Precis som Wii Sports kan du inte köpa Wii Play separat, tyvärr är inte heller något som du får utan extra kostnad. Wii Play är nämligen paketerat med en Wiimote och kostar lite drygt 100 svenska riksdaler mer än om du skulle köpa enbart kontrollen. Anledningen till att Nintendo gör på det här sättet är att Wii Play är tänkt att lära nya spelare att använda Wiimoten. Hur har de tänkt göra detta? På typiskt Nintendo-vis förstås, med en bunt minispel!
I Wii Play finns det inte mindre än nio stycken och de är alla utformade för att stegvis vänja dig vid de kontrollens olika aspekter. Idén är inte helt fel, men tyvärr är utförandet inte alltid det bästa och det finns spel som drar ner helhetsintrycket rejält. Det finns också en hel del hyllningar till klassiska titlar där vissa gör originalet rättvisa, medan andra gör ett mindre bra jobb. Så för att göra det här så överskådligt som möjligt tar jag och går igenom spelen i kronologisk ordning vilket innebär att jag får börja med en gammal goding.
Shooting Range
Våra yngre läsare kanske har svårt att tro det här, men att skjuta ankor med Nintendos zapper-pistol var något av det hetaste du kunde göra under 80-talets andra hälft. Nja, så hett var det kanske inte, men jag är nog inte ensam om att ha goda minnen från Duck Hunt. Tyvärr är denna Wii-version inte på långa vägar lika underhållande, trots att det fungerar på samma sätt. Kanske beror det på att tiden har sprungit ikapp konceptet, men personligen tror jag att mycket beror på det förlorade charmen. Visst har de slängt in de traditionella ankorna, men vad gör det när den skrattade hunden lyser med sin frånvaro?
Find Mii
Ett minst sagt originellt spel som inte bara sätter din Wiimote-skicklighet på prov utan även din observationsförmåga. Här ska du nämligen klara olika prov som att peka ut den Mii som står ut från mängden eller dubbelgångare. Nu låter det här som en barnlek och till en början är det också väldigt lätt. Svårighetsgraden ökar emellertid i stadigt takt och till slut blir det rätt klurigt, men tyvärr aldrig riktigt roligt.
Table Tennis
Det här är en otroligt enkel version av J-O Waldners favoritsport. Allt du egentligen gör är att positionera ditt racket där bollen ser ut att hamna, resten sköter nämligen spelet självt. Tyvärr är det här förmodligen det svagaste av alla minispelen i Wii Play, vilket är både synd och skam med tanke på att pingis förmodligen hade gjort sig ännu bättre än tennis på Wii.
Pose Mii
Pose Mii är förmodligen det underligaste minispelet av de nio som finns tillgängliga. Från himlen faller det bubblor med en siluett av en Mii som står i en viss pose och vinkel. Nu är det upp till dig att välja rätt pose och vinkel på den Mii som du kontrollerar med Wiimoten. När du väl fått till de båda sakerna ska du föra Miin mot den korrekta bubblan för att spränga den innan den når vattnet längst ner på skärmen. Låter udda? Det är det och efter bara ett par banor börjar det också bli rejält enformigt.
Laser Hockey
Här har vi det klart snyggaste minispelet i samlingen och även ett av de roligare, mycket tack vare den väl beprövade idé som spelet bygger på. Lufthockey har säkerligen alla prövat på någon gång och Laser Hockey är en något annorlunda version av det. Här kan du vrida och vända padden hur du vill med hjälp av Wiimoten och med rätt timing och teknik kan du få till riktigt vassa skott. Precis som den verkliga versionen bjuder Laser Hockey på härlig underhållning om du har en vän, eller fiende, att spela mot, men det går förstås även att spela ensam.
Billiards
Den stora positiva överraskningen i Wii Play är utan tvekan biljarden som inte bara är riktigt kul utan har ett djup som många av de andra minispelen saknar. Här sköter du det mesta själv med din Wiimote: vilken boll du vill träffa med köbollen, var på köbollen du vill träffa och slutligen den viktiga stötrörelsen. Nu ska vi inte låtsas som att det här är en simulator, men det är ändå tillräckligt komplext för att ge det bättre livslängd än flera av de andra minispelen.
Fishing
Om biljard var den stora positiva överraskningen så har ni den negativa här. Kanske beror det på högt uppskruvade förväntningar då jag spenderat mycket tid med Sega Bass Fishing på Dreamcast och vet hur kul fiskespel kan vara, men jag tror faktiskt inte det. Fishing kan nämligen liknas vid den fiskdamm som är så populär på barnkalas. Allt du behöver göra för att fånga en fisk är att slänga ner kroken i vattnet, leda den till en fisk som nappar direkt och sedan gör ett ryck mot dig med Wiimoten. Ingen finess krävs överhuvudtaget och jag skulle bli förvånad om ni spelade igenom det här mer än en gång.
Charge!
Det här är en verkligt trevlig bekantskap som visar hur Wiimoten kan komma att användas i racingspel. Här är det dock ingen bil du kör utan att en ko som springer genom en bana där du måste hoppa över hinder och meja ner fågelskrämmor. För att styra kon lägger du Wiimoten på sidan och sedan vinklar du den bara framåt för att öka farten, bakåt för att sakta ner, åt sidorna för att svänga och vill du hoppa så rycker du den uppåt. Enkelt, intuitivt och riktigt underhållande. Det är därför synd och skam att det bara finns en bana, vilket gör att omspelsvärdet sjunker rejält.
Tanks!
Det sista minispelet är en version av det klassiska Tanks och går således ut på att styra en pansarvagn ur fågelperspektiv och oskadliggöra fienden innan han eller hon gör det mot dig. Det här det enda av spelen där du kan använda Nunchuken och även om det går att spela med enbart Wiimoten så rekommenderar jag starkt att använda båda två. Tanks kan precis som originalet bjuda på enastående underhållning om du har en kompis att spela mot, tillsammans med Laser Hockey är det förmodligen det minispel som håller längst.
Wii Play bjuder på en väldigt ojämn samling minispel. När det är dåligt vill jag bara att lidandet ska ta slut, medan ljuspunkterna tvingar fram en hel del skrattsalvor. Om du ändå tänkt köpa en Wiimote kan det visserligen vara värt att köpa Wii Play-paketet. Det är trots allt bara 100 kr dyrare och för de pengarna får du ett par riktigt kul spel som kan förgylla både en och två förfester.
