han är

25 kommentarer

Av 2014-10-01 08:00


Klassiska hemdatorn hyllas i ny svensk bok.

Idag, den 30 september, släpper Jimmy Wilhelmsson Sveriges första bok om den klassiska hemdatorn Commodore 64. Boken heter "Generation 64: Commodore 64 gjorde mig till den jag är". FZ träffar författaren, passande nog, på tv-spelscaféet Pixel Café i centrala Malmö för att snacka om knäckta spel, kassettband och den sociala scenen som växte fram kring C64.

Hur fick du idén till boken?
– Jag är uppvuxen med Commodore 64, det var min första dator. För att göra en lång historia kort: idén kom nog ifrån att jag jobbade mycket med start-up-företag, entreprenörer och drev bloggen Spelpappan. Jag gjorde en intervju med Mahoney, en känd C64-programmerare, och när man träffar människor inom start-ups dök tanken upp allt oftare – hur många är det som har startat sin spelbana med Commodore 64 egentligen, hur många kan man prata gamla 64-spel med? Folk i spelbranchen pratar mest Nintendo, de som är födda på 80-talet hade ju ofta den som ingångsmaskin, men bland start-ups träffade jag fler och fler människor som var C64-töntar från början, precis som jag var. Då kände jag att det finns ju ingen bok om detta. Det finns ingenting om detta i Sverige.

http://www.fz.se/bilder/?id=988786
En logotyp som värmer många hjärtan

När fick du din första C64?

"Man ville bli
vänner och klättra
i någon form av
spelbytar-hierarki"
– Jag köpte den. Jag fick ingenting, jag sparade! Detta var 87 så jag var ändå 14 bast. Då följde det ju med spel som Summer Games, Impossible Mission och He-Man – He-Man som i filmen med Dolph Lundgren alltså, inte coola He-Man. Det var ju bara de spelen man hade, sen gällde det att söka upp folk på skolan som hade Commodore 64. Det var just då, och det fattade jag inte förrän senare, första gången en hemdator fick en att söka upp andra männniskor som hade samma intresse. Inte för att man var datorprogrammerare utan för att man hade en ball grej och det fanns alltid någon i skolan som hade kassettband man kunde låna – alltså knäckta spel.

Man ville bli vänner och klättra i någon form av spelbytar-hierarki. Det var de här knäckta spelen som det sociala byggdes kring. Det startades nya gäng, man träffade nya människor enbart på grund av en hemdator. Detta hände inte tidigare.

Jag minns samma kultur kring Amiga, men senare.
– Precis, det fungerade exakt likadant, fast det var med C64 det föddes. Fast här hade man de där jäkla kassettbanden. Sen knäcktes ju spelen av någon och det var smarta killar och tjejer som var duktiga på datorer, helt enkelt. Och här är en annan hemlighet till varför C64:an var så populär. Man ville skryta om det. Men du var tvungen att ha med skrytet på samma kassett som spelet var på, så då lade man det i början. Och gjorde man någon riktigt ball grej, med någon cool logga och bra musik, så undrade såklart folk hur man fick plats med allt det där på två kilobyte.

http://www.fz.se/bilder/?id=988788
Generation 64 - en kärleksförklaring

C64 var första gången man lekte med en hemdator. Den hade möjlighet att låta dig göra vad som helst, det fanns bra ljud- och bra grafikmöjligheter, men du var alltid begränsad av någonting. I början var det utrymmet som fanns kvar i minnet, och senare när man började göra coola demos var begränsningen hela burken. Och det är därför den lever kvar idag, för 64-scenen är i högsta grad levande. Det finns vuxna människor som håller på med detta än idag, som kodar mobilprocessorer på dagarna och som sitter och kodar C64 på nätterna när familjen lagt sig. Och så ses de någon gång om året.

Det låter som om boken inte handlar så mycket om datorn, utan mer det sociala.
– Den handlar väldigt, väldigt lite om datorn. Den handlar om människorna. Jag har intervjuat 30 personer, både kända och okända, som på ett eller annat sätt kan berätta hur deras liv förändrats av Commodore 64. Det här är deras berättelser, men de kommer från olika håll. Hackare, spelare, musiker... Orvar Säfström är med, författaren Thomas Engström och Rickard Söderberg, opera-sångaren... Rickard gör en riktigt bra jämförelse där han liknar Drottningholms slottsteater med Ghost 'n Goblins. Orvar berättar en historia om hur han och en kompis satt uppe och spelade Fist II i åtta timmar, dog på slutbossen och bestämde sig för att köra om det direkt igen. Men boken är också en sammanhängande historia som försöker berätta varför det blev som det blev. 


Fotnot: nostalgiker och historievurmare bör hålla ögonen öppna under dagen då vi tävlar ut tre exemplar av boken!

Kommentarer
Dölj toppkommentarer Toppkommentarer
  • WhiteWolf68
    WhiteWolf68 2014-10-01 11:49
    ojoj, jag startade med en PET 2001 som var föregångaren till ViC20 som var föregångaren till C64..
    jag samlade ihop de 3000:- den kostade begagnad och köpte den av min äldre kusin som köpt den i USA.
    sedan blev det ingen Vic 20 utan en C64 direkt med kassett, och senare en disc-station som kostade lika mycket som själva datorn.
    jag bakade bullar och muffins, sålde tidningar och jultidningar, allt för att få pengar till att tillfredsställa min nyvunna kärlek till datorer...
    man var inte bortklemad på -80 talet som barnen idag.
    Paaaappa! IPHONE!
Skriv kommentar
Sortering:
Karmafilter:
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
FZ