Men Smarties bekymmerslösa tillvaro varade inte för evigt. En vacker dag invaderades de av Sea Reapers, som när havsbotten blev överbefolkad sökte sig till de torra landområdena. Sea Reapers var fullständigt överläsna Smarties i fråga om beväpning, och vann snart herraväldet över ön. Som vakt skapade de monstret Kabuto som med sin enorma käft och sina sylvassa tänder satte skräck i allt och alla. Men Kabuto började snart känna sig ensam och utstött, han hade inga vänner och Sea Reapers bossade runt honom som en liten vante. Så till slut vände han sig emot Sea Reapers.

Så föll det sig så att fem Meccaryns, som var på väg mot planeten Majorca, kom i kontakt med ett militant havsfolk och ett sorgmodigt monster. Vem och vilken av dessa tre parter som skall gå segrande ur kriget väljer du - och först tar du på dig rollen som Meccaryn.

Metallsnubbarna kan flyga!

Ivrig som jag är plockade jag direkt ur CD-skivan ur kartongen och påbörjade installationen. Den fulla varianten vägde in på 1.2GB, något som tärde hårt på min stackars hårddisk. Men men, vill man ha hög prestanda så får man offra lite, och strax hade både Unreal Tournament och Project IGI försvunnit ner i papperskorgen.

När jag äntligen såg lägesmätaren kliva över 99%-sträcket och strax kunde dubbelklicka på ikonen Giants så kom den första förvåningen. Tydligen krävdes det nästan en onlineregistrering. Efter att ha klickat bort fem stycken rutor med "Register later" och "Forfeit" så uppmanades jag att skriva 123 som registreringstext för att slippa registrering. Mån om att komma igång med spelet gör jag just detta, endast för att upptäcka att programmet kraschar. Något gick vid detta tillfälle redigt fel, eftersom jag numer måste klicka bort två dialogrutor varje gång programmet ska startas. Ingen vidare start, Interplay!

Nåja, Giants hade jag väntat länge på, och några smärre missöden skulle inte få stoppa mig. Så jag fick igång spelet och under den långa laddningstiden för första banan började jag smått undra vad som skulle möta mig. Svaret blev en buggig spelscen där stora svarta rutor förekom på skärmen där jag gissade mig till att marken skulle finnas. Riktigt förbannad smällde jag till knappen escape, men började nu istället le. För döm av min förvåning när jag plötsligt såg det vackraste vattnet jag någonsin sett. Plötsligt var jag en Meccaryn placerad på en ö med en strålpistol i handen. Jag kunde se hur långt som helst, till andra sidan banan, men mina ögon ville inte släppa vattnet. Det guppade, blinkade till och hade ett alldeles underbart färgschema.

Mina händer fattade tag i tangentbordet och vant började fingrarna spela över knapparna med WASD-konfigurationen. Den funkade givetvis direkt, och jag började röra mig framåt. Blam blam, ett par fiender, boom bang, ett par till. Instant action när det är som bäst. Otroligt lätt var det att komma in i spelet, och det dröjde bara några sekunder innan jag fattat tycke för det. Mina tankar var dock inne på en helt annan riktning. Varför kan jag inte hoppa? Hur jag än tryckte på space så hände ingenting. Förklaringen kom strax: jag skulle först hitta mitt jetpack. Och så fort jag gjort det kunde jag flyga omkring som en fladdermus hög på LSD.

Weapons für alle

Det första vapen man bekantar sig med i detta överaktiva skjutspel är en simpel liten blaster med oändlig ammunition. Den kan tyckas fjuttig, vilket den också är jämfört med några av de senare vapnen, men den duger alldeles perfekt i början. Så snart man fått sin jetpack kan man börja träna flygattacker, att flyga in snabbt i en klunga fiender och innan bränslet tagit slut landa en bit länge bort men ändå hunnit skada eller döda hälften. Tankarna vandrar förstås till Tribes, ett spel jag nästan aldrig spelat, men på något skumt sätt ändå gillar.

Det första vapen man får förutom sin blaster är RPGn. Trots att man kan tro att det är en rocketlauncher så är detta inte fallet. Snarare liknar den ett hagelgevär, speciellt till ljudet. Dessutom får man strax slut på ammunition eftersom det känns som den skjuter väldigt snabbt.

Efter RPGn så kommer vapnen rätt så snabbt. Strax har vi ett maskingevär, ett riktigt raketgevär, en "milleniumgun" och ett par bärbara turrets. Backpacks får man även de fler av. Snart nog kan du maskera dig som en buske (tämligen onödigt), reparera din bas och flyga längre (uppgradering till jetpack). När du till slut har en hel arsenal att välja mellan, förstå då ställs du inför det svåra valet. Du har nämligen bara fyra vapenplatser att placera vapen på. Ska man satsa på det där ultratunga raketgeväret eller ett lättare machinegun?

Basbyggande

På den sista Meccaryn-niivån får man lära sig hur en bas ska byggas och hanteras. Det är en ovärderlig kunskap om man avser att ge sig in på multiplayerdelen, och dessutom är det väldigt roligt.

