1985, Gran Canaria: en viljornas kamp utkämpas mellan undertecknad och ett par soldyrkande föräldrar som inte alls förstår arkadhallens närmast religiösa betydelse för en ung speljunkie. I dess rökiga innandöme säljs digitala fixar för tiotalet pesetas per vända - spelhallsberoende kostar småpengar. Massor av småpengar. Några år senare, brukshåla i Dalarna: relikerna i högstadieskolans datorsal är främst beskaffade med nyttoprogram, det enda spel som fastnat i minnet är en mördande trist historia, nåt med mekanik och matte. Håltimmetristess slås ihjäl för fem kronor omgången i tobakskiosken intill stålverkets skitiga huvudingång. Studiebidraget slukas av arkadlegender som Gunsmoke och Street Fighter - leda kureras med småpengar.
Ovannämnda spel skapades av Capcom, en japansk utvecklare som från mitten av 80-talet var en av arkadmaskinernas riktigt tunga namn. Då som nu spreds spelen till andra plattformar, varför forna C64-, Amiga- och NES-ägare lär anlägga en fånig nostalgisk min när de stöter på Capcom Classics Collection. Det rör sig om hela 22 titlar från mellan 1984 och 1992 som nu släppts till Xbox och Playstation 2. Fast om sanningen ska fram är 22 inte lika många som det låter, det finns en rad titlar som utgör delar av hela serier (1942, 1943 och 1943 Kai, fyra Street Fighter- och tre Ghost' N Goblins-varianter). Likväl rör det sig övervägande om faktiska klassiker, inga anonyma namn som ingen hört talas om (bortsett från den obskyra japanen Pirate Ship Higemaru).
Spel åldras ytterst sällan med värdighet och när det gäller uppemot 20 år gamla upplevelser kan återbesök bli skoningslöst kantiga. Icke desto mindre är flertalet i denna samling fortfarande fantastiskt roliga, exempelvis coop-läget i flygliret 1943; tillsammans med en jämngammal bekant spelas fingrar ömma i ett smått euforiskt återbesök i luftrum från svunna dagar. De första Commando- och Ghost' N Goblin-vändorna på nära två decennier bekräftar delvis en FZ-medarbetares utsagor om att dagens spel är för enkla. Uttalandet är inte allmängiltigt, men detta är brutalt svårt och det är med panikblandad förtjusning man nära nog vrider styrspaken ur led för att överleva några sekunder till i Gunsmoke-banditernas kulregn.
Samlingen innehåller en uppsjö speltyper, som även om tonvikten ligger på action växlar mellan plattform (Bionic Commando), man mot man-slagsmål (Final Fight), shoot 'em up (1942) och sidscrollare (Mercs). Kontrollerna fungerar exemplariskt i grundutförandet, med tydliga instruktioner om vilken knapp som gör vad under laddningen. En riktigt kul detalj är att det finns information om varje titel på huvudmenyn och genom att klara specifika mål (nå en viss poäng och liknande) låser du upp diverse bonusprylar som kittlar nostalgitarmen ytterligare.
Capcom Classics är långtifrån den första retrosamlingen till moderna maskiner, men den sticker ut från mängden genom rikligt innehåll, slagkraftigt pris (omkring 250 kronor) och genomarbetade menyer med mängder av intressant historia. Visserligen har många äldre spelrävar redan spenderat den summan på arkadmaskiner, men det föredömligt låga priset motiverar återbesöket i ungdomens land. Yngre människor som inte stiftat bekantskap med Capcoms värv finner sannolikt många av spelen kraftigt föråldrade. Likväl, den med intresse för vilka spel som fört oss till var vi idag befinner oss bör ta en närmare titt på denna utmärkta samling nutidshistoria. Och 250 kronor är småpengar.
