Många är skapade, få till belåtenhet. James Bond har genom åren stått modell för ett stort antal spel, där 1997 års Goldeneye till Nintendo 64 är ett av få undantag från överlag medelmåttiga omdömen. När nu EA än en gång ger sig i kast med den urbrittiska agenten bjuds vi på en historielektion, i form av Bond-film nummer två: From Russia With Love (svensk titel: Agent 007 ser rött). Filmen släpptes 1963 (Ian Flemings bok kom 1957), så det luktar nostalgitripp för dig som föredrar Bond av den gamla skolan, inte minst för att självaste Sean Connery medverkar med röst och utseende.
Handligen börjar - förstås - med det klassiska introt och den obligatoriska actionsekvensen. I detta fall attackeras en fest i centrala London och den brittiska premiärministerns dotter kidnappas. Vår kvinnotörstande hjälte hinner lagom inmundiga en första dry martini (japp, han dricker faktiskt draja istället för vodka martini - kulturskymning!) innan jakten på den undersköna makthavardottern är i full gång. Resan går till Istanbul där han snart slåss mot den kriminella organisationen Octopus om den ryska kodmaskinen Lector.
Internationella kalla kriget-intriger i all ära, men Bond vore inte Bond utan det välkända sidekick-galleri som utgörs av chefen M, sekreteraren miss Moneypenny och uppfinnaren Q. På välkänt manér har du tillgång till prylar från Q:s fantasifulla vapenarsenal, närmare bestämt en laserklocka, en Q-copter (sprängbar minihelikopter), en portföljförklädd bössa och lite annat.
Spelet bygger i vissa delar på action, i andra är det problemlösning som gäller, och det är i den senare du har mest nytta av grunkorna. Actionsekvenserna är inte mycket att orda om; en halvdan blandning av stora delar pangande med smärre smyginslag. I längden blir de ganska trista, dels eftersom fienderna anfaller i hårt scriptade och lätt inlärda mönster, dels saknar de erforderlig intelligens för att bjuda något hårdare motstånd. Vapen- och erfarenhetsuppgraderingar skänker dock variation. Genom att precisionsskjuta, plocka upp nergjorda fienders prylar, hitta gömda ritningar och liknande, erhåller du fläskigare arsenal och poäng; de senare används för att förstärka din utrustning (kraftigare ammunition, starkare skyddsväst).
Vår tvålfagre hjälte ses ur tredjepersonsvy och det välkända konsolklagomålet krångliga kontroller hanteras med sikthjälp av flera slag (lås på målet, finjustera siktlinjen). Varken styrning eller siktande vinner några precisionspriser, särskilt inte fordonsbitarna (skjut maskingevär från båt, ratta en beväpnad bil), men överlag fungerar de i alla fall dugligt.
Fiendesidans milda tuggmotstånd gör att spellängden blir lidande; de flesta tar sig utan större bekymmer igenom storyn på under tio timmar. Ett femtontal uppdrag står till buds och intjänade poäng låser upp ett par extrabanor. Multiplayerdelen kan visserligen bidra till att förlänga spelandet (tre spelformer: deathmatch, lagbaserat där man armerar/desarmerar en bomb och dödsmatch med jetpack på ryggen), men eftersom detta i grunden är en singleplayerupplevelse kunde den biten gott varit mer omfattande.
From Russia With Love lyckas inte leva upp till de lyriska omdömena om den avlägsna släktingen Goldeneye; det är för ordinärt för att spelmässigt frammana betyg i de högre regionerna. Å andra sidan skickar den sköna 60-talskänslan och Connerys närvaro smilbanden ett par grader norrut. Han är dock långt från fornstora dagar; Bond är väl dryga 30 men låter som en gubbe, pratar... nej, sluddrar den grövsta skotskan i karriären. Nåväl, detta är ett stycke duglig underhållning, särskilt om man tycker Connery är den rätta Bond, men sammantaget är jag varken skakad eller rörd.
