Recension – Quake

Sommaren 1996 låg något i luften. id Software var redan på den tiden kända för sina tidigare actionlir, Castle Wolfenstein, Doom och Doom 2. Även fast förstapersonsshootern redan var uppfunnen så saknades det något - spelen var inte helt i tre dimensioner. Modellerna var sprites med en framsida och en baksida och saknade avancerade ljussättningar. Men den 22 juni 1996 släpptes ett shareware som skulle förändra spelvärlden. Quake såg dagens ljus.

Vad i helv...

- I äkta 3d?!

Quake var något ingen hade sett. Allt var i full 3d. Banorna bestod av flera nivåer, det fanns grottor, modellerna var skapade av polygoner och alla väggar hade komplexa texturer som tidigare inte varit möjligt. Detta var ändå inte allt, genom att introducera fungerande fysik kunde granatkastaren introduceras. Här var det fullt möjligt att lobba iväg en granat mot en vägg, ner i ett hål - eller på dig själv.

Singeplayerläget var dock inte det bästa världen hade skådat. Till och med 1996 var det passé med utomjordingar eller andra monster som hotar jorden där du är den enda som har kraften att rädda alla. Det roligaste med just singleplayer var möjligheten att klara det i coop tillsammans med vänner för att göra det roligare.

Spelrevolution

- Alla ville ha en Pentiumdator

Även om motorn var det bästa som dittills visats höll allt en gråmulen ton, allt var en nyans av brunt. Ett av de största problemen var att Quake var för grafiskt krävande för de flesta av de samtida datorerna, något som hjälpte Intel öka försäljningen av deras Pentiumprocessor markant. Ljudeffekterna var inte någon höjdare, idén att införa ett hoppljud borde ha lämnats på ritbordet - vem fan grymtar när han hoppar?

Soundtracket till Quake är inte som något annat. Trent Reznor, även känd som huvudman i bandet Nine Inch Nails, komponerade vad som än i dag kan anses vara den kanske mest stämningshöjande spelmusiken någonsin. Allt detta som jag nämnt hitintills är något som varje bra spel ska ha. Men vad var det då som har gjort Quake till vad det är idag?

Multiplayer

- Skadade nog din plånbok mer än dina ögon

Spelkänsla nog för att döda en mindre elefant. Sug lite på det ett tag. Det är något som definierar Quake i multiplayerformat. Till skillnad från allt som släppts tidigare var det nu väldigt simpelt att skapa matcher över TCP/IP. Detta, och mycket annat, förbättrades ännu mer när id släppte QuakeWorld drygt ett halvår senare. Största förbättringen var nätverkskoden, som ytterligare stärkte Quakes dominans på nätet.

Ett av mina absolut bästa spelminnen genom tiderna är från just Quake-eran. Varje fredag i skolan satt vi kvar efter lektionernas slut och lirade med och mot varandra. Allt fanns där för att göra mig till en gamer. Känslan av att springa från fiendens bas med flaggan på ryggen och se raketer flyga förbi, jag tror knappast att det finns något inom spelvärlden som kan slå det. De flesta av oss som spelat Quake har liknande minnen att berätta om.

Slutbetyg

- Men definitivt inte slutspelat

Under årens lopp har otroligt mycket tillförts Quake, till största delen skapat av fans som brinner för sitt spel. När vi nu ser tillbaka på den tiden kan vi tryggt klappa oss själva om ryggen med säkert vetande att det var vi och Quake som lade grunderna för hur e-sport och multiplayer ser ut idag. För var skulle vi vara om inte id hade gjort Quake? Personligen tycker jag att det är en fråga som aldrig ska behöva besvaras!