Våldsamma spel har på senaste tiden uppmärksammats väldigt mycket, då ungdomar i USA skapat massakrer i skolor och sedan skyllt på spel som Doom och Quake. Man kan inte direkt säga att Soldier of Fortune (SoF) är ett fredligt spel utan blod. Tvärtom. Varje fiende har 26 stycken ?träffzoner? på vilka de reagerar olika beroende på vilken som blir beskjuten. Mer om detta och realismen senare. En sak är dock säker. Den gräns på 18 år som finns på Soldier of Fortune bör definitivt beaktas, det här är inget spel för mindre.

Storyn

Som John F. Mullins, en före detta krigsveteran som varit med om både det ena och det andra. Uppvuxen i en fattig by tog Mullins tidigt värvning hos armén, där han utvecklades och fick svårare och svårare uppgifter. Efter att ha utkämpat många slag och vunnit många bemärkelser så pensionerades till slut Mullins, varpå han började arbeta hos ett "företag" vid namn The Shop. När kriserna hopar sig på varandra och den amerikanska ledningen inte kan kalla in militären så kontaktar man The Shop. Mullins är med andra ord en elitsoldat som skickas in när saker och ting har spårat ur totalt.

Känsla

Soldier of Fortune är uppbyggt på en starkt förbättrad version av Quake2-motorn. Raven har byggt in en finess i renderingsmotorn som de kallar för GHOUL, som är den funktion vilken gör att man kan skjuta av benet av någon, eller att magens innehåll visar sig om man skjuter någon i magen. På det hela taget har SoF en mycket realistisk känsla enligt min åsikt, verkliga miljöer, fönster som man kan skjuta sönder och sådana saker. Däremot försämras känslan aningen av det faktum att man egentligen aldrig behöver använda hjärnan, det är som ett spår utlagt genom hela spelet. Man behöver aldrig lösa något pussel, utan man förstår direkt var man ska gå. Bra för vissa spelare, mindre bra för andra.

Singelplayer

Jag tror själv att singeplayerdelen är den som kommer bli mest populär i det här spelet. Med en sån här bra uppbyggd story och välgjorda banor så kan man gott och väl säga att Half-Life fått en konkurrent. Men visst, det finns ju också dåliga sidor hos singeplayerdelen. Ibland blir det aningen overkligt, inte sjutton kan du springa ensam in med en pistol i ett rum där det står 20 galna irakier med maskingevär och komma levande därifrån. Och inte heller kan du ta en raket i magen utan att förlora liv, för det är just så det är.

Banorna är, precis som jag nyss sade, väldigt välgjorda. Det oändliga laddandet mellan olika banor som man tvingades gå igenom i Half-Life och Quake2 lyser med sin frånvaro, och banorna är enormt stora, utan att för det vara laggiga. Som ett komplement till storyn finns också olika miljöer att spela i, alltifrån mellanösterns småstäder till japanska skyskrapor och sibiriska snöfästningar. Till detta finns självklart också passande fiender till var och en av miljöerna, snösoldater i Sibirien, starkt beväpnade ninjor i Japan och självaste Saddam Hussein i Irak.

Vapen

Precis som i alla 3dshooters finns det ett antal vapen, med olika stor verkningsgrad. Förutom den kniv man alltid har med sig börjar man med en Glock-liknande 9mm pistol som inte är alltför fy skam. Det första högkraftsvapnet man får är ett shotgun, som har en lustig tendens att skjuta benen av fienderna.

Allt eftersom man upptäcker nya vapen som fienden tappat så kan du också utrusta dig själv med dessa mellan uppdragen. Visserligen får man en viss summa pengar när man klarat ett uppdrag, men dessa används aldrig när man skaffar vapen. Istället ligger begränsningen i "utrymmesrutor". En pistol tar upp en ruta, ett maskingevär två rutor och ett högteknologiskt vapen tre. Totalt har du fem rutor att stoppa vapen i när du börjar ett uppdrag. Vad som dock är konstigt är att när du dödar en fiende så kan du plocka upp hans vapen. Så i slutet på banorna springer du ändå omkring med alla vapen. Jag tycker därför att begränsningen på vapnen innan ett uppdrag tas bort helt eller baseras på "köp" genom de intjänade pengarna.

Hud:en

Gränssnittet i själva speldelen av SoF består av fyra delar. Längst ner till vänster har man en liten ruta som indikerar vilka ?items? du har tillgängliga. Längst ner till höger har man en liknande ruta som visar vilket vapen du just nu har aktivt, hur mycket ammunition du har i det nuvarande magasinet och hur mycket du har totalt. I mitten däremot har du det viktigaste verktyget. Dels finns det en mätare som visar hur mycket liv du har kvar, och över denna mätare finns det en rad med gråa streck, beroende på hur mycket armor du har. Under denna mätare däremot finns något intressant. I bästa Thief-stil finns nämligen där en "oljudsmätare". När jag lirade igenom SoF behövde jag inte använda mig av denna mätare en enda gång, trots att den enligt manualen ska vara ett mycket viktigt verktyg för att smyga sig på fienden. Helt onödigt tycker jag, det här är ett actionspel, inget "sneak 'em up".

Multiplayer

Precis som i Half-Life stöder SoF sitt multiplayerspel på WON.net. Detta innebär att du måste ha en gällande cd-nyckel för att kunna spela över nätet, vilket minskar piratkopieringen.

Än så länge finns inte så många SoF-servrar. När jag sökte igenom WON.net's masterlista så hittade den 8 servrar, varav alla gav mig över 400 i ping och om jag försökte ansluta till någon av dem så blev inträffade skumma fel varenda gång. Att starta min egen lan-server funkade däremot, men att spela ett multiplayerspel helt själv är ingen höjdare.

Om jag nu hade fått multiplayerfunktionen över nätet att fungera ordentligt hade jag kunnat välja mellan Deathmatch-spel, Capture The Flag-spel och Assassin-spel. Huruvida det sistnämnda är en kopia av Unreal Tournament vet jag inte.

Statistiken strular

Mellan varje uppdrag får du se en viss statistik över ditt spelande, hur länge du spelat, hur många du dödat, hur mycket pengar du tjänat, osv. När jag spelade och hade kommit ungefär halvvägs i spelet så stod det att jag spelar 3 timmar och ungefär 40 minuter. Efter nästa bana hade tiden hoppat upp till 9 timmar, och efter ännu en bana så stod den på 18 timmar, trots att de båda banorna tagit max 1 timme tillsammans att klara. En rätt så ordentlig bug med andra ord.

AI

Ingen har sagt att alla gangstrar är smarta. Så är det inte heller. Speciellt inte i Soldier of Fortune i alla fall. AI:n är verkligen inget att skryta med i jämförelse med spel som Swat3 och Rainbow6. Okej, fienden föredrar visserligen att stå bakom en vägg och kika fram när denne skjuter, istället för att bara springa rakt ut i ditt skottfält, men så avancerat är inte detta. På de lägre svårighetsgraderna blir det rent av urtråkigt eftersom fienden tar ungefär 5 sekunder på sig att sikta innan han eller hon skjuter. Och när skotten väl börjar vina är det inte svårt att undvika dem. Men, som tur är finns ju högre svårighetsgrader även i SoF, och kör du på svåraste så har du säkerligen en rätt god utmaning framför dig. Glöm dock inte bort att trots AI:n inte är lika skarp som i andra spel så är den inte obefintlig. Om du kommer med en massa feta vapen mot en ensam liten snubbe med pistol så blir han döskraj och lägger benen på ryggen för att leta upp snabbaste vägen hem till mamma. Om han påvägen hem hittar någon av sina vänner blir han genast mycket kaxigare, och tillsammans går dem för att plocka dig. Så var på din vakt.

Sammanfattning

Är man tillräckligt gammal så är Soldier of Fortune ett spel jag varmt rekommenderar. Däremot skulle jag aldrig uppmana någon under 15 att spela det, då det faktiskt är otroligt våldsamt och blodigt. Är man minderårig så har man inte tillräcklig distans till det våld som förekommer i ett sådant här spel. Med andra ord instämmer jag fullt med den åldersgräns som står på förpackningen, och vill du ändå köpa det här spelet till dina barn, se till att begränsa våldsinställningarna och att ställa in ett "föräldra-lösenord".

Tills vidare, kontakta Hawk så briefar han dig mer på ditt nuvarande uppdrag. Lycka till John. Kom ihåg, var försiktig, vi kommer inte att tillåta några misstag!