Vad menar Andreas Sabelhierta egentligen?

Det är lätt att bli väldigt arg när man läser texter såsom Andras Sabelhiertas. Han som idag skriver i DN om det stora problemet med datorspelsberoende. Tills man inser att DN Åsikt inte är något annat än en stylad insändarsida. Du vet den där sektionen i lokaltidningen som innehåller både bortsprungna katter och pensionärer som är arga på något.

Jag har läst hans text “När ska vi ta tag i detta stora spelproblem” flera gånger och försökt förstå vad han egentligen menar. Någonstans däri finns det säkert en liten sanning, att en del barn och ungdomar tillbringar mer tid framför skärmen än vad som är nyttigt, men hans sätt att argumentera för sin sak är så märklig. Och det börjar redan i ingressens inledning.

“Alla vet” är ett uttryck som i alla fall jag reagerar på. Det insinuerar att om jag inte vet detta är jag en minoritet, en oupplyst dumbom. Han följer upp detta med “ingen gör något åt det”. Förutom han själv då, både genom att sprida dessa sanningar och ligga bakom en app om nätberoende bland barn och unga. “Alla pratar om det och alla vet att det är ett stort problem” - se, han gjorde det igen!

Han fortsätter föra fram sin ståndpunkt med klockrena argument såsom “Vad jag vet, efter enklare efterforskning, så har varenda tonårsfamilj stora problem med detta” och “det är märkligt att vi inte bryr oss om barnens hälsa”.

Hans egenintresse i frågan är såklart ett sammanträffande"

Lite senare i insändaren blir det ännu märkligare, när han ställer frågan “vem tänker på dessa barn då, undrar jag.” och förklarar att “Det finns företag och organisationer som aktivt vill arbeta just med dessa frågor. Men inget stöd tycks ges till dessa”. Att han själv ligger bakom just ett av dessa företag verkar inte vara så viktigt i sammanhanget. Hans egenintresse i frågan är såklart ett sammanträffande.

Den riktiga slutklämmen är en liten känga till staten. “Kan det vara så att regeringen inte vågar peta i det som kan komma att få deras stora oreglerade skattekossa, spelindustrin och datorspelsbranschen, att sticka ut underläppen?”

Oreglerad skattekossa? Vad menar Andreas Sabelhierta egentligen?

Vad han egentligen borde mena är att det är föräldrars sak, deras uppgift och förbaskade skyldighet att vara engagerade i sina barns intressen. Oavsett om det är Dota 2 eller fågelskådning. Hur ska man kunna sätta gränser om man inte vet hur en rödhake beter sig eller hur lång tid det tar att försvara en uråldrig - bara säga nej och sedan skylla på ornitologi eller spelbranschen när konflikten briserar?

Eller så kan man skriva en indigerad insändare. Det löser alla problem. Det vet alla.