För att kunna bygga din bas krävs två saker. Det ena är Smarties-folk som arbetar åt dig, det andra är mat åt dina Smarties. Smartiesfolket är bekvämt utplacerat mellan banorna så att vardera bas måste bege sig till mitten av banan, plocka upp en Smartie (han hoppar upp och sätter sig på spelarens rygg) och bära honom tillbaka till basen. Väl där hoppar han av och är tillgänglig för befallningar. Maten får du genom att jaga Imps. Vid banans mitt springer stora djur omkring i en flock, och för att komma åt Imp-köttet så måste du först skjuta sönder de stackars varelserna. Ett skott med RPGn räcker för att gibba en Imp och när du gjort detta så får du tre bitar att plocka upp. Totalt kan du bära 20 bitar innan du måste ge dig av tillbaka mot basen.

Själva byggandet är också det lättförståeligt. Du ställer dig på basens byggruta och plötsligt fylls skärmen av en bekväm overhead-vy, ungefär som i StarCraft. Till höger finns en lista vad du kan bygga och när du valt byggobjekt så visas det automatiskt var placeringen kommer ske. Ja, du läser rätt, du får inte välja själv var byggnaden ska finnas. Och själv känner jag att det inte behövs, då alla val av byggnadsplatser som Giants hittills gjort åt mig har varit väldigt finurliga.

Nåväl, efter att du valt byggnadsplats ska du välja hur många Smarties du vill tilldela byggprojektet. Varje byggnad kräver ett visst antal Smarties som minimum, men ju fler desto snabbare. Därför kan man lätt klara sig på bara 2-3 Smarties, om man bara hushåller på rätt sätt och bygger smart.

De andra raserna

Jag vill inte avslöja spelets handling, eftersom dess flummiga dialog är av ovanligt hög kvalité. Men för att ge dig lite kort information om Giants två andra raser så går jag här igenom dem en i taget. Vi börjar med Sea Reapers.

Som den onda Sea Reaper-drottningens dotter spelar du på ett något annorlunda sätt än med Meccaryns. Istället för att samla all din slagstyrka i susande jetpack och bjäffiga vapen så har Sea Reapers istället trollformler som de allt eftersom lär sig. Dessa trollformler i rätt kombination kommer att ge din motståndare en rejäl knäpp på nosen och en läxa de sent glömmer.

När du klarat av både Meccaryn-delen och Sea Reaper-delen så är det dags att iklä dig rollen som Kabuto, den stora besten vars tänder och tandkött tyder på att munvård inte är ett alltför välkänt begrepp. Stor som sjutton klampar du fram, och om något står i din väg så flyttar du på det. Svårare än så är det egentligen inte. Störst först helt enkelt.

Flumma runt i multiplayer

Spelet i multiplayerdelen av Giants som Meccaryn påminner starkt om Tribes med dess jetpacks. Kontrollera marken och du äger banan, men kontrollera luften och du äger spelet! Att jetpackryggsäcken också ger en rejäl ökning av farten framåt är inte heller det att försumma, "fly-by-attacker" är väldigt effektiva.

På det hela taget inbjuder spelformen i Giants till en väldigt omväxlande spelstil i multiplayer där många spelare kan ha skoj samtidigt. Men eftersom jag själv sitter på modem, och näst intill alla nu aktiva servrar finns på andra sidan Atlanten så blev det till att ge sig av till en bredbandskompis och testa. För på modem var det ingen idé alls. Kanske blir det bättre när det kommer lite fler svenska servrar, men tills dess krävs ett bredare snöre mot nätet.

Landskapen är enorma

Hur grafiken fungerar är också det avgörande för ett spels popularitet. Och för att spela Giants krävs i sanning en mäktig dator. Min egen p3-800 med GeForce2 64MB GTS hade lite svårt att hänga med hela tiden. Det löste sig dock genom att välja "model quality low", men ska jag verkligen behöva köra med lågupplösta modeller? Nej, spelet borde ha optimerats mer. Grafikmotorn är visuellt sett alldeles underbar, men vem bryr sig om det när det hackar fram i under 10 fps?

Grafiken är alltså extremt krävande, men vad kan man annars vänta sig från ett spel där du i genomsnitt sitter framför en loadingskärm en gång varje halvtimma. Det är en väldigt bra statistik, och det är faktiskt sant att Giants laddar in en hel del i minnet vid ett och samma tillfälle. Detta faktum kommer nog avskräcka många spelare med lite äldre datorer, vilket givetvis är synd. Ett spel är ingenting utan en stark tillhörande community.

Boomshackalack

Att kategorisera ett spel som Giants är svårt, men värre blir det när du ska försöka beskriva det med ett par ord. På det hela taget är faktiskt Giants: Citizen Kabuto ett bra spel. Men likt många andra flagnar lyckan och helheten nästan av med alla de brister som strax upptäcks. En spricka här, en spricka där? Ska du ge dig på Giants så du måste du ha två viktiga saker: fet dator och gott om tid. Inget av detta växer på träd...