Recension – EVE: The Second Genesis

EVE The Second utspelas omkring år 7700. I nästan 4000 år hade människan koloniserat intilliggande solsystem. Allt förändrades då ett så kallat maskhål upptäcktes och blev begynnelsen på en nya era. Tack vare maskhålet kunde skepp på nolltid nå tidigare outforskade delar av universum. I blind tro på snabb rikedom och lycka begav sig tusentals kolonisatörer, pionjärer och företag iväg till det nya "landet". Ett par sekel senare stängdes plötsligt den ostabila portalen. Det livsviktiga maskhålet var lyckosökarnas enda livlina hem. Darwinismen började nu visa sitt fula tryne. För att överleva de hemska åren tvingades de att samarbeta. Företag, stater och mindre grupperingar bildades. I tusentals år levde dessa grupper helt åtskilda från varandra vilket till slut ledde till att fem stora imperier bildades.

Raserna

EVE porträtterar fyra stycken valbara raser - Amarr, Caldari, Gallente och Minmatar. Om man väljer att spela som Amarr kan man skryta med att man har det största imperiet. De är också väldigt religiösa och ser kejsaren som en gud. Caldarierna är det mest militariserade och organiserade imperiet och har en stark tro på kapitalism. EVE:s stenhårda liberaler hittar du i Gallente-imperiet. De ser sig själva också lite som skyddare av den fria världen. Tänk dig en futuristisk version av USA och du har gallenterna i ett nötskal. Den sista rasen är de så kallade Minmatar. De har alltid varit i minoritet och länge utnyttjats och fördrivits av de andra imperierna. Oberoende är nyckelordet för Minmatarierna.

Efter val av ras hoppar man vidare till karaktärseditorn där man ställer in sin karaktärs utseende. Efter lite pysslande med alla de olika inställningar hoppar man vidare till de olika attributvalen. Allt ifrån intelligens till viljestyrka går att ändra efter eget tycke och smak. Efter det kastas man vidare till val av bakgrundsinformation och speciella skickligheter som t.ex. brytning av mineraler eller flygskicklighet. Några av valen är helt beroende på vilken ras man väljer i början.

Tålamod

Att komma igång med EVE är inte speciellt svårt. Spelets grunder (att bryta mineraler, att försvara sig, byteshandel m.m.) introduceras av en speciell guide i början. Efter ett par träningsuppdrag släpps man "fri" i den på den enorma spelplanen. Enligt CCP finns det omkring 5 000 solsystem att utforska. För att överleva på denna spelyta krävs både pengar och skicklighet. För nybörjaren är brytning av mineraler i asteroidfält det snabbaste sättet att få pengar. De första summorna man får är inte stora och det gäller att placera pengarna rätt. Att förbättra sina skicklighet inom mineralbrytning och förädling är ett bra sätt att komma igång relativt fort.

Efter ett par dagars spelande har jag lärt mig att detta spel absolut inte är någonting för de som söker fartfylld action. Spelet har ett rätt så långsamt tempo, speciellt i början, vilket kan vara en nackdel för de som inte orkar sitta och vänta flera dagar för att förbättra sina skickligheter eller uppgradera sitt skepp.

Nyckelordet i EVE är samarbete. Spelare kan gå ihop och bilda företag och på så sätt öka sina vinster snabbare. I de olika företagen finns vanliga knegare och en styrande enhet som i verkligheten. Till exempel så kan en grupp i företaget sköta mineralbrytningen medan en annan skeppar lasten till förädling. Handel, förädling, administrationen av företag och mycket annat sköts innifrån de tusentals rymdstationerna som är utplacerade lite överallt i galaxen. De som inte orkar med den ibland lite väl tråkiga mineralbrytningen kan härja runt som prisjägare eller pirat. Valet är helt fritt.

Grafik och ljud

Större delen av EVE styrs genom det så kallade NeoCom-gränssnittet som består av en rad ikoner och fönster där det är väldigt enkelt att navigera. Bland ikonerna finns bland annat kartan, inkorgen, journalen, chattfönstret med mera. I rymdstationerna utökas gränssnittet med ett par ikoner för förädling av mineraler, handel, administration av företag, uppdrag med mera. Utseendemässigt är EVE helt underbart att titta på. Planeter, stjärnor och nebulosor är bland det snyggaste jag någonsin sett i ett rymdspel. Rymdstationer och skepp har dock inte samma imponerande detaljnivå men är ändå väldigt imponerande. Ljudeffekter håller en ganska bra nivå trots att vi hört dem förrut. Musikstilen var en glad överaskning för mig. Jag hade förväntat mig pompös orkestermusik eller blytung hårdrock. Stilen är en blandning av ambient och techno med långsamma beats som bildar en skön stämning.

Slutord

EVE har överträffat mina förväntningar. Jag har aldrig varit någon större entusiast av massiva onlinespel. Jag har testat Dark Age of Camelot ett par gånger men det gav mig inte något bestående intryck. Spelet är ibland vid olika tidpunkter väldigt laggigt och ostabilt. Jag har upplevt ett antal kraschar och spelet har stängt ned sig utan helt till synes orsak. Trots att detta är den slutgiltiga versionen så finns det en drös med buggar som är rätt så irriterande men uppdateringar dyker upp med jämna mellanrum och förhoppningsvis minskar de i antal i framtiden. Spelet är gratis den första månaden och väljer man att fortsätta spela kostar det $12.95 per månad. Man har 3 karaktärer per registrerad användare. Ett annat plus är att man kan kan logga in med sin användare på en annan dator. EVE kräver tålamod, mycket tålamod. Här är det inte bara att logga in och förvänta sig snabba resultat. Ger man spelet lite tid är det väldigt belönande. Spelets valmöjligheter och storlek gör det till en klockren fyra.