Recension – Medal of Honor: Allied Assault

Medal of Honor får nog kallas ett verklighetstroget FPS-spel, snarare än en riktig soldatsimulator. Det saknar omfattningen och friheten som finns i Operation Flashpoint, och den extrema realismen i Ghost Recon. Medal of Honor är snarare ett försök att sätta spelaren i en filmlik story, där banorna består av scriptade linjära sekvenser, men även av situationer där man får agera fritt och kan välja flera olika tillvägagångssätt.

Singleplayer

Man tar rollen som Lieutenant Mike Powell, som på grund av sin skjutskicklighet blivit medlem av den legendariska 1:st Ranger Battalion. USA:s första infanteribaserade anfall mot Hitler var i norra Afrika, och det är även där det första uppdraget utspelas. Vad som börjar som ett ganska enkelt räddningsuppdrag spårar snabbt ur och får ensam med hjälp av en brittisk SAS-agent ta hand om tyskarna. Uppdraget därefter handlar om att förstöra en av tyskarnas ubåtar som har en experimentell radar, vilken skulle kunna ge tyskarnas så kallade vargflockar ett nytt järngrepp om Atlanten.

Det tredje uppdraget, vilket kanske också är det mest intressanta, handlar om själva D-Day, då britter, amerikaner och kanadensare landsteg i Normandie. Den första banan, då man börjar i landstigningsfarkosterna en bit ut till havs, för att sedan rusa upp på stranden under maskingevärseld och granatbombardemang, är som tagen ur 'Saving private ryan' eller någon annan andra världskrigsfilm. De tre resterande uppdragen handlar om att spränga tåg, förstöra fabriker och ställa till med allmänt otyg för de resterande tyska soldaterna. På några banor kommer man dessutom få använda sig av fordon, antingen som skytt bak på en jeep eller som befäl över en stulen tysk pansarvagn.

Singleplayer-delen kan tyckas vara lite väl linjär då många av banorna handlar om scriptade sekvenser där man har väldigt få valmöjligheter. Även om det finns flera situationer man någorlunda kan välja vart man vill gå och hur man vill utföra uppdragen så får man, som tidigare sagt, se spelet som en sorts interaktiv film, om än väldigt bra. Realismen naggas även lite i kanten då fiender i vissa situationer återuppstår ändå tills spelaren utfört något speciellt.

Multiplayer

Även om Medal of Honors singleplayer-del är bra, så tar den inte längre tid att ta sig igenom än i andra FPS-spel, alltså max några dagar. Detta gör att spelet istället får förlita sig på multiplayer om det skall bli långlivat. Då Medal of Honor, precis som Return to Castle Wolfenstein, är baserat på Q3 motorn får man också en viss garanti på att nätkoden är bra. Den håller kanske inte riktigt samma klass som den i original Quake3, men den är ändå fullt tillräcklig för tillåta över 20 spelare att spela med riktigt bra ping.

I multiplayer kan man välja mellan fyra olika spelsätt; deathmatch, team deathmach, round based och objective. Deathmatch, det minst passande spelsättet, är ren så kallad FFA (free for all) utan lag eller mål. Team deathmatch låter tyskarna och de allierade kämpa mot varandra, och när man dör, startar man sedan i närheten av där de flesta av medspelarna befinner sig. Round based spelsättet liknar Counter-Strike och andra verklighetstrogna FPS-spel, då man bara har ett liv per runda vilket gör att Rambo-stilen sällan är ett bra val. Objective går oftast ut på att ena laget skall spränga något i luften, och självklart ska då det andra laget försöka förhindra det.

AI

AI:n i Medal of Honor är riktigt imponerande. Motståndarna tar skydd när det blir beskjutna och sedan tittar de fram bakom en dörr, skjuter och tar skydd igen. Det händer även att de bara sträcker fram vapnet och skjuter utan att visa sig, vilket gör att man själv bör slänga sig bakom skydd. Man får ofta slåss med andra allierade soldater på sin sida, och även dessa agerar riktigt bra. De tar skydd bakom hörn, ropar på hjälp och för en gångs skull är de verkligen till hjälp.

Grafik

Då Medal of Honor bygger på Q3-motorn, är det på sätt och vis en garanti på att grafiken håller en viss kvalitet. Men de har ändå, på ett bra sätt, lyckas förändra grafiken för att den skall passa ett realistiskt spel. Det finns egentligen inget att klaga på, banorna är ytterst välgjorda; detaljer som andra utvecklare ofta enbart visar med hjälp av platta texturer har 2015 noggrant gjort i 3D. Effekterna är snygga och modellerna är bra animerade. Om man måste hitta något att klaga på så är det kanske karaktärernas ansikten, som på nära håll kan se minst sagt löjliga ut.

Slutord

Medal of Honor är ett välkommet realistiskt FPS-spel som berör en era som inte alltför ofta använts i genren tidigare. Men även om spelet är realistiskt så är singleplayer-delen uppbyggd som en film där spelaren förs igenom en lång rad av händelser, men där man ändå har möjligheten att välja hur uppdragen skall lösas. Spelets multiplayer-del är riktigt bra, och det skulle inte förvåna mig om det kan konkurrera med de andra stora titlarna om att fånga online-spelarnas intresse. Medal of Honor: Allied Assault är ett spel för alla som vill ha ett verklighetstroget FPS-spel med en bra blandning av action och realism.