Recension – CSI: Dark Motives

För er som inte har en TV, sovit under en sten under de senaste åren och inte har en aning om vad CSI handlar om så kan man kort och gott säga att serien handlar om ett gäng kriminaltekniker inom Miami- och Las Vegas-polisen som hoppar mellan olika brottsplatser, samlar bevis och sätter dit skurkar. Spelen, CSI och Dark Motives, bygger på samma grundtanke. Den som spelat det första spelet i serien kommer snabbt att känna igen sig i Dark Motives. Vana äventyrare lär inte heller ha några som helst svårigheter med att komma igång. Spelupplägget är i stora drag densamma som i de flesta peka-och-klicka-spel av den här typen, det vill säga att man med olika verktyg, som pincetter och borstar, ska leta efter bevis för att slutligen kunna sätta dit den skyldige.

Gränssnittet är väldigt okomplicerat och lättnavigerat. Förutom för att komma åt de olika verktygen och bevismaterialen används det för att förflytta sig mellan brottsplatsen, labbet och andra viktiga ställen som har anknytning till själva brottet. Att kriminalteknikerns bäste vän är ett fingeravtryck vet nog de flesta, men ibland räcker det inte med fingeravtryck för att lösa ett brott. I menyn finns genvägar till mängder av mer eller mindre udda redskap för att upptäcka ledtrådar. Tack och lov fungerar det första uppdraget som en liten guide i hur man går tillväga för att använda sig av de olika föremålen i sitt arbete.

Första uppdraget, Daredevil Disaster, handlar om stuntmannen Ace Dillinger som misslyckats med ett stunttrick med sin motorcykel. Den självsäkre Ace påstår att olyckan inte var en olycka utan sabotage, och som nyexaminerad kriminalare blir detta din första uppgift. Efter den korta intervjun med Ace får man ett par namn och ställen som man ska kolla upp lite närmare. En plats är naturligtvis där själva olyckan hände. Här börjar det riktiga detektivarbetet med att samla ihop bevismaterial som fingeravtryck, däckspår och så vidare. Dessa samlas ihop och placeras snyggt och prydligt upp i menyn som jag nämnde tidigare.

TV-aktigt

Precis som i TV-serien används smått imponerande dataanimeringar för att beskriva de olika händelserna. Det kan vara animerade sekvenser på allt ifrån en olycka till ett mord. Alla karaktärer man känner igen från CSI Las Vegas finns med. Gil Grissom är arbetsledaren och det är han som delar ut uppdragen, Catherine Willows är den hårdkokta kvinnan som ackompanjerar dig på ditt första uppdrag. Några andra nämnvärda namn är bland annat den smått irriterande och självgoda labbråttan Greg Sanders som hjälper till med diverse göromål i labbet. Vill man ha tillstånd för en husrannsakan är det Jim Brass man ska vända sig till. Under spelandets gång kan man även vända sig till sin partner, som varierar mellan de olika uppdragen, för att få diverse ledtrådar om man kört fast. Att göra det kostar tyvärr och loggas på omdömet då uppdraget är uppklarat.

Grafik och ljud

Grafikmässigt är Dark Motives inte så märkvärdigt. Hela spelet är producerat med Macromedia, vilket med andra ord betyder att vi inte kan imponeras av maffiga effekter som bumb mapping, dynamiskt ljus och andra moderna påfund. Men å andra sidan ska man väl vara tacksam att systemkraven inte skjuter i höjden. Karaktärer har ett halvplastigt utseende och munrörelser är lite osynkade. Ljudeffekter existerar knappt, men är kanske inte så konstigt med tanke på att detta är ett peka-och-klicka-äventyr. Tack och lov är det de riktiga skådespelarna som ligger bakom rösterna i spelet och deras insats är helt klart godkänd.

Totalt innehåller CSI Dark Motives fem stycken fall att lösa. Första fallet tog mig ett par timmar att lösa, och då spelade jag på den lättaste svårighetsgraden. Kör man på den högre svårighetsgraden blir det genast mycket svårare. Då ändrar inte muspekaren utseende beroende på vart man klickar på skärmen, vilket försvårar allting betydligt. Att
köra på den svårare nivån förlänger dock livslängden på spelet en aning, och med tanke på att spelet endast skeppas med fem stycken fall är det kanske ett gott råd.

Slutord

Med tanke på att Dark Motives är uppföljaren till det halvtaskiga Crime Scene Investigation så borde det vara bättre än sin föregångare, men så är inte fallet. Spelet är i stort sett likadant som ettan. Det har inga egentliga större brister som får en att gråta, men det känns som det är något som saknas. Mer frihet, bättre grafik och fler valmöjligheter hade varit uppskattat. Atmosfären från TV-serien saknas också. Då serien allt för ofta kan kännas väldigt Hollywood-aktig blir inte heller spelet riktigt övertygande i sina metoder för att lösa brotten. CSI Dark Motives är inte ett dåligt spel, men när det finns betydligt intressantare alternativ så kommer det nog att försvinna i mängden ganska snabbt.