Recension

Recension
Rayman Raving Rabbids

Rayman: Raving Rabbids

Av 2006-12-14 12:05

Genre: Action, Party
Testplattform: Wii
Utgivare: Ubisoft Entertainment
Utvecklare: Ubisoft Montpellier
Releasedatum: 2006-12-08

Michel Ancel är tillbaka med ett nytt spel i Rayman-serien, men den här gången handlar det dock inte om ett plattformäventyr utan en samling minispel till Wii. Kan det trots det nå upp till hans tidigare nivåer? Inte riktigt, men det har en hel del goda sidor.

Jag har länge varit en beundrare av fransmannen Michel Ancels skapelser. Med titlar som Beyond Good and Evil och Rayman-serien har han visat att även icke-japaner kan vara kreativa och skapa äventyr med fascinerande karaktärer och miljöer. Rayman Raving Rabbids var därför ett av de lanseringsspel till Wii som jag verkligen såg fram emot, Ancel kändes som rätt man att göra något unikt med handkontrollen. Jag blev därför en aning förskräckt då det rapporterades att det här skulle bli än en samling minispel, som tur är visade det sig dock att min oro var en aning ogrundad. Raving Rabbids kan nämligen i sina bästa stunder bjuda på både klang och jubelsång, men något nytt Beyond Good and Evil är det tyvärr inte.

Handlingen, om man nu ska kalla det för handling, tar sin början under en picknick där Rayman sitter och myser tillsammans med sina globox-vänner. Plötsligt börjar marken skaka, hål öppnar sig och ur dem hoppar en samling galna kaniner som utan förvarning kidnappar Rayman och hans vänner. Globoxarna fängslas utan pardon medan Rayman tvingas att underhålla kaninerna i på gladiatorarenan. Nu kan dessa gladiatorspel inte liknas vid de vi får läsa om i skolan. Här kommer du inte se en enda bloddroppe utan en hiskelig mängd knasiga minispel av varierande kvalitet. Under varje dag som du är fängslad måste du klara av fem av dessa minispel, när du gjort det kastas du tillbaka till din cell med en sugpropp. Varför en sugpropp? Jo för att du ska använda dessa för att bygga en stege som behövs för att du ska kunna fly.

Kopiös mängd minispel

- men en hel del upprepningar

Allt hänger alltså på minispelens kvalitet och som tur är för Ubisoft så håller de överlag en hög nivå och utnyttjar både Wiimoten och Nunchuken på ett bra sätt. Bland godbitarna finns bland annat ett där du ska rensa en kanins tänder från maskar, ett annat där du ska mjölka en ko och min personliga favorit där du ska rita av mat som en kanin sen ska äta. Det finns även ett Dance Dance Revolution-liknande minispel där du ska hålla takten till en mer eller mindre känd licensierad låt med kontrollerna .

Tyvärr tenderar dock minispelen att upprepa sig efter ett tag. Upplägget ändras visserligen, exempelvis kan du i ena gången tvingas att leverera en tickande bomb innan den sprängs för att sedan ställas inför ett spel där du ska få upp så hög fart som möjligt på en tågvagn, men tillvägagångssättet är detsamma - trumma så fort du kan med Wiimoten och Nunchuken i vardera handen. Med få undantag avslutas varje dag också med ett minispel som kan liknas vid Time Crisis eller Virtua Cop. Du följer alltså en osynlig räls och skjuter på olika typer av kaniner med din sugproppspistol. Kul första gången, men snabbt blir det på tok för enkelt och enformigt.

Tröttnar du som jag på enspelarläget finns det som tur är ett flerspelarläge som inte går av för hackor. Här kan du hoppa över de svagaste minispelen och istället koncentrera dig på att tävla mot dina vänner i de guldkorn som faktiskt finns. Det är först här som Rayman Raving Rabbids blir riktigt kul och återigen visar Wiis kanske största fördel som en maskin där flera kan vara med och dela glädjen.

Underbart designade karaktärer

- som vanligt när Ancel varit i farten

Michel Ancel har en rad underbart designade spel bakom sig och Rayman Raving Rabbids är ännu ett sådant. Det må vara ett Rayman-spel men det är de underbart skruvande kaninerna som stjäl showen. Det är helt enkelt stört omöjligt att stå emot deras knäppa utseende och personlighet. Det är därför synd att spelet rent tekniskt inte är riktigt lika imponerande. Visst, Nintendos maskin är inget hårdvarumonster, men den ska trots allt vara betydligt kraftfullare än den gamla Gamecuben, vilket är svårt att tro när du tittar på Raving Rabbids.

Ljudbilden håller sig på en liknande nivå och även här är det kaninerna som är stjärnorna med ljudeffekter som verkligen passar deras galna yttre. Urvalet av licensierade låtar är också bra, men även om de cover-versioner som finns i spelet är medryckande så föredrar jag personligen originalen.

Rayman Raving Rabbids är knappast Michel Ancel eller Raymans bästa, men det är inte på något sätt en katastrof. Spelets bjuder på en underbar design i sann Ancel-anda och även om det är en samling minispel så håller de en tillräckligt hög nivå för att inte besvikelsen ska bli alltför stor. Visserligen upprepar de sig lite för mycket, vilket gör enspelarläget till en rätt långtråkig historia, men har du en bekant att spela med kan flerspelarläget erbjuda många timmar av skratt.


FZ:s betyg: 

 Bra


En andra åsikt

Tomas Andersson tycker till om pc-versionen

Att Raving Rabbids är gjort med Wii-kontrollen i åtanke märks smärtsamt tydligt. Pc-styrningen är ett inkonsekvent hopkok av handkontroll (om du äger en dylik), tangentbord, mus och en kombination av de sista. Vissa minispel är simpla bortom löjets gräns, andra faller på risig precision - och några är faktiskt underhållande.

Trots lågt pris (från 250 kronor) gör ojämnheten detta till ett tveksamt köp. Wii-versionen är dyrare, men då får du ett spel som fungerar som det är tänkt.

Bilder

Twittra

Facebook

Kommentarer
Kommentarerna nedan skrivs av läsarna. Här gäller inte det utgivaransvar som finns på FZ.se. Läs våra regler.
Skriv kommentar
Sortering:
Karmafilter:
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera.
Detta innehåll är skapat av FZ:s medlemmar.
Detta innehåll är skapat av FZ:s medlemmar.
FZ