Amirhossein Erfani är en skicklig 3D-grafiker. Så skicklig att #Turn 10 ville att han skulle komma och jobba i Redmond, USA med #Forza 5. Det var ett fint erbjudande för ett en 3D-grafiker i Teheran, en som inte varit med och gjort några värst kända spel utan lever på att jobba med diverse mindre spel, göra inhopp som konsult på distans för spel som görs i Europa samt vara lärare på en lokal spelutbildning.

Fast det var bara ett problem. Han behövde ett visum. Relationerna mellan USA och Iran är inte helt avslappnade. "Så du kunde inte få något visum?", frågar jag.

Amirhossein skakar på huvudet.

"Nej, det var inte problemet. Problemet var att Turn 10 ville att jag skulle vara på plats inom en månad, men eftersom vi inte har någon amerikansk ambassad i Teheran så var jag tvungen att åka utomlands och fixa det. Förutom att det var en rätt dyr resa, så var det dessutom omöjligt att lösa allt på bara en månad. Så jag fick tacka nej."

Amirhossein Erfani på Gamescom i Köln i augusti. (Foto: Thomas Arnroth)

Det är tre år sedan sist, men äntligen är jag tillbaka i hallen gud glömde på Gamescom. Platsen där de står i sin ensamhet och väntar på media eller affärsmän, människorna i montrarna som tillhör Iran, Kina, Förenade arabemiraten, Polen, Holland eller Mexiko.

Gamescom är himlen eller helvetet, det beror på vem du frågar och var du befinner dig. I de överfulla konsumenthallarna, längst bak i kön för att testa Oculus Rift, där du kommer att befinna dig två timmar till, är livet inte alltid toppen. Inte heller om du tänker dig en stilla promenad fram till entrén vid öppningstid; det är som att hamna i en tornado av virvlande, springande, skränande ungdomar på jakt efter bra platser i sagda köer. Det kan rent av vara farligt att ställa sig i vägen för dem.

Längst bak i kön för att testa Oculus Rift, där du kommer att befinna dig två timmar till, är livet inte alltid toppen.

För oss som tillhör media eller jobbar i branschen finns dock en alldeles särskild hall, en lugnare och mer städad, med lägre ljudbild och mindre svettdoft. Det är här intervjuerna sker, spelen specialvisas och affärerna görs. Denna hall är öppen i mitten, men omges i sin tur av fyra mindre hallar; en över- och undervåning till höger, samma sak till vänster. Har man varit några gånger på den stora Kölnmesse känns det här som att komma hem, särskilt efter att ha trängts och stånkat med allmänheten ute i kaoset.

Men allt är inte lika här. Till höger ligger finhallarna, de med #EA, #Activision, #Ubisoft, #Microsoft, #2K Games och alla de andra. EA och Activision brukar ha varsin del av undervåningen, de andra samsas i hallen ovanpå. Activision bjuder på lunch, EA har bättre kaffe. Det är livsnödvändig kunskap för en journalist eftersom mässarrangörerna av outgrundlig anledning valt att lägga presscentret i andra änden av mässan; att ta sig dit och tillbaka i folkhavet tar minst en halvtimma, ibland trekvart. Tid man inte har med ett tajt schema.

På högersidan är det annorlunda. På bottenvåningen finns de halvstora företagen som ändå har spel som lockar, det är mindre besökare än i finhallarna, ändå är det rätt mycket folk här; #CD Projekt med sitt #Whitcher, #Wargaming, #Devolver, indiebås och andra drar sin beskärda del av främst media.