Spel kan vara bland det mest avstressande som finns för mig. Att bara stänga av allt annat och tillbringa några timmar långt bort i utmarkerna av ett rollspel, springa runt på välkända banor i ett fps eller bygga vidare på något i ett strategispel. Men ju mer stressad jag är, desto mer bekant måste jag vara med spelet för att de ska ge en avstressande effekt.

Jag misstänker att ni är många som känner igen er, och som använder spel så ibland. Nästan som lite självmedicinering.

Men det finns de som får hjälp av sitt spelande på en helt annan nivå än så. Sådana som Linnéa Regnlund i Landskrona. Hon lider av vad som kallas komplex PTSD, där PTSD står för posttraumatiskt stressyndrom. Det är inga små saker det handlar om. På Vårdguiden sammanfattas det så här:

"PTSD kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som inneburit en livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet. Det kan handla om rån, misshandel, sexuella övergrepp, olyckor, naturkatastrofer, tortyr och krigshändelser."

Ofta går symptomen över, men inte alltid. En del får leva med dem resten av livet. Som Linnéa.

Spel som självmedicinering

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för henne när hon mår dåligt, men att det handlar om något helt annat än den stress jag brukar bota med Counterspy, Battlefield eller Captain Toad, så mycket vet jag. Jag träffade Linnéa av en tillfällighet på Twitter. Jag följer en blandad skara personer där, till exempel en specialistsjuksköterska inom psykiatrin som heter Kjetil Rygg. Han brukar ha dialoger med människor som lider av psykisk ohälsa. Det ger en del insikter som annars är svåra att få. En dag för någon vecka sedan dök följande lilla dialog upp:

Den väckte min nyfikenhet så jag skrev till Linnéa Regnlund. Hon svarade:

På hennes Twitterprofil stod lite mer om henne, bland annat att hon bloggar om psykiatri från patientperspektiv och har skrivit en bok som heter "Till dig som är liten och finns inuti". Jag kollade upp den i en nätbokhandel. Så här beskriver hon sin bok:

"Den här boken är till dig. Du som är liten och finns inuti. Du som är skadad, förvirrad, övergiven, eller som bara behöver något, någon. Som inte vill vara lika ensam mer. Här finns tröst, stöd och oensamhet. Och en hel del försök att förklara sånt som är svårt att förstå, sånt som brukar trassla ihop sig till obegriplighet."

Jag fann beskrivningen så fin att jag köpte den. Vem kan motstå ett ord som oensam?