En första titt på NFS: Nitro

Det svala mottagandet för Undercover i vintras fick många att spekulera i att Need for Speed-serien skulle ta en paus för att hämta andan. Så icke. EA:s taktik är att anfall är bästa försvar och därmed väntar tre nya Need for Speed. Vart och ett har en egen inriktning, allt för att täcka in de flesta fortkörarflavörer. Arkadvarianten Nitro landar i november men vi har redan sladdat runt i en tidig version. Här följer våra första intryck.

Nitro släpps till Nintendo-maskinerna Wii och DS. Arkadstämpeln innebär att det är ett spel som primärt vänder sig till casual-spelarna, alltså folk som gärna tar ett par varv i goda vänners lag. Om du tänker Mario Kart Wii är din hjärna inne på rätt spår.

Det handlar om gaturacing där karikatyrfigurer jagar vinst för att få pengar till vassare bilar. Du kör i fem städer (bland annat Rio, Madrid och Dubai - men ingen i USA) och bilarna kan målas och pimpas på känt NFS-manér. Det är ett singleplayerspel, fast med splitscreen för upp till fyra personer.

Spelare kan hoppa in och ut som de vill under racen och loppen är indelade i tre cuper med stigande svårighetsgrad. Spellägena sträcker sig från drift, elimination (sista bil åker ur var trettionde sekund), drag racing, kamp mot fartkameror, med mera. Och ja, polismakten vill ha ett ord med i laget.

Som undertiteln skvallrar om spelar nitro en viktig roll. Den laddas upp under körningen, snabbare om du "slajdar" genom kurvorna, och aktiveras genom att snärta med wiimoten i luften (om du styr med den). Fem styralternativ står till buds, tre byggda på wiimote samt Classic Controller och Gamecube-dosan. De tre förstnämnda är enbart wiimote (håll den mot teven och styr genom att vrida den i längdled), med nunchuk (styrspaken agerar ratt) eller med Wii-ratten.

Stöd för Wii MotionPlus saknas, enligt utvecklarna helt enkelt eftersom det inte behövs. Lead designern Sebastien Grinke förklarar att man testat Nintendos precisionshöjare men kommit fram till att den vanliga wiimoten gör ett tillräckligt precist jobb. Min provkörning säger att det förmodligen stämmer, bilkörning med en fyrkantig pinne i handen kan aldrig vinna några precisionspriser. Och det är inte heller nödvändigt i ett spel som detta, där effektiv kurvtagning handlar om att styra så mycket det går i rätt ögonblick (och eventuellt hinna aktivera slajden).

Nitro känns som ett ganska typiskt racingspel till Nintendos plattformar: lättillgängligt och trevligt. Därmed lär det passa den tilltänkta målgruppen - yngre och/eller casual-spelare. Kräver du mer än så tittar du lämpligen på det mer krävande Shift eller håller tummarna för att NFS: World Online behagar leta sig ut på den europeiska marknaden.

Beträffande Nitro är frågan om det kan locka de Nintendo-trogna att köpa ett annat varumärke. Och framförallt, om spelet är bra nog att slå Mario Kart. I mitten av november vet vi